Är det verkligen värt det att bli chef?

Föreställ dig följande: du jobbar som fast anställd för säg 40k månaden. Du får chansen att vara chef för din avdelning för 50k månaden. Det innebär dock att du kommer ha fullt upp hela tiden, 5 möten per dag, konstant påslagen telefon på semester etc. Folk ringer dig hela tiden för du är chef. Du måste sköta anställning av ny personal. Du måste göra massa administrativa grejer som du inte behövde göra för 40k.

Medans om du har kvar ditt 40k jobb kan du jobba vidare ostört, minimalt med möten, kan vara helt bortkopplad på kvällar, helger och semestrar. Du bestämmer själv tempot och slipper all hantering som kommer med att vara chef.

Är det verkligen värt det att bli chef för lite mer pengar, när det tar upp så mycket tid att vara chef?

Eller är det överskattat att få tjäna lite mer för att man investerar i princip all tid och ork man har även privat tid bara för att kunna vara chef?

Vad hade ni valt, mer pengar och mer investerad tid i kneget eller mindre pengar och en bättre stressbalans med vardagslivet?

Du säljer din tid. Ganska obekvämt att vara chef. Klarar man sig på sin lön, varför?

Beror så klart på.

Får du en kick av att få hårt arbetande människor att inse att pga din inkompetens så är det bara hur mkt man slickar din röv som avgör vad man får i lönehöjjning?

Eller så är det bara ett kliv i karriären, gissar mellanchef med tanke på lönen, kör du järnet har du kanske det dubbla inom 5 år os.v

Som jag ser det är enda anledningen att bli mellanchef att man behöver vara det ett par år för att klättra vidare.

När man sen är chef över 70 kvalificerade människor i flera länder, då blir det lönt.

Pallar du inte med steg 2 kan du skippa steg 1 och bli specialist istället.

Men det är min bild av saken.

För mig handlar det om att kunna påverka i en högre grad än som vanlig anställd. Men som du skriver så kommer det så mycket nödvändigt ont med det. Slet ut mig totalt så jag vet inte om jag var rätt person för det.

Mellanchef, nej tack. Men att vara den som bestämmer och styr ger också mycket.

Chefskap där man inte behöver svara inför någon mer än för riktning och resultat är absolut värt det lila extra arbetet med att hantera de under än. Speciellt om det är någon chef under en som får göra grovgörat.

Jag har varit chef i över 20 år och har inneburit att jag kunnat fatta en hel del trevliga beslut och påverkat min och andras situation på ett mycket positivt sätt.
Allt är inte bara lön, det finns andra värden också.

Visst det är del jobb men totalt jäkligt kul. Ångrar inget.

Det svåra är väl det extra psykologiska ansvaret det innebär? (Jag har egentligen aldrig jobbat som chef så jag vet inte exakt).

Under 100 lax i månaden är det absolut inte värt det.

Aldrig i helvetet…

Det är bara första linjens chef som är ett helvete. Den person som måste hålla reda på arbetarna/tjänstemännen. När du tar nästa steg och blir chef över chefer börjar de fina dagarna. Du är inte ansvarig för något mer. Det är antingen de över eller under som måste ta tag i saker. I princip existerar du bara för att organisationen är stor precis som din lön nu är.