Uppskattar inte livet

Du verkar må för dåligt för att börja med att träna känslohantering med hjälp av t ex mindfullness. Jag förstår att du inte är mottaglig i dag för det som jag skrev tidigare. Kan du åka till psykakuten om du börjar fundera på att ta ditt liv? Eller ring dit? Hur länge har du tagit mediciner, kanske har dom inte hunnit börja verka? Vilken typ av vårdkontakt har du, får du terapi?

Ja jag är bipolär men hjälpen jag få funkar inte. Men ja en inläggning kanske skulle va skönt.

Du är ju självmordsbenägen. Detta är ett symtom på depression. Depression är en allvarlig sjukdom och kan vara kronisk, alltså återkommande. Detta går man till läkaren för. Testa.

Har du en bipolär diagnos?

Jag har aldrig heller varit lycklig jag hatar det äckliga ordet.
Jag begär inte ens att vara det. Jag vill bara må normalbra och uppskatta mitt liv. Inte gå runt och tänker på hur jag ska ta mitt liv.

Du kanske ska addera att du har en bipolär diagnos som du inte verkar medicineras för?? Det är 100% den, det kan du ge dig på. Det du ska göras är att bums berätta om vad du känner för din psykiatriker.

Med rätt medicinering vet jag personer som lever ett normalt och bra liv! Med skratt och förmåga att möta vardagen!

Ts:
Tappa inte hoppet, sök hjälp NU!

Kanske det men att gå runt och va självmordsbenägen är väl inte meningen med livet?

Testat medicin mot bipolär sjukdom? Terapi?
Elbehandling?
OBS:
Du ska ha kontakt med specialistpsykiatriker, inte nån vanlig jävla vårdcentral som inte kan nåt!

Du har varit där förut och vet att känslan av tomhet och meningslöshet försvinner med tiden. Ingen känsla varar för evigt, känslor kommer och går. Att du mår dåligt beror på dina känslor och hur du hanterar med dom, allt annat är bra i ditt liv. Var snäll mot dig själv och anklaga dig inte för att må dåligt "utan anledning." Om du mår dåligt beror det på någonting.

Just nu har du fastnat i negativa känslor, eller att du känner ingenting. Du kanske känner ingenting för att du vågar inte släppa fram negativa känslor som vill komma fram? Känslor försvinner inte om vi försöker bli av med dom, de börjar spöka ännu mer med förnekelse. Stanna till i nuet och låt alla känslor komma fram. Stanna i känslan även om det känns tungt eller omöjligt att bära och låt den sedan gå. Försök att komma ihåg att känslor är bara känslor och kan inte hota eller döda dig om du inte agerar ut efter dom. Det tar tid att lära sig hantera känslor bättre men det lönar sig. När du vågar möta dom svåraste känslorna blir de med tiden svagare och lättare att stå ut med. Du kan slippa perioder av tomhet och dysterhet i framtiden om du lär dig hantera dina känslor så att du mår bra.

Svåra känslor kan vara känslominnen från tidig barndom som man lärt sig hantera genom att förneka dom. Dessa minnen försvinner inte utan kommer till ytan vissa perioder när t ex livet är lungt annars. Dessa känslor kommer fram för att de vill bli bearbetade så att man blir fri av dom. Man förnekade svåra känslor som liten och blev av med dom för stunden, men den här försvarsmekanismen varar inte livet ut. När psyket bedömer att nu är hen mogen nog att bemöta svåra känslor för bearbetning kommer de fram. Men de kan kännas lika hotande nu som då och då flyr man till tomheten. När dessa svåra känslor dyker upp kan man då påminna sig själv om att så här hemska känslor hade jag som liten och att nu som vuxen har jag bättre resurser att jobba fram ett bättre sätt att hantera svåra känslor. Det gäller att stå ut och orka bära känslorna hur tungt det än känns. Känslor varar en stund och sedan går de över om man vågar stå i känslan. Det kan kännas att den svåra känslan aldrig går över när man är in i det för så kändes det som liten när man inte hade ngn tidsuppfattning.

Prova med fysisk aktivitet om du orkar. Ät bra och nyttigt, försök sova tillräckligt. Sätt ett mål i livet att börja öva på att lära hantera bättre dina känslor. Sök professionell hjälp v b. Prova med mindfullness och joga. Orkar du att jobba på ditt sätt att hantera dina känslor kommer det att bli inte bara bättre utan bra! Jag vet att det känns hopplöst just nu men det kommer att bli bättre!

Svåra känslor som det inte går att hitta en anledning till i nuet kan vara barndomsminnen. Om vi inte hade ngn vuxen som hjälpte till att hantera svåra känslor när vi var små kan vi använda ett försvarsmekanism som ger lättnad för stunden. Det får känslorna att försvinna en tid men de försvinner inte helt utan dyker upp lika starka med jämna mellanrum. Eftersom vi var väldigt små har vi redan glömt källan till känslorna och deras härkomst.

Vi kan som vuxna bli omvårdande föräldrar till vårt inre barn. När svåra barnbomsminnen i form av känslor dyker upp kan vi bemöta känslorna med kärlek och omsorg och känna medlidande för det barnet som vi var en gång i tiden med svåra känslor som ingen hjälpte till att härbärgera. Vi ger oss då det vi hade behövt som små fast i efterhand. En kärleksfull inställnig till sitt inre barn kan läka en i vuxen ålder. Om vi förnekar det inre barnets känslor och vill bli av med dom behandlar vi oss på samma sätt som vårdaren behandlade oss som små, förnekade våra behov och våra känslor. Fortsätter vi att neka det inre barnets känslor kommer vi aldrig att bli av med kännslospöken och kommer att må dåligt vissa perioder.

Du får din psykiska hälsa när du lärt dig att hantera bättre dina känslor.

Förändring som du behöver är att du lär dig hantera dina känslor bättre än du gör idag. Terapi, mindfullness???

Är du säker på att du aldrig varit lycklig? Om du samlar dina känsloupplevelser i olika fack kan det hända att du inte kommer ihåg dina bra stunder när du mär dåligt. Om du skriver dagböcker varje dag om ditt mående kanske får du en bättre bild av ditt känsloliv. Du behöver hjälp med att hantera dina känslor om du vill må "normalt".

Om du är bipolär innebär det att du även har maniska och normala perioder? I manin känner du dig lyckligare och nöjdare än ngn ej bipolär, du bara kommer inte ihåg känslan nu när du är nere. Du har även kunnat skaffa dig ett bra jobb och behålla det, du mår väl normalt när du inte är manisk eller i depression? Ditt liv går i berg- och dalbana, ibland är du högt uppe, sedan i mitten och sedan på botten där du är nu. Du kommer inte att vara på botten resten av livet, fast det kan kännas så, du kommer till normalnivå igen och sedan så högt att vi andra har ingen aning om. Ditt må bra och må dåligt tillstånd är så extrema för att dom två tillstånden har inte förenats till ett lagom bra som "normala" har.

Kom ihåg att du kommer inte att må lika dåligt som nu resten av livet (om du inte dör nu) även om du inte får hjälp nu.

Ta psilocybin (svamp)

Kan du först förklara hur du vill att ditt liv ska vara? Som i Hollywoodstjärna som går på en röd matta, eller räcker det hänga i Ockelbo vid korvmojen?