Berättelse: 12 års användning av cannabis är nu över - vad kan jag förvänta mig?

Cannabis är en av de droger som är absolut svårast att sluta med. Inte pga just abstinens (ja abstinens existerar), men för att det är svårt att motivera sig att sluta röka. De flesta som röker klarar en vardag utan problem. Men när den vardagen man vänjt sig med ändras (sluta röka) då blir det jobbigare. Eller jobbigare kanske är fel ord, men livet blir rätt trist och det blir mer alkohol och baksmällor troligen haha.

Vad som är missbruk och bruk av cannabis är lite difust. Men skulle väl säga att alla som röker dagligen och även helger är missbrukare/beroende.

Jag både förstår och motsätter mig att det sänker intelligensen. Det är lustigt, för ibland när jag rökt är det som att jag låser upp en del av hjärnan som i nyktert tillstånd är otillgänglig, och jag kan t.o.m. prestera bättre då än när jag är nykter. Jag liksom ser lösningen till uppgifterna på ett konstigt sätt. Men som sagt, det är bara på IQ-test, och IQ-test går inte riktigt att likställa med intelligens som helhetsbegrepp.

Om det är något jag kan skriva under på så är det i alla fall att dagligt rökande inte gör en smartare eller mer mentalt alert. Jag får svårare att hålla konversationer och hitta rätt ord, och får dåligt flyt i meningarna.

... Men visst är det skönt att vara hög, vi rökare röker ju av en anledning. Som med mycket annat i livet finns det alltid ett pris att betala för nöjet!!

Jo, med evidens menade jag att det är undersökt på riktigt av riktiga forskare och med riktiga tester. Folk som rökt mycket under lång tid tappar en 5-6 poäng i IQ men det kommer tillbaks när de slutar. Gläd dig åt att dina är på väg tillbaka 😄

Du kommer uppleva kraftig abstinens.

Nattsvettningar, humörsvängningar , dålig sömn , viss frossa är möjligt.

Du kommer ha dålig aptit och tycka allt känns tråkigt och ointressant.

Det värsta går över , men suget kommer alltid finns där i större och mindre kapacitet.

Mitt tips är att hitta en annan hobby , oavsett vad det kan vara.

Jag tycker det var svårast när man har såna där tillfällen att man ska vara ensam en kväll eller natt, och vill koppla av med en gås, egentligen.

Håll dig sysselsatt och fokusera på annat då ska du klara det. Det krävs en hel del att komma så långt som du gjort.

Att skjuta upp och tänka , bara den här påsen sen skärper jag mig är enkelt. Att faktiskt inte köpa mer är svårare.

Lycka till!

Jag har brukat(och missbrukat periodvis) cannabis i nästan 12 år.

Berättelse
Sedan introduktionen av denna drog så fattade jag snabbt tycke och genom åren så blev användandet mer intensivt, först varannan helg, sen varje helg. Från varje helg till vardagar.. japp, det börjar få sitt grepp och ens liv börjar utformas kring användandet.
En del av det har berott på andra omständigheter i livet som gjort att man brukat/missbrukat under perioder varje dag - mycket tid att döda exempelvis.
Det senaste året så har användningen varit nästan varje dag.

Ett smärtsamt uppvaknande
Jag har under en period tillbaka träffat en partner som i sig inte är förtjust i droger numera(då hen själv haft problem med droger tidigare i livet) och således berättade jag inte om att jag fortfarande använde mig av gräs vid egentid av rädslan att hen skulle lämna mig.
En anledning var också att jag ändå djupt inom mig var bestämd att sluta, men inte exakt när - så ett erkännande kändes som en onödig risk att ta.

Dock så var detta ett uppvaknande jag behövde, då jag insåg att jag var mer fast och tillbakahållen av det än jag trodde.

Känslan och stressen över mitt "tvång" bereda och skapa rum för denna egentid kring att vara hög och instängd i min bubbla började bryta ner mig när jag väl var där och hög igen..

Det värsta var när jag insåg hur detta indirekt tryckte undan min partner från att hänga med mig.

