Ni som inte tycker otrohet är det värsta i världen

Drar gränsen när min partner har kontakt på ett sett som inte är acceptabelt, dvs flörtigt med ord som snygging, sexig osv. Då har man ögon på fel håll.

Nej otrohet är en signal på att något är fel i förhållandet, om det beror på uppdämt behov av sex och inte brist på kärlek så går det att reparera.
Hmm vad jag menar är att om en partner för stunden inte är upplagd för sex och den andra bara är otrogen för sex, så reder man ut det.
Men är det känslor inblandat blir det knepigare, och då åker den otrogne ut med rasande fart.

Otrohet existerar inte. Ingen kan ha ensamrätt till en annan människa.

Det är såklart svårt att diskutera eftersom alla skalor är flytande och subjektiva, men jag blev förvånad vilket enormt gensvar det blev i en annan tråd där en man träffade en annan och ville lämna sin fru. Folk rasade, både över skilsmässan men än mer över att han begått äktenskapsbrott.

Å ena sidan kan det ju vara lustigt när vuxna människor beter sig som knallröda hysterikor som skriver med rasande tummar om karma, svek och omänskligt lidande, men det blir ju lätt väldigt mycket sådant.

Jag tycker inte det är en helt enormt stor grej om det skulle råka hända och jag tycker det är en del av livet. Sån är kärleken. Vi möts, vi älskar, det är rörigt och det händer ibland att man lämnar sin partner för någon annan. Detta är en åsikt som jag aldrig berättar för andra eftersom jag då skulle slås till marken av äcklade medmänniskor. Det kanske är fel men känns inte denna moral väldigt 90-tal och väldigt radhus?

Du beskriver två olika saker, men okej.
Otrohet är något som förekommer, visst, man blir förbannad känner sig sviken osv. Livet går vidare.

Att bli lämnad för någon annan när man lovat varandra trohet och lojalitet för livet, bla bla, kan kännas som ett större svek, för båda. Den ena kanske vägrar och ska därför hämnas, eller, så ska den första hämnas.

Nåja, sånt som händer, det beror väl lite på. Lovar man att vara med varandra för stunden eller för livet.