Vi som är ensamma [sammanfogad tråd /mod]

Tråkigt att höra, hoppas att det löser sig och du hittar någon att få fira högtiderna med framöver.

Jag höll på att bli ensam på nyår, hade räknat med det men en bekant hörde av sig och förstod att jag var ensam och bjöd hem mig till dennes familj där jag tidigare firat många olika högtider men har gjort slut med tjejen som knöt mig an till denna familj så jag tillbringade faktiskt julafton ensam vilket var första gången och det var bra jävla dystert får jag säga, vågade inte erkänna det för övriga i min familj.
Det kan bli knepigt när man länge varit i ett förhållande och sen plötsligt bli ensam, man vill kanske inte inkräkta på andra i släkten eller familjen som kanske firar med sina respektive osv på olika håll.

Hursomhelst, högtiderna har jag upptäckt är hemska att vara ensam under, i övrigt så känner jag nu efter att ha varit ensam i stor del av året ett enormt sug efter mänsklig kontakt.
Trodde jag skulle trivas ensam men får erkänna mig som "mänsklig" och i stort behov av mänsklig kontakt i form av partner och/eller vänner.
Infinner sig en rädsla i att vara ensam i framtiden och tiden tickar på.

Har en bättre förståelse nu för andra människor som är/varit ensamma som jag har ånger över att jag inte reflekterat över dessa människor tidigare, bland annat en gammal farbror till mig som levt ensam i hela hans liv, aldrig haft en partner, har jag nu börjat höra mig av till och hör på han hur glad han blir när man hör av sig och han får prata av sig med någon.
Känner att jag behöver bättra mig och att jag är inte ensam i att vara ensam, förhoppningsvis hittar även jag någon igen.

Avprogrammera kan vara bra antar jag, lite likt de som bosätter sig i en stuga i skogen utan el & varmvatten, titta inte på tv på ett par decennier, följ inte några slags nyheter mer än underhållnings/eskapism nyheter, läs inte forum och läs verkligen inte kommentarer för det finns så många skitskallar. Musik & film är väl möjligen ok antar jag. Och var inte bland folk för då vänjer sig hjärnan vid det.

Min första egna lägenhet pallade jag bara mindre än 1 vecka sen ville jag hem till mamma syskon o hundar o katter o hästar, sen andra försöket att ha eget gry/lya så åker jag bara dit 1 till 2 gånger per år i snitt fast jag bor ganska nära & vill bara hem till min lägenhet så fort som möjligt när jag är där fast jag bodde på den hästgården i 9 år vilket är det längsta jag bott på en plats, det var ovant i början med tystnaden och att det enda liv & tjo & tjim och prat var det datorn som stod för men det gick över fort.

Att fatta tycke för någon i skärselden av alla platser är inte bra.

Är en tjej på snart 32. Tyvärr inte ovanligt att jag spenderar helgerna själv. Försöker verkligen ändra på det nu med kompisappar och sånt. Hur som helst om du är i samma ålder, bor i Gbg och av samma kön så skriv gärna i DM.

Till alla härinne snälla ge inte upp. De flesta människor är snälla och sträcker ut en hand om man visar sårbarhet. Kram.

du måste upp i minst 50 inlägg innan du kan skicka eller ta emot pm.

Jag känner igen det som skrivs i tråden. Och det är för jävligt att det ska behöva vara så här.

Jag träffar folk via jobbet och via bostadsrättsföreningen som jag är med i. Men jag har egentligen inga vänner (och har aldrig haft under hela mitt vuxna liv nästan). Däremot har jag bekanta.

Det hemska är att den dagen mina gamla föräldrar inte lever längre så kommer det inte finnas en enda människa kvar som på riktigt bryr sig om mig. Det är den tanken som kan hålla mig vaken på nätterna.

Jag har försökt uppsöka vårdcentralen för att få hjälp men blir tyvärr inte tagen på allvar då jag ju "träffar folk" om dagarna.

Jag fattar ingenting av det du skriver. Tycker du om att vara ensam eller känner du dig ensam?


Jag är i samma situation som du. Inga vänner eller släkt bara jobbiga grannar och kollegor det inte går att lita på.

Livet är orättvist.