Står mänskligheten verkligen inför ett stort uppvaknande? Och vad innebär det?

Uttrycket "The great awakening", vilket myntades av konspirationsentreprenören Alex Jones, blev viralt under covid-pandemin. Uttrycket har sedermera kommit att användas av en rad aktörer, från oseriösa skojare inom New Age till mer seriösa figurer som Alexandr Dugin.

Mänskligheten verkar alltså stå inför ett stort uppvaknande. Men vad är det hen ska vakna upp ur egentligen. Kanske sin dogmatiska slummer?

Istället för "The great awakening" verkar det snarare handla om "The great senility" eller "Den stora seniliteten". Enligt detta synsätt är New Age-läran och dess olika underarter ett uttryck för en ny kollektiv senilitet inom vilken den revolterande (post)moderna människan inte bara förkastar moderniteten utan all slags historia och förhistoria. Aristoteles och anfärderna till matematiken åker ut av bara farten när precis allting ska förkastas!

Tesen att jorden är platt är förmodligen det mest extrema uttrycket för denna själsliga farsot vars konsekvenser riskerar att bli förödande.

Samtidigt talar en hel del för att dylika idékomplex har framtiden för sig, inte minst i och med att allt fler slås ut från det moderna samhället till följd av ny teknik/AI, ökad konkurrens genom invandring och en alltmer bisarr byråkrati (med osammanhängande regler vars existensberättigande är att trigga i syfte att orsaka mental ohälsa).

Emedan New Age kanske varit ett marginaliserat idékomplex finns alltså en hel del som talar för dess kraftiga tillväxt. Men handlar det verkligen om ett stort uppvaknande. Är det inte snarare en stor kollektiv senilitiet som breder ut sig?

I Rom efter fallet klarade man inte längre att bygga viadukter. Inom loppet av några decennier gick man från ett urbant till en ruralt samhälle, eftersom tekniken och logistiken att försörja större städer saknades. Det så kallade "stora uppvaknandet" gör mycket lite för att förhindra att Europa går samma väg som Rom, snarare verkar det syfta till att skynda på utvecklingen. Eller?

Jag kan inte säga något om folk i andra länder men i Sverige är folket dummare än någonsin och blir dummare varje sekund. Inte en chans att det blir något "uppvaknande" i Sverige och de flesta kommer fortsätta knarka SVT.

Uttrycket "The great awakening", vilket myntades av konspirationsentreprenören Alex Jones, blev viralt under covid-pandemin. Uttrycket har sedermera kommit att användas av en rad aktörer, från oseriösa skojare inom New Age till mer seriösa figurer som Alexandr Dugin.

Mänskligheten verkar alltså stå inför ett stort uppvaknande. Men vad är det hen ska vakna upp ur egentligen. Kanske sin dogmatiska slummer?

Istället för "The great awakening" verkar det snarare handla om "The great senility" eller "Den stora seniliteten". Enligt detta synsätt är New Age-läran och dess olika underarter ett uttryck för en ny kollektiv senilitet inom vilken den revolterande (post)moderna människan inte bara förkastar moderniteten utan all slags historia och förhistoria. Aristoteles och anfärderna till matematiken åker ut av bara farten när precis allting ska förkastas!

Tesen att jorden är platt är förmodligen det mest extrema uttrycket för denna själsliga farsot vars konsekvenser riskerar att bli förödande.

Samtidigt talar en hel del för att dylika idékomplex har framtiden för sig, inte minst i och med att allt fler slås ut från det moderna samhället till följd av ny teknik/AI, ökad konkurrens genom invandring och en alltmer bisarr byråkrati (med osammanhängande regler vars existensberättigande är att trigga i syfte att orsaka mental ohälsa).

Emedan New Age kanske varit ett marginaliserat idékomplex finns alltså en hel del som talar för dess kraftiga tillväxt. Men handlar det verkligen om ett stort uppvaknande. Är det inte snarare en stor kollektiv senilitiet som breder ut sig?

I Rom efter fallet klarade man inte längre att bygga viadukter. Inom loppet av några decennier gick man från ett urbant till en ruralt samhälle, eftersom tekniken och logistiken att försörja större städer saknades. Det så kallade "stora uppvaknandet" gör mycket lite för att förhindra att Europa går samma väg som Rom, snarare verkar det syfta till att skynda på utvecklingen. Eller?

Vad innebär det att vakna?

Att man inser att man är.
Jag är.
JAG ÄR!

att vakna innebär att acceptera jesus

Precis, att jag är jag och inte en observation.

Jag är Jesus.

Men när drogerna gått ur kroppen är du lika ledsen igen, eller hur?

Sorry, du är förmodligen bara en simulering. En iteration av många. Ditt värde är högst troligt statistiskt insignifikant!

Det där är bara blasfemi men kort sagt är svaret nej. Det finns bara en person, eller subjekt, i Kristus, och den personen är Gud! En gudomlig person kan inte förändras till en "gudomlig-mänsklig" blandning.