Dom dagarna vi hängde en stund för att sedan skiljas åt så märkte jag besvikelsen då hen egentligen gärna hade umgåtts mer än vi gjorde tack vare min stress över att få denna egentid.. hög och påverkad. Detta gjorde såklart väldigt ont i mig och ledsen på mig själv över att jag gjorde såhär.

Varje gång denna situation uppstod och effekten av gräset tog sig ann, så tänkte jag bland annat:

"Jag måste sluta med detta.."
"Okej, jag slutar när mitt lager av gräs är slut.." etc.

Dessa tankar har snurrat i säkert ett par år.

Men väl när ruset lagt sig och den nya dagen börjar, så längtar man efter tiden att vara hög igen. Detta onda komplex insåg jag skulle bli en svår sak att bekämpa med lättvindiga medel.. men varje gång det skedde så blev smärtan och sorgen över det bara värre och värre på senare tid.


Elden som befriade mig

Under många år så har en del av min egentid med gräset varit att spendera tid i skogen. Att sitta framför en brasa med lite gott att äta/dricka, lyssna på musik etc. Mycket lockande och trevligt.

Situationen som blev en hastig vändpunkt var just en sådan där jag kände mig stressad över att få denna nyktra egentid. När min partner väl lämnat så hade jag den.. perfekt. Då kan jag tutta i mig gräset så jag blir hög och kan göra det jag gjort i snart 12 års tid.

Men denna gång blev så blev känslorna, skulden, skammen och sorgen över mitt beteende hela så fruktansvärd att jag istället för att göra den där mysiga lilla brasan i skogen att sitta framför, så gick jag en lång promenad där jag under tiden insåg att jag måste besluta mig för att sluta... idag... direkt.

Så fort jag kom hem så drog jag fram wellpapp ur förrådet tillsammans med lite annat brännbart.
Jag tog fram allt cannabis jag hade inklusive allt tillbehör och utrustning, la det i högen och tände på.

Känslan av att se det brinna.. lukten av gräset och lågorna som sakta konsumerade allting gav mig 12 år av tillbakablickar i mitt huvud.. alla platser jag bängat på, allt sällskap, årstider, händelser - allt spolades igenom som ett uppsnabbat bildspel - nu är det över, för alltid och jag känner mig vemodig men även en stor befrielse.

Eftertanke
Det var några dagar sedan jag la allt på brasan och jag känner mig oerhört lättad över steget jag nyss tagit, men också lite ängslig/nervös över hur jag kommer må den närmsta perioden.
Dock så är jag väldigt hoppfull om att inom några månader känna en stor skillnad i hur jag mår och är överlag då jag aldrig varit fri under så lång period sedan.
Har bra, aktiva intressen vilket jag är tacksam för så jag har egentligen saker att fylla denna tid med, även om jag just nu inte känner mig övervägande motiverad alla gånger.

Förväntningar

Då detta (väldigt hastiga)uppbrott är så nytt så är jag såklart nyfiken på vad jag kan förvänta mig uppleva som kan vara jobbigt, och hur jag kan hantera det på bästa sätt.

Till er som suttit fast på liknande sätt eller värre - vad upplevde ni och hur gjorde ni för att lindra eventuell abstinens? Hur länge höll det på? Kände ni klar skillnad efter en viss tid nykter?

Jag är väldigt stolt över mig själv att inte ha fastnat i något "värre" än cannabis, även om det i sig, kan medföra sina problem vid missbruk såklart.

Tack för att ni läste och eventuellt besvarar mina tankar kring vad jag har framför mig.

Allt gott.

/SH

Jag har brukat(och missbrukat periodvis) cannabis i nästan 12 år.

Berättelse
Sedan introduktionen av denna drog så fattade jag snabbt tycke och genom åren så blev användandet mer intensivt, först varannan helg, sen varje helg. Från varje helg till vardagar.. japp, det börjar få sitt grepp och ens liv börjar utformas kring användandet.
En del av det har berott på andra omständigheter i livet som gjort att man brukat/missbrukat under perioder varje dag - mycket tid att döda exempelvis.
Det senaste året så har användningen varit nästan varje dag.

Ett smärtsamt uppvaknande
Jag har under en period tillbaka träffat en partner som i sig inte är förtjust i droger numera(då hen själv haft problem med droger tidigare i livet) och således berättade jag inte om att jag fortfarande använde mig av gräs vid egentid av rädslan att hen skulle lämna mig.
En anledning var också att jag ändå djupt inom mig var bestämd att sluta, men inte exakt när - så ett erkännande kändes som en onödig risk att ta.

