Författare som var alkoholister

Detta är ett stort ämne. Som dock inte har någon egen tråd. Jah har sökt och ej funnit.

Därför denna tråd.

Vad som gav mig inspirationen till det hela är en bok från 2011 med Olof Lagercrantz' dagboksanteckningar (Vid sidan om - Olof Lagercrantz - Möten med författare från fyrtiotal till sjuttiotal). Denne litteraturgigant träffade många av Sveriges författare. Och i sin dagbok kunde han fritt nämna vilka som söp.

Såsom:

Johannes Edfelt. Kom ofta full hem till Olof Lagercrantz. Och fick där mer sprit. Allt för att hålla skaparkraften gående, som faktiskt var rätt god när Edfelt var full. Att döma av sagda dagbok.

Erik Lindegren. Som ovan; kom hem full till Lagercrantz och fick där mer sprit.

Bortom denna bok, fler fall, Sverige först:

Bertil Malmberg till och med 1948. Texten Morgon i München är ett vältaligt exempel på fylleriet. Samt en del memoartexter.

CM Bellman. Även om man inte ska förväxla honom med hans litterära alias, Fredman och dennes sånger, så var nog Bellman själv, som 99% av Sveriges dåvarande befolkning, ett alko.

+++

Vi fortsätter med utlandet:

Hemingway var väl vad vi här i norr kallar "en tapper dryckeskämpe"...?

Fritz Leiber, fantasyförfattare.

Aarto Paasilinna. Jag vet inte hur mycket han söp, men Harens år har iaf på sluttampen episoden där hjälten blir asberusad och lever som i en dimma i en vecka, och det hela skildras med gillande. Så skriver bara en genuin alkoholist, anser jag.

Jag kommer inte på fler, men Flashback kanske gör? Obs detta är inte bara en listtråd, lägg gärna till en och annan vits eller reflektion. Som jag gjort här.

Men ingen moralism...! Ovanstående författare blev ju varken bättre eller sämre stilister av sprit. De bara var alkos, det var deras medfödda natur.

Nedanstående tråd har åtminstone ett snarlikt innehåll:

(FB) Författare och alkohol.

Fyller på med Gustaf Fröding och Charles Bukowski som båda var svårt alkoholiserade.

P.O. Enquist, Ulf Lundell och Stephen King.

Tänkte med på Stephen King. I hans självbiografiska bok "Att Skriva" nämner han att han inte har något minne av att ha skrivit Cujo för han var full och snortade kokain hela tiden. Han är idag nykter alkoholist dock.

Nog dracks det mycket och ofta, men om de var alkoholister vet jag ej.
Detta epitet kunde man få i jönköping om man drack regelbundet varje Lördag.
Men P.O. Enquist var väl alkoholist då han bland annat beskriver sin vistelse på olika behandlingshem i "Ett annat liv".

Idel förväntade namn i denna tråd. Mindre förväntad är Maria Lang (eller Dagmar Lange, om klart om det var pseudonymen eller hon själv som söp). Åtminstone de sista omkring femton åren av sitt liv, sedan hon slutat som lärare och rektor, drack hon mer än vad som var nyttigt, framgår mellan raderna i de biografier som kommit på senare år.

Han åt även typ Plastic padding på något behandlingshem, sägs det.

Författares huvudsakliga uppgift är att sitta vid ett bord och skriva vare sig man säljer 1500 eller 1,5 miljoner ex. Sedan får King och Irving göra annat roligt runt omkring som film, boksigneringar och föredrag. Men huvudsysslan är ändå att skriva ensam vid ett bord.

Börjar du ta en wisky eller ett glas vin samtidigt som du arbetar är det i princip kört. Det blir då i princip bara en fråga om tid. Att ta ett glas är annars rätt trevligt när man arbetar hemma.

Har Lars Forsell nämnts? Viveca lärn såg jag ibland sketfull med alkisarna på kinan (hon hade en skrivarlya i närheten)

Uberfyllot Charles Bukowski lirade i elitserien vad gäller krökande och skörlevnad.

Hårdsupande, skrivande och rumlande på kvällar och nätter, sedan up kl 0600 för brevbärarjobb, lagerjobb, kvinnoaffärer och muck med ovänner.

Blödande magsår, skospikar som trängde in i fötterna och en orangutangliknande kropp med fyllehängbuk.

Jag kan bidra med en Nobelpristagare: Frans Emil Sillanpää.
Om denne herre har jag uppgifter från två släkthåll, min Finlandssvenska mors och min tornedalske fars.
Han blev tilldelad nobelpriset 1939 men en och en halv vecka innan prisutdelningen, bröt vinterkriget ut. Då kunde han inte åka båt över till Sverige utan måste ta tåget upp genom Finland, byta i Haparanda och ner genom Sverige därifrån.
Enligt min morbror, som hade koll på sånt, stannade Sillanpää på Grand Hotell de tre månader till som kriget höll på - och söp upp hela priset!

I några memoarer skriver han också om resan till Sverige och i en passus om när tåget stannade i Haparanda, hur ljuvligt det var att bli bjuden på kaffe av en ung lotta. Den lottan visade sig vara min faster, då 15 år gammal.

Medan jag är inne på Nobelpristagare kan jag ju också nämna Seamus Heaney som var så djupt nersupen vid tillkännagivandet att han inte gick att få tag på. Han var försvunnen i ett par dagar, befann sig i nån ödslig stuga nånstans.