vad fan ska jag ta mej till???

haha, det var ungefär så det var.. fast fartsyndandet fick bli på en stadsbuss och därefter fick jag klättra, sparka och slå mej förbi en massa sega gamla gubbar som envisades med att plantera fötterna i asfalten, givetvis precis i min väg.. eller ja, visserligen var dom överallt och alla var precis likadana.
menmen, jag fick komma till tals.. en massa pussande och kramande vart det ju givetvis också, men så som det ser ut just nu så är man "stuck in the friend-zone" vilket på sätt och vis känns jäkligt bra det också.
det skumma är bara att vänskapen känns som så sjukt mycket mer än bara vänskap - way beyond!

Känner igen mig där

Men de är väldigt skönt också.

Äh, vad fan, berätta vad du känner för henne, annars så kommer hon ju ändå bara att försvinna.

Ah...skönt att vissa saker är heligt iallafall. Som filmslut t.ex. Men vet du vad, givet din intuition gällande hela relationen får jag hänvisa till det fetstilta i mitt föregående inlägg:

Kärleken är blind buddy Du måste prata ordentligt med henne och redovisa vad du tycker och tänker. 6 mil fixar du lätt!

jag har gjort vad jag kunnat på den verbala fronten så nu chillar jag och ser vad tiden har att bjuda på.
det känns som att framtiden kan bli mysig i.a.f.
menmen, så länge hon älskar mej, oavsett hur, så är jag nöjd... så gott som iallafall
Och avståndet är väl i dagsläget inte det värsta problemet i hela historien, även om det är ett segt