Dock så var detta ett uppvaknande jag behövde, då jag insåg att jag var mer fast och tillbakahållen av det än jag trodde.

Känslan och stressen över mitt "tvång" bereda och skapa rum för denna egentid kring att vara hög och instängd i min bubbla började bryta ner mig när jag väl var där och hög igen..

Det värsta var när jag insåg hur detta indirekt tryckte undan min partner från att hänga med mig.

Dom dagarna vi hängde en stund för att sedan skiljas åt så märkte jag besvikelsen då hen egentligen gärna hade umgåtts mer än vi gjorde tack vare min stress över att få denna egentid.. hög och påverkad. Detta gjorde såklart väldigt ont i mig och ledsen på mig själv över att jag gjorde såhär.

Varje gång denna situation uppstod och effekten av gräset tog sig ann, så tänkte jag bland annat:

"Jag måste sluta med detta.."
"Okej, jag slutar när mitt lager av gräs är slut.." etc.

Dessa tankar har snurrat i säkert ett par år.

Men väl när ruset lagt sig och den nya dagen börjar, så längtar man efter tiden att vara hög igen. Detta onda komplex insåg jag skulle bli en svår sak att bekämpa med lättvindiga medel.. men varje gång det skedde så blev smärtan och sorgen över det bara värre och värre på senare tid.


Elden som befriade mig

Under många år så har en del av min egentid med gräset varit att spendera tid i skogen. Att sitta framför en brasa med lite gott att äta/dricka, lyssna på musik etc. Mycket lockande och trevligt.

Situationen som blev en hastig vändpunkt var just en sådan där jag kände mig stressad över att få denna nyktra egentid. När min partner väl lämnat så hade jag den.. perfekt. Då kan jag tutta i mig gräset så jag blir hög och kan göra det jag gjort i snart 12 års tid.

Men denna gång blev så blev känslorna, skulden, skammen och sorgen över mitt beteende hela så fruktansvärd att jag istället för att göra den där mysiga lilla brasan i skogen att sitta framför, så gick jag en lång promenad där jag under tiden insåg att jag måste besluta mig för att sluta... idag... direkt.

Så fort jag kom hem så drog jag fram wellpapp ur förrådet tillsammans med lite annat brännbart.
Jag tog fram allt cannabis jag hade inklusive allt tillbehör och utrustning, la det i högen och tände på.

Känslan av att se det brinna.. lukten av gräset och lågorna som sakta konsumerade allting gav mig 12 år av tillbakablickar i mitt huvud.. alla platser jag bängat på, allt sällskap, årstider, händelser - allt spolades igenom som ett uppsnabbat bildspel - nu är det över, för alltid och jag känner mig vemodig men även en stor befrielse.

Eftertanke
Det var några dagar sedan jag la allt på brasan och jag känner mig oerhört lättad över steget jag nyss tagit, men också lite ängslig/nervös över hur jag kommer må den närmsta perioden.
Dock så är jag väldigt hoppfull om att inom några månader känna en stor skillnad i hur jag mår och är överlag då jag aldrig varit fri under så lång period sedan.
Har bra, aktiva intressen vilket jag är tacksam för så jag har egentligen saker att fylla denna tid med, även om jag just nu inte känner mig övervägande motiverad alla gånger.

Förväntningar

Då detta (väldigt hastiga)uppbrott är så nytt så är jag såklart nyfiken på vad jag kan förvänta mig uppleva som kan vara jobbigt, och hur jag kan hantera det på bästa sätt.

Till er som suttit fast på liknande sätt eller värre - vad upplevde ni och hur gjorde ni för att lindra eventuell abstinens? Hur länge höll det på? Kände ni klar skillnad efter en viss tid nykter?

Jag är väldigt stolt över mig själv att inte ha fastnat i något "värre" än cannabis, även om det i sig, kan medföra sina problem vid missbruk såklart.

Tack för att ni läste och eventuellt besvarar mina tankar kring vad jag har framför mig.

Allt gott.

/SH