2006-11-25, 11:47
#1
Det här inlägget riktar sig inte enbart till Flashbacks humanister eller försöker beskriva deras idévärld. Humanismen är en bred idérörelse som är värd att begrundas, då man finner inflytande humanister lite varstans.
Det finns ingen enhetlig och solklar definition av vad humanism är. Wikipedia har en kort men bra översikt över vad som ingår i humanismen. En strömning inom humanismen försöker kartlägga människans handlingar, lära sig mer om människans historia och liknande. Har jag problem med detta? Inte alls, tvärtom!
Men så kommer den där idéströmningen som säger att människan har en inneboende godhet, att "människan vill vara till nytta för sin omgivning", som humanisten och professorn Lars Ingelstam säger ("Ekonomi för en ny tid"). Det här är flum och ren tillskrivning, att humanisten ser det han VILL se. VEM vill vara nyttig mot VILKEN omgivning? Dessa humanister, t ex Ingelstam måste utelämna vissa grupper ur sin modell. Då fungerar deras teorier. Kapitalister och andra näringsidkare måste uteslutas, de tänker ju ekonomiskt, själviskt och bara på sig själva. Alla som deltagit i krig måste även de uteslutas ur förklaringsmodellen, liksom alla våldsbrottslingar. Kanske humanisten inte vill utesluta våldsbrottslingen, därför denne är typiskt en person som är "svag" och "utsatt" vilken måste förstås, stödjas och hjälpas. Men även våldsbrottslingen måste dessvärre uteslutas, liksom diverse ungdomar som klottrar eller super och skriker, och liksom borgerliga väljare.
Då återstår nu en högst begränsad skara människor vilken måste undersökas, på vilket sätt de är nyttiga för "sin omgivning". T ex arbetarna (observera ARBETARE, inte kapitalister!) i fackföreningen Metall kan inte heller tillhöra den skara som är nyttig mot sin omgivning och har den där inneboende godheten, då de inte vill dela med sig av sina pengar.
Så vilka återstår, kan vi i ungefärligt procenttal få se hur stor andel av befolkningen som är nyttiga för sin omgivning och i vilka situationer? Är de ALLTID 24 timmar om dygnet redo att vara till nytta eller hur många timmar/minuter då?
Ett experiment man kan göra är att fråga sin omgivning vad de skulle göra om de vann em miljon kronor. Donera dem till den offentliga sektorn? Överallt där jag arbetat, även i "låglöneyrken" har jag fått svaret "resa" eller "köpa bil", både från män och kvinnor.
Jag tror att denna idéströming gör mer skada än nytta, då denna beskriver en verklighet som inte finns, och att de personer som ingår här fattar beslut, t ex att rösta eller sabla ned dem som kritiserar människans påstådda inneboende godhet, och som inte har något med verkligheten att göra.
Det finns ingen enhetlig och solklar definition av vad humanism är. Wikipedia har en kort men bra översikt över vad som ingår i humanismen. En strömning inom humanismen försöker kartlägga människans handlingar, lära sig mer om människans historia och liknande. Har jag problem med detta? Inte alls, tvärtom!
Men så kommer den där idéströmningen som säger att människan har en inneboende godhet, att "människan vill vara till nytta för sin omgivning", som humanisten och professorn Lars Ingelstam säger ("Ekonomi för en ny tid"). Det här är flum och ren tillskrivning, att humanisten ser det han VILL se. VEM vill vara nyttig mot VILKEN omgivning? Dessa humanister, t ex Ingelstam måste utelämna vissa grupper ur sin modell. Då fungerar deras teorier. Kapitalister och andra näringsidkare måste uteslutas, de tänker ju ekonomiskt, själviskt och bara på sig själva. Alla som deltagit i krig måste även de uteslutas ur förklaringsmodellen, liksom alla våldsbrottslingar. Kanske humanisten inte vill utesluta våldsbrottslingen, därför denne är typiskt en person som är "svag" och "utsatt" vilken måste förstås, stödjas och hjälpas. Men även våldsbrottslingen måste dessvärre uteslutas, liksom diverse ungdomar som klottrar eller super och skriker, och liksom borgerliga väljare.
Då återstår nu en högst begränsad skara människor vilken måste undersökas, på vilket sätt de är nyttiga för "sin omgivning". T ex arbetarna (observera ARBETARE, inte kapitalister!) i fackföreningen Metall kan inte heller tillhöra den skara som är nyttig mot sin omgivning och har den där inneboende godheten, då de inte vill dela med sig av sina pengar.
Så vilka återstår, kan vi i ungefärligt procenttal få se hur stor andel av befolkningen som är nyttiga för sin omgivning och i vilka situationer? Är de ALLTID 24 timmar om dygnet redo att vara till nytta eller hur många timmar/minuter då?
Ett experiment man kan göra är att fråga sin omgivning vad de skulle göra om de vann em miljon kronor. Donera dem till den offentliga sektorn? Överallt där jag arbetat, även i "låglöneyrken" har jag fått svaret "resa" eller "köpa bil", både från män och kvinnor.
Jag tror att denna idéströming gör mer skada än nytta, då denna beskriver en verklighet som inte finns, och att de personer som ingår här fattar beslut, t ex att rösta eller sabla ned dem som kritiserar människans påstådda inneboende godhet, och som inte har något med verkligheten att göra.