Kan bara svara för mig själv såklart:
Det är inte det första man tänker på när man väl skaffat barn och lever ett liv tillsammans. Däremot har jag insett att det inte är helt oviktigt. De perioder i livet jag varit slapp med hygien och utseende har min fru till slut fått sätta ner foten. Likaledes tappade hon lite av sin attraktionskraft i perioder när utseendet inte var hennes högsta prio. Till slut går bristen på närhet ut över förhållandet och man börjar bråka och gnabbas mer. Men, så kommer man in i en bättre period igen, sexlivet får en nytändning och så är allt glömt
Livet är fyllt av toppar och dalar, så även förhållanden.
Nu har jag och frugan hållt ihop i över 20 år (bortsett från lite velande första åren) och vi har nog hunnit gå igenom det mesta man kan som partners. Jag känner mig fortfarande attraherad av henne och jag tror att hon känner lika dant för mig. Vi båda har nog landat i att man försöker hålla en "hyfsat hög lägstanivå" om man så säger, och när man får lite 'feeling' kan man göra sig till lite extra.
Kanske borde tillägga att ytliga förhållanden är aldrig något jag trott på eller intresserat mig för. Jag letade redan tidigt efter min livspartner och inte efter tillfälliga sexpartners. Någon jag vill bli gammal tillsammans med.