Hur ska jag berätta för min pojkvän att jag vill att han firar min födelsedag?

Det enna behöver inte utesluta det andra.

Han behöver inte gå all-in med firandet av respekt för sin syster (och sig själv), men att gratta dig och visa att han fortfarande kommer ihåg dig även när döden kommer så tätt på, det visar att han är en stabil man och har kontroll över sina känslor.

Jag hade inte firat något om jag var du. Det är osmakligt och respektlöst mot den sorg som din partner och hans syster går igenom.

På sin svågers begravning?

Tja då måste syskonet gå före dig fattar du väl?

Han kanske försöker göra båda men det är inte säkert att du får plats den dagen. Någon kanske behöver honom mer än vad du gör?

Ja som sagt jag förstår att han inte kommer vara i form just den dagen. Men det skulle betyda massor om han uppmärksammade mig någon dag efter eller före.

Inte ens några dagar senare? Han hade inga problem att gå på jobbfest nån dag efter svågerns död nämligen.

Du kan ju låta honom gå på begravning och faktiskt se till att fylla år innan du börjar tjata på honom iaf tycker jag.

Jag fyller år snart och skulle gärna vilja fira det med min kille. Vi har varit ihop i 9 månader. Tyvärr kan han troligvis inte dyka upp på min faktiska födelsedag då hans svågers begravning är samma dag, inte en optimal dag att gå på fest.

Kommunicerade att jag gärna firar med honom en annan gång bara vi två vilket han sa att vi kunde men hittills inget planerat.

När han fyllde fick han en väluttänkt present av mig, kort och hembakad tårta. Jag förväntar mig inte att han måste göra allt detta men skulle bli otroligt glad om jag fick blommor och en present. Bryr mig inte om prislappen men bara något som känns personligt.

Jag nojar då jag vet att han glömt syskons och sin bästa väns födelsedagar vid ett par tillfällen och vet inte om jag ska kommunicera mina förväntningar. Om ja, hur ska jag göra det? Vill inte sätta press på honom.

Ska jag vänta och se om han faktiskt gör något och ta upp det sen eller ta upp det nu?

Av tidigare trådar att döma verkar ni ha problem med kommunikationen vilket gör att du oroar dig mycket. Känns som att du inte riktigt litar på att han vill ha dig eller bryr sig om dig. Så antingen kommunicerar du med honom ordentligt och berättar om all oro du har osv och om det inte går så fundera på varför och om du vill leva så. Flashback kan inte hjälpa med era kommunikationsproblem, och dina trådar kommer fortsätta trilla in här så länge ni inte tar itu med det