Han har tvivel. Är det hopplöst eller kan man kämpa?

Jag är sedan ca ett halvår ihop med mitt ex. Han kämpade för att få mig tillbaka men nu har vi lite problem. Han mår ganska dåligt just nu av olika anledningsr, dels pga ett sjukdomsfall i familjen samt stressigare än vanligt på jobbet. Han satte mig ner för en vecka sedan och sa att han har tvivel.

Han har inte "kontakt med sina känslor" just nu och känner sig avtrubbad. Osäker på om han orkar ha en relation just nu, osäker på om han vågar skaffa barn igen (han har barn men inte jag) och han har många rädslor och farhågor. Dels är han rädd för framtiden men dels är han också känner starkt för mig och rädd att förlora det vi har.

Har frågat om han är öppen för parterapi vilket han är men jag vill inte tvinga honom till det.

Han hör av sig som vanligt och verkar inte "off". Vi skulle setts i förrgår men jag abokade träffen pga var ledsen men skyllde på sjukdom. Om några dagar ska vi ses igen. Har slutat höra av mig på sms men svarar när han skriver och är trevlig.

Vad tycker ni. Kan tvivel gå över med tiden? Kan man klara en sådan här kris?

Det verkar som att han har mkt annat just nu som inte har med dig att göra? Kanske ett uppehåll vore på sin plats? Fråga honom om det.

Frågade honom om det och han sa då att han vill fortsätta ses. Jag get honom space och låter honom komma till mig men konversationen gjorde mig väldigt orolig. Han verkat inte på det klara om hans tvivel beror på relationen eller pga stressen runtomkring. Troligen en kombination av allt.

Inte ovanligt att när man har mycket att göra och runtomkring sig att man stänger av sig själv och går in i "working-mode". Fungerar ett tag men allt kommer till sist ikapp.

Mitt råd är att fråga vad han behöver just nu och när du får det svaret fundera över om det är vad du är beredd att ställa upp på.

Sedan, när man går tillbaka till ett ex bör man alltid fundera över vad som har förändrats sedan man bröt upp. Han kämpade för att få tillbaka dig, varför? Varför gick du tillbaka? För att vara lite hård nu men veliga personer är det värsta som finns. Beslut är tuffa att ta men det är också det som visar om man är en bra eller dålig människa och hur mogen vs omogen man är.

// CC

Han gjorde slut pga att vi var i ofas. Hans tempo var långsammare i relationen och det eldade på min osäkerhet.

Jag kontaktade honom efter några månaders nollkontakt (och terapi)och bad om ursäkt men efter var han den drivande parten och intitierade "snacket" om oss. Hans allmänna rädslor för att "satsa" fullt ut spökar vilket ställer till det. Hur kommer man förbi det? Min största rädsla är att han landar i att hans känslor för MIG inte räcker.

Jag gick tillbaka för att jag aldrig slutade älska honom. Han säger att han gick tillbaka för att han känner starkt för mig och att vi har något speciellt men det känns motsägelsefullt med tanken på ovanstående.

Jag försöker finnas där för honom men hans tvivel på själva relationen är oroväckande. Just nu försöker jag ge honom space. Tror alla mina förösk att styra honom i en riktning skulle ge motsatt resultat. Förösker tänka att det ordnar sig när daker runtomkring honom lugnat sig men vem vet.

Svårt om en tvekar. Båda bör ha viljan lika mycket.

Låter knepigt! Hoppas det löser sig!

Ja; helt riktigt. Man hoppas ju att det ska vara en fas som går över.

Okej. Inte ovanligt att någon i en relation går långsammare och någon annan fortare. Har själv varit med om det men då som den med långsammare tempo. Du har helt rätt i att inte försöka tvinga honom till något. Det kommer att få motsatt effekt. Däremot har du rätt att få svar på hur han ser på er relation och att han bestämmer sig. Kan han inte göra det idag då måste han vara öppen med det. Du i sin tur måste bestämma dig för om du vill ha det så eller inte.

Jag köper generellt inte det där med att saker och ting ska lugna ner sig av den anledningen att det sällan gör det. I de allra flesta fall kommer det alltid att komma nya saker.

När en man säger att han känner starkt och att ni har något speciellt... ord är lätta att säga. Handling är det som gäller. Kan han inte visa de orden i handling så betyder de inget. M.a.o. jag förstår att du finner det motsägelsefullt för det är det. För mig låter det som om att nyttjar dig som en slags trygghet i den situation som han nu befinner sig i. Du är "bra att ha" när han har behovet men inte annars.

Vill även ge dig rådet att arbeta med din osäkerhet och det oaktat vad som händer med denna relation. Dvs lär dig att ta relationen för vad det är. En dag i taget. Förstår att det är svårt då du vill ha barn och det i sig borde göra att du starkt ska ifrågasätta om han är rätt man för dig. Det låter inte som om att han inom en ganska lång framtid skulle vara redo för det och desto längre tiden går och hans barn blir äldre, desto större chans att han inte vill "börja om" med småbarn igen.

// CC

Han sa att han kände starkt för att skaffa familj i början men när det närmar sig kommer hans rädslor fram. Det gick ju så dåligt med hans ex och så har hannoch jag gjort slut en gång. Känns som att han måste själv komma fram till var problemet ligger, om det är allmänna rädslor eller att vår relation är fel. Vet inte om terapi kan hjälpa att reda ut det.

Ang tempo har jag blivit lugnare men satte nog lite press på honom några ggr angående att bli introducerad för hans barn igen. Tog upp det några gånger och han är inte redo så ska föröska låta frågan vila.

Känner just nu att jag får ge honom en deadline som jag inte berättar om så får han tänka i lugn och ro.

Barn


Varför funderar du ens? Vill du ha barn och han känner minsta tvivel så kommer du stå där som ensamstående morsa med en frånvarande pappa.

Han är väldigt engagerad i sitt barn så jag tror verkligen inte han skulle vara frånvarande om han väl bestände sig.