Är det verkligen värt det att bli chef?

Men många hamnar snett i tron om att kunna komma vidare, de blir bara arbetsoxar som driver och tar ansvar för sin del av verksamheten. Ofta blir man bara en åsna med en morot i ett snöre på en pinne framför sig. Du får en kalender fullproppad med möten och kommer inte ha tid för eget fokuserat arbete, därmed hamnar man också i övertidsfällan. Oftast är du också övertidsavlöst vilket innebär att du sålt ett övertidspaket till fastpris, vilket är det dummaste man kan göra. Arvet är oftast administration och förvaltning, drömmen om att kunna forma din del av verksamheten som du vill kan du fimpa direkt. Visioner kan du glömma. Du kan inte göra dig av med alla bittra och krångliga individer som är arbetsskygga och de som gjort sig oumbörliga rår du inte på med dagens arbetsmarknad. Medarbetare som glider in och ut ur föräldraledighet, vill ta semester utan för den ordinarie semesterperioden, är sjuka ofta är även det vanligt. Sen hamnar man i sitsen att behöva ta in konsulter eftersom det inte går att få tag i folk när rekryteringarna inte går att få till. Det värsta är egenanställda konsulter som lyfter 1000-1500 kr/timme in i eget bolag. Där sitter du/ni som idioter varje dag medan konsulten täljer guld. Nej, fy fan för att vara chef under de omständigheterna.

Men många hamnar snett i tron om att kunna komma vidare, de blir bara arbetsoxar som driver och tar ansvar för sin del av verksamheten. Ofta blir man bara en åsna med en morot i ett snöre på en pinne framför sig. Du får en kalender fullproppad med möten och kommer inte ha tid för eget fokuserat arbete, därmed hamnar man också i övertidsfällan. Oftast är du också övertidsavlöst vilket innebär att du sålt ett övertidspaket till fastpris, vilket är det dummaste man kan göra. Arvet är oftast administration och förvaltning, drömmen om att kunna forma din del av verksamheten som du vill kan du fimpa direkt. Visioner kan du glömma. Du kan inte göra dig av med alla bittra och krångliga individer som är arbetsskygga och de som gjort sig oumbörliga rår du inte på med dagens arbetsmarknad. Medarbetare som glider in och ut ur föräldraledighet, vill ta semester utan för den ordinarie semesterperioden, är sjuka ofta är även det vanligt. Sen hamnar man i sitsen att behöva ta in konsulter eftersom det inte går att få tag i folk när rekryteringarna inte går att få till. Det värsta är egenanställda konsulter som lyfter 1000-1500 kr/timme in i eget bolag. Där sitter du/ni som idioter varje dag medan konsulten täljer guld. Nej, fy fan för att vara chef under de omständigheterna.

Föreställ dig följande: du jobbar som fast anställd för säg 40k månaden. Du får chansen att vara chef för din avdelning för 50k månaden. Det innebär dock att du kommer ha fullt upp hela tiden, 5 möten per dag, konstant påslagen telefon på semester etc. Folk ringer dig hela tiden för du är chef. Du måste sköta anställning av ny personal. Du måste göra massa administrativa grejer som du inte behövde göra för 40k.

Medans om du har kvar ditt 40k jobb kan du jobba vidare ostört, minimalt med möten, kan vara helt bortkopplad på kvällar, helger och semestrar. Du bestämmer själv tempot och slipper all hantering som kommer med att vara chef.

Är det verkligen värt det att bli chef för lite mer pengar, när det tar upp så mycket tid att vara chef?

Eller är det överskattat att få tjäna lite mer för att man investerar i princip all tid och ork man har även privat tid bara för att kunna vara chef?

Vad hade ni valt, mer pengar och mer investerad tid i kneget eller mindre pengar och en bättre stressbalans med vardagslivet?

Skrämmande få i tråden som vidrört det mest avgörande, den egna personligheten, vad man har läggning och är lämplig för.

Typiskt karriärinriktade akademiker att inte ens reflektera över om man passar som chef utan bara kötta på och utgå från att man gör det.

Det är väl just därför det ser ut som det gör på så många dysfunktionella arbetsplatser och att vi drar runt ett så stort lass med långtidssjukskrivna utbrända akademiker.

Alla som är "välutbildade" utgår ofta från att dom också med automatik är ledarämnen, vilket naturligtvis är lika naivt och korkat som att tro att man ska bli fotbollsproffs bara för att man läst många serietidningar om fotboll som barn.

Mänskligheten går att dela in i två grupper, dom som leder och dom som leds.

Det är så klart det man ska titta på. Man ska bara bli chef eller göra chefer av chefsämnen. Därmed faller stora del av dom tilltänkta bort av helt andra skäl än lön etc. Medans andra, som inte är tilltänkta initialt borde få mer chanser.

Men som sagt, eftersom akademikerna är helt indoktrinerade och lever i en fantasivärld där den egna förträffligheten saknar gränser ser det ut som det gör och max kanske 10-20% av alla anställda skulle svara att dom tycker dom har en bra chef.

Jag har 40k i en specialisttjänst som jag är ensam om att ha i bolaget och min chef 50k, aldrig i livet att jag hade tagit dennes tjänst för den lönen. Fick frågan för ett par år sedan när förre chefen slutade men sa nej tack då.

Bl.a. för att mina kollegor är ett gäng som varit på stället för länge och inte har någon vilja till utveckling och förändring. Men också för att jag har en stor frihet och kan göra egentligen vad jag vill och sköta mig själv om dagarna. Min chef får ta mycket skit både nedifrån, från sina chefskollegor och uppifrån från deras chef.

Hade kanske svarat annorlunda om "teamet" varit bättre, då jag tycker ledarskap är intressant och det är säkert givande när man märker att man gör skillnad för sina medarbetare.

Föreställ dig följande: du jobbar som fast anställd för säg 40k månaden. Du får chansen att vara chef för din avdelning för 50k månaden. Det innebär dock att du kommer ha fullt upp hela tiden, 5 möten per dag, konstant påslagen telefon på semester etc. Folk ringer dig hela tiden för du är chef. Du måste sköta anställning av ny personal. Du måste göra massa administrativa grejer som du inte behövde göra för 40k.

Medans om du har kvar ditt 40k jobb kan du jobba vidare ostört, minimalt med möten, kan vara helt bortkopplad på kvällar, helger och semestrar. Du bestämmer själv tempot och slipper all hantering som kommer med att vara chef.

Är det verkligen värt det att bli chef för lite mer pengar, när det tar upp så mycket tid att vara chef?

Eller är det överskattat att få tjäna lite mer för att man investerar i princip all tid och ork man har även privat tid bara för att kunna vara chef?

Vad hade ni valt, mer pengar och mer investerad tid i kneget eller mindre pengar och en bättre stressbalans med vardagslivet?