Morfin på äldreboende och åldringsvård

Har två föräldrar som båda är över 90 år. Min mor råkade nyligen ut för ett allvarligare problem och har därför fått spendera en tid på sjukhus. Det har inte varit någon imponerande upplevelse. De som dör i sömnen utan att behöva sjukvården har haft tur.

Tänkte ta upp morfin och hur det ges till äldre.

Det vräks ut morfin till äldre och jag tror orsaken till varför är att man vill bli av med dem, de dör mycket snabbare med morfin jämfört med utan.

Morfin är en mycket potent drog och följande effekter är vanliga
- Den äldre blir snabbt missbrukare (beroende av morfinet)
- Minskad eller ingen matlust, om man ibland hör äldre som avlider av svält. Det är troligen morfin och då äter de inte
- Har den äldre anhörig och besöker är det ofta jobbigt eftersom den äldre är helt i en dimma.
- Med morfin kommer de inte ihåg, tappar minnet
- Morfinet kan göra att de rör sig eller kliar sig för grovt, får sår på deras sköra hud.
- Tuggar sönder munnen och så vidare
- Muskulaturen minskar snabb, det är extremt viktigt att en äldre försöker bibehålla muskelmassa

Vi har sagt till totalt 8 gånger på skarpen att inte ge vår mor morfin, skrivit lappar och lämnat kvar mm, ändå är de där och ger henne. Hon har inte ont utan hon är nu missbrukare.
Som anhörig är man i en utsatt position, svårt att säga till sjukvården att "ge fan i och ge henne mer morfin" när de säger det är er mor som bestämmer och de bara öser på.

Vi har fått ner deras iver att proppa henne full med morfin för annars hade hon varit död för länge sedan.

Morfin tror jag nu också är en stor orsak till varför ensamma äldre dör snabbt. Minsta lilla de råkar ut för och inte har någon som vakar över dem, de får morfin och sedan går det fort.

Har mycket svårt att se att de gör det för att ta död på våra äldre. Om jag hamnar på ett äldreboende så kommer jag inte vilja någonting annat än att sitta moffad hela dagarna.

En nära anhörig 90+ har ätit/fått morfin i mer än fem års tid regelbundet. Frågan är vad som är livskvalite sista veckorna, månaderna åren av ens liv? Konstant smärta som aldrig går bort eller tillfälliga smärtlindringar dagligen? Redan som 70åring (25 år sedan) kunde man hitta henne sittande på toaletten gråtande av smärta och oförmögen att resa sig.

Idag (sedan fem år) kan hon gå med rullator mellan sängen - toaletten och TVn. Är ingen förespråkare av opiater, bla pga. de biverkningar du skriver om. Men det är en avvägningsfråga från fall till fall.

Har du funderat på om det kan finnas starka smärtor som gör att man sätter in morfin? Och att alternativet till opioider är att stå ut med de smärtorna dag och natt?

Det är väldigt lätt för självcentrerade svenskar att mässa om hur beroendeframkallande morfin är och dess biverkningar (så behandlades döende cancerpatienter här på 70-talet, de förvägrades i sina sista och dog i fruktansvärda plågor, eftersom de ju kunde "bli beroende"), en annan sak när man själv sitter med svåra smärtor som inte går att lindra på annat sätt.

De kommer ingen erkänna men det görs

När morsan var som sämst frågade Kommunens planerare om det inte var bättre att vi lät henne dö, alltså hon vart mycket nära och dö av morfinet (vi trodde själva inte hon skulle klara sig)
Hon hade knappt ätit något på en vecka och vi förstod inte först att det berodde på morfinet

Om det ges till yngre så kan det säkert vara så, att det behövs. Men det är gigantiskt mycket svårare för yngre att få morfin

Jag förstår inte riktigt. Du menar att 90-åringar med starka smärtor inte behöver läkemedel som morfin, medan för yngre med starka smärtor kan det vara motiverat? Hur ser logiken ut där?

Jag lovar, som anhörig har man mycket bra koll. Man känner sina föräldrar och deras problem dyker inte upp från en klar himmel, ofta har de haft krämpor i kanske tio år innan det blir riktigt illa.
Det går också att se på någon om den verkligen har ont.

Är vi och besöker henne och det tittar in en vårdare och frågar "skall du ha en (morfin) tablett" nu? Och morsan säger, nej inte nu men jag kan ta lite senare.

Då har hon inte ont, men det är skönt för henne att åka in i dimman igen. Hon förstår inte hur hon blir eller vad hon göra. Kolla på fulla personer, de sköter sig inte så bra

Som ung får du inte morfin i onödan, medan morfin till äldre är standard
En ung person tål morfin mycket bättre, enda risken där är att personen får smak på det och åker dit på beroende

Det kan mycket väl vara som du säger att de ger henne morfin mer för att sedera henne och minska sin egen arbetsbörda än att hantera smärtor hon har. (Och på det du beskriver låter det onekligen så.) I så fall är det så klart en helt annan situation än vad jag utgick ifrån.

Något annat som en del kanske glömmer. Att ta hand om riktigt gamla betalar inte bra och är heller inte speciellt attraktivt. Det är många somalier för att ta ett exempel.
De bryr sig knappt och det är svårt att diskutera, läkaren bestämmer. Läkare som är gigantiskt svårt att få tag på

Allvarligast för min mor var att hon blev riktigt dålig på semester, det är inte att rekommendera. Hon hade tur och klarade sig ändå.

Om man ser till hur gammal vi tror hon skulle ha kunnat bli så har hon i alla fall 2 - 3 (kanske 5) år kvar. Hon körde exempelvis bil till strax innan julafton. Har aldrig behövt hemhjälp

Nu hoppas vi hon kanske lever till jul, men det ser mörkt ut och hon kan inte gå mer.

Visst blir det svåra smärtor men nånstans så går ju smärtorna ner. Kroppen reglerar det själv. med höga smärtor så ebbar de ut eftersom kroppen utsöndrar eget morfin eller morfinliknande ämnen. Är det verkligen så skönt att droga sig slippa smärtor och dö. Man kan ju lika gärna hålla ut då man ska ändå dö snart