2006-11-30, 19:29
#1
Hejsan!
Nu är det så att jag i två månader varit lite nedstämd med massa ångest över ingenting och lite overklighetskänslor etc, kom plötsligt och går hos socionom på Bup nu för att bli av med skiten. Iallafall så mår jag mycket bättre nu än förut och kan relativt lätt klippa av och försöka tänka på annat än min ångest, och detta fungerar rätt bra då det tar bort allting liksom:P. Jag tror att mina obeskrivliga ångestkänslor och overklighetskänslor kan ha någonting att göra med att jag rökte på nån vecka innan jag började må dåligt.
Tror inte det är nåt fysiskt som hänt utan mer att jag sneade och sedan nojjat över det och på så sätt byggt upp mina ångestkänslor själv. Iallafall så som tidigare sagt mår jag i det stora hela relativt bra, är inte deppig eller nåt utan får bara lite ångest då och då. Förstår ju att det kommer gå över mest troligen och känner mig redan då mycket bättre.
Men det är en grej som känns obehaglig och det är overklighetskänslorna. Det är väl egentligen inte overklighetskänslor i den meningen att det känns som att jag inte är mig själv, utan mer att allting känns annorlunda. Jag kan få ångest över att jag vet att jag har ångest, och då försöker jag tänka"Varför har jag ångest" men då kommer det bara fler ångest känslor och kan liksom inte reda ut någonting i mitt huvud
, låter fett flummigt men det kan hända lite då och då. T ex. om jag tänker "nu måste jag förstå det här mattetalet, måste verkligen!" då fungerar det inte, då kan jag försöka och försöka men det gå rinte in. Blir då extremt nojjig och tänker "kommer jag aldrig mer kunna förstå någonting?" och detta kan komma när jag tänker på lit evad som helst, det är ungefär samma känsla som när man kommer av sig när man pratar, men det händer när man tänker. Det känns däremot som att det bara händer när jag tänker på att de tinte ska hända, så att det är mest troligen jag själv som framkallar fenomenet.
Men jag med mitt tvångstänkande tar väldigt hårt på detta då jag inte kan lösa saker i mitt huvud, saker som psykologer säger till mig hjälper inte eftersom jag precis innan tänker "Nu måste jag må bättre när han säger detta" och då går det verkligen inte. Samma sak med tänkandet "ånej hoppas jag kan tänka nu!, jag måste verkligen kunna samla tankarna nu!" och då går det inte igen:P. Lösningen på hela problemet är ju att jag ska sluta ägna så mycket tid åt att tänka på saker som detta som jag vet bara är min egen hjärna, men det är verkligen pisssvårt när det inte är någonting speciellt konkret som ligger bakom, jag kan inte bara reda ut det.
Mår i det stora hela bra men detta är irriterande, och även om detta kanske är ett sånt problem som jag måste lida igenom bara så skulle det vara jätteskönt om man fick lite tips som kunde påskynda processen lite. Kanske det som är mitt problem också, att jag vill bli av med det så fort, att jag är så ivrig liksom.
Detta berör dock mitt liv på ett sätt: festnojjor. Jag vet inte varför men jag får obeskrivlig ångest när jag tänker på fest. Detta tror jag beror på att jag sneade och att jag tror att om jag skulle kröka skulle jag bara tänka på min ångest, inte kunna ha skoj, bli fast i en bubbla av ångest. Ungefär som vid min snetändning. Och jag vet att det inte är så, men får ångest när jag tänker på fest och har undvikit detta under min ångestid(2 månader nu).
Kan tilläggas att jag hade festnojjor innnan jag började få ångest men att dessa förstärkts och att dom känns mer obeskrivliga, att jg inte vet vafan dom är där för:P
Tacksam för svar!
Nu är det så att jag i två månader varit lite nedstämd med massa ångest över ingenting och lite overklighetskänslor etc, kom plötsligt och går hos socionom på Bup nu för att bli av med skiten. Iallafall så mår jag mycket bättre nu än förut och kan relativt lätt klippa av och försöka tänka på annat än min ångest, och detta fungerar rätt bra då det tar bort allting liksom:P. Jag tror att mina obeskrivliga ångestkänslor och overklighetskänslor kan ha någonting att göra med att jag rökte på nån vecka innan jag började må dåligt.
Tror inte det är nåt fysiskt som hänt utan mer att jag sneade och sedan nojjat över det och på så sätt byggt upp mina ångestkänslor själv. Iallafall så som tidigare sagt mår jag i det stora hela relativt bra, är inte deppig eller nåt utan får bara lite ångest då och då. Förstår ju att det kommer gå över mest troligen och känner mig redan då mycket bättre.
Men det är en grej som känns obehaglig och det är overklighetskänslorna. Det är väl egentligen inte overklighetskänslor i den meningen att det känns som att jag inte är mig själv, utan mer att allting känns annorlunda. Jag kan få ångest över att jag vet att jag har ångest, och då försöker jag tänka"Varför har jag ångest" men då kommer det bara fler ångest känslor och kan liksom inte reda ut någonting i mitt huvud
, låter fett flummigt men det kan hända lite då och då. T ex. om jag tänker "nu måste jag förstå det här mattetalet, måste verkligen!" då fungerar det inte, då kan jag försöka och försöka men det gå rinte in. Blir då extremt nojjig och tänker "kommer jag aldrig mer kunna förstå någonting?" och detta kan komma när jag tänker på lit evad som helst, det är ungefär samma känsla som när man kommer av sig när man pratar, men det händer när man tänker. Det känns däremot som att det bara händer när jag tänker på att de tinte ska hända, så att det är mest troligen jag själv som framkallar fenomenet. Men jag med mitt tvångstänkande tar väldigt hårt på detta då jag inte kan lösa saker i mitt huvud, saker som psykologer säger till mig hjälper inte eftersom jag precis innan tänker "Nu måste jag må bättre när han säger detta" och då går det verkligen inte. Samma sak med tänkandet "ånej hoppas jag kan tänka nu!, jag måste verkligen kunna samla tankarna nu!" och då går det inte igen:P. Lösningen på hela problemet är ju att jag ska sluta ägna så mycket tid åt att tänka på saker som detta som jag vet bara är min egen hjärna, men det är verkligen pisssvårt när det inte är någonting speciellt konkret som ligger bakom, jag kan inte bara reda ut det.
Mår i det stora hela bra men detta är irriterande, och även om detta kanske är ett sånt problem som jag måste lida igenom bara så skulle det vara jätteskönt om man fick lite tips som kunde påskynda processen lite. Kanske det som är mitt problem också, att jag vill bli av med det så fort, att jag är så ivrig liksom.
Detta berör dock mitt liv på ett sätt: festnojjor. Jag vet inte varför men jag får obeskrivlig ångest när jag tänker på fest. Detta tror jag beror på att jag sneade och att jag tror att om jag skulle kröka skulle jag bara tänka på min ångest, inte kunna ha skoj, bli fast i en bubbla av ångest. Ungefär som vid min snetändning. Och jag vet att det inte är så, men får ångest när jag tänker på fest och har undvikit detta under min ångestid(2 månader nu).
Kan tilläggas att jag hade festnojjor innnan jag började få ångest men att dessa förstärkts och att dom känns mer obeskrivliga, att jg inte vet vafan dom är där för:P
Tacksam för svar!
Läste på google att det kan leda till självmord etc :P känner verkligen inte det hela tiden men känslan blev extremt mkt starkare när jag började läsa om det nu:/