Den klassiska definitionen av person kommer från den stora filosofen Boethius från sjätte århundradet, som definierade den som “ ett individuellt ämne av rationell karaktär. ”

Det finns en väsentlig term där som själv behöver definiera: substans. I filosofi motsvarar ämnet den grekiska ousia, eller “ being. ” Det definieras som det som underverkar, grunder eller (ännu bättre) utgör en individuell sak och inte innehåller något annat. Det är inte en sak, utan själva saken.

Det finns bokstavligen miljarder exempel på ämnen vi kan välja att prata om, till exempel ett “ -träd, ” “ häst, ” “ man, ” etc. Men vi kommer att överväga “ man, ” eftersom mannen Jesus Kristus är central i vårt åtagande här.

Så vad utgör människans innehåll? Vad är mest grundläggande för människan, utan vilken du inte har en man alls? Svaret är kroppssjälkompositen. Utan varken en kropp eller en själ har du inte “ ämnet ” för en man. Du har inte en man alls i full mening.

Nu, om vi kunde gå kort tillbaka till idén om person, kan vi se hur ämnet är nära besläktat med det, eftersom båda hänvisar till “ -ämnet. ” Men det finns avgörande skillnader också. Person och ämne är olika, för även om alla personer är ämnen, är inte alla ämnen personer. En “ häst ” är ett ämne men inte en person, eftersom en person är “ ett individuellt ämne av rationell karaktär. ” En häst har inte en rationell karaktär.

Detta tar oss till vår tredje väsentliga definition. Den enkla definitionen av naturen är vad som är en sak — i motsats till person och substans, som hänvisar till den enskilda personen som beaktas. När det gäller rationella varelser talar vi om vad snarare än vem.

Natur och ämne är nästan synonymer, men inte riktigt. För kom ihåg: substans, även om det liknar naturen när det gäller att hänvisa till vad som utgör en sak, hänvisar också till ämnet. När det gäller rationella ämnen skulle det vara vem av en varelse. Naturen gör det inte. Det hänvisar alltid till “ vad ” en sak är.

Nu när vi har våra tre definitioner, tänk på att alla levande människor är personer, men personen är inte en del av definitionen av vad det betyder att vara helt mänsklig. Definitionen av vad en människa avser vad eller människans natur. Så det finns ingen anledning till att vi inte kunde ha en varelse som verkligen var mänsklig eller, mer exakt, hade en mänsklig natur men inte var en människa. Det finns inget i definitionen av en människa (att vara en kropp-själkomposit) som kräver att den är en människa. Även om detta faktiskt bara händer när det gäller Kristus, finns det inget orimligt med att posera möjligheten.

(Ett viktigt tillägg: Vi vet nu att alla levande människor också är mänskliga personer från befruktningen, men katolska tänkare var en gång oeniga om när en människa blir en person, på grund av den felaktiga uppfattningen om “ ensoulment ” som var den vanliga vetenskapliga förståelsen för prenatal mänsklig utveckling från de antika grekerna tills relativt nyligen i historien.)

Några frågor uppstår. Till exempel, vad är skillnaden mellan substans och person när man hänvisar till människor? De verkar båda gälla vem eller ämne som behandlas.

Ämnet hänvisar alltid till ämnet som diskuteras. Det är sant nog. Och detsamma kan sägas om person. Men kom ihåg att inte alla ämnen nödvändigtvis är personer. En person måste vara ett rationellt ämne, inte bara ett ämne. Änglar och människor är de enda skapade ämnena vi känner till i universum som är både ämnen och personer. Men det finns miljarder och miljarder ämnen som inte är personer. Och enligt den uppenbarelse som vi har fått i Skriften och traditionen är Jesus ett exempel på en gudomlig person som har en helt mänsklig natur men inte är en människa.

En annan fråga: Är själarna i himlen just nu som inte har kroppar mänskliga ämnen eller personer? Svaret är att de inte är det. De är inte helt mänskliga ämnen (även om de har betydande varelser), och de är inte heller personer, eftersom de inte har sina kroppar. Enligt St. Thomas Aquinas, de är inte helt mänskliga eftersom det är viktigt för människans natur att ha en kropp (Summa Theologica, III, Q. 50).

Vissa filosofer hänvisar till de välsignade i himlen, så länge de saknar sina kroppar, som ofullständiga ämnen. Det kan vara anledningen till att texter som Uppenbarelseboken 6: 9 och Hebreerbrevet 12:24 hänvisar till de avlidna i Jesus Kristus som “ souls ” och “ spirits. ” Kyrkan gör samma sak. Det är därför vi katoliker hänvisar till “ souls ” av våra nära och kära i kyrkans lidande (purgatory). Även om dessa själar är helt medvetna och är samma “ själv ” de var på jorden, är de inte helt personer förrän kroppens uppståndelse.

Med all denna förvärvade kunskap kan vi kanske lättare se hur Jesus Kristus rimligen kan ha två naturer, en människa och en gudomlig (avslöjande “ vad ” han är), bestående av ett ämne, ämne eller person (avslöjande “ som ” han är) som är Gud. Innehavet av två naturer i en person förekommer endast i Kristus, precis som besittningen av en mänsklig natur utan en människa endast förekommer i Kristus. Men poängen är att detta är både bibliskt och helt rimligt.