Är det verkligen värt det att bli chef?

Håller inte helt med dig. Visst du behöver inte vara lika hands on men du har ett väldigt ansvar, mycket resor (vilket inte är eftersträvansvärt +40 ) och konstanta möten. Lönen är betydligt högre än den vanlige tjänstemannen vilket inte spelar så stor roll i hög skattelandet Sverige.

Jag bor inte i Sverige sen flera år. Är din lön 40k som specialist av något slag innan skatt? Lönerna låter så otroligt låga efter all inflation på senare år.

Skrämmande få i tråden som vidrört det mest avgörande, den egna personligheten, vad man har läggning och är lämplig för.

Typiskt karriärinriktade akademiker att inte ens reflektera över om man passar som chef utan bara kötta på och utgå från att man gör det.

Det är väl just därför det ser ut som det gör på så många dysfunktionella arbetsplatser och att vi drar runt ett så stort lass med långtidssjukskrivna utbrända akademiker.

Alla som är "välutbildade" utgår ofta från att dom också med automatik är ledarämnen, vilket naturligtvis är lika naivt och korkat som att tro att man ska bli fotbollsproffs bara för att man läst många serietidningar om fotboll som barn.

Mänskligheten går att dela in i två grupper, dom som leder och dom som leds.

Det är så klart det man ska titta på. Man ska bara bli chef eller göra chefer av chefsämnen. Därmed faller stora del av dom tilltänkta bort av helt andra skäl än lön etc. Medans andra, som inte är tilltänkta initialt borde få mer chanser.

Men som sagt, eftersom akademikerna är helt indoktrinerade och lever i en fantasivärld där den egna förträffligheten saknar gränser ser det ut som det gör och max kanske 10-20% av alla anställda skulle svara att dom tycker dom har en bra chef.

Skrämmande få i tråden som vidrört det mest avgörande, den egna personligheten, vad man har läggning och är lämplig för.

Typiskt karriärinriktade akademiker att inte ens reflektera över om man passar som chef utan bara kötta på och utgå från att man gör det.

Det är väl just därför det ser ut som det gör på så många dysfunktionella arbetsplatser och att vi drar runt ett så stort lass med långtidssjukskrivna utbrända akademiker.

Alla som är "välutbildade" utgår ofta från att dom också med automatik är ledarämnen, vilket naturligtvis är lika naivt och korkat som att tro att man ska bli fotbollsproffs bara för att man läst många serietidningar om fotboll som barn.

Mänskligheten går att dela in i två grupper, dom som leder och dom som leds.

Det är så klart det man ska titta på. Man ska bara bli chef eller göra chefer av chefsämnen. Därmed faller stora del av dom tilltänkta bort av helt andra skäl än lön etc. Medans andra, som inte är tilltänkta initialt borde få mer chanser.

Men som sagt, eftersom akademikerna är helt indoktrinerade och lever i en fantasivärld där den egna förträffligheten saknar gränser ser det ut som det gör och max kanske 10-20% av alla anställda skulle svara att dom tycker dom har en bra chef.

I det här inlägget skriver du att du är statlig tjänsteman så där har du förklaringen, betydligt lägre krav inom statlig sektor för såväl chefer som anställda. Inom privat sektor förväntas mycket mer, i synnerhet av en chef, och nej man kan inte vara sjuk hur som helst då verksamheten rullar på ändå. Är man så pass svårt sjuk att man får ta in en ersättningschef är det förstås en annan sak men när jag jobbat i privat sektor har chefer svarat på mejl under sjukdom, under semestrar osv. Speciellt chefer inom en intäktsgenererande funktion har extremt mycket press på sig.

En viss arbetsbelastning förväntas för chefsjobbet. Klagar man på denna anses man snabbt som olämplig.

Trådrubriken är "Är det VÄRT det?" och TS resonerar runt pengarna i en högre tjänst, då är det det som besvaras.

Ditt ämne hade mer varit "Hur vet jag att jag passar som chef?" men det var inte vad TS skrev om.

Det är lite mer komplext än så. Någon kanske är en bra chef under vissa förutsättningar men inte under andra. Någon som inte vill vara chef kan vara en bättre chef än den som känner sig kallad. Men på ett personligt plan om man har självinsikt och självbevarelsedrift ser man naturligtvis till att inte bli chef om man inte tror man kommer att trivas.