Citat:
Ursprungligen postat av
Tråknick
Grabben har metylfenidat och vill inte ta den längre för att han inte tycker den hjälper. Såklart helt ok med oss föräldrar. Han menar att han bara blir tyst, alltså pratar mindre och det har ingen annan effekt menar han.
När jag tar samma medicin blir jag tvärtom mycket mer aktiv, pratsam och lägger mig i allting, tar mycket plats liksom. Detta uppskattas av folk jag träffar för jag blir också mer rolig, skrattar mycket och får andra att skratta.
Det jag undrar är om medicinen är rätt för mig i sådant fall livet blir ju väldigt mycket mer skoj men det är väl inte det den är till för, jag blir liksom inte mer bemägen att läsa böcker, plugga eller så, snarare tvärtom.
Medicinen fungerar korrekt, han måste ta den och anpassa sig till sitt nya jag. Han behöver få struktur och ramverk bestående av disciplin och fasta rutiner och ni föräldrar måste stödja och hjälpa honom att klara av livet med medicinen.
Om ni låter honom fatta detta beslut själv förråder ni honom.
Barn ska inte bestämma sådant de inte förstår, deras hjärna är helt känslostyrd och saknar den övergripande logik och effektivitet i att se långsiktigt och göra kvalificerade val mellan ’bra’ och ’dåligt’, till helt säkert ungefär 25 årsåldern i ditt barns fall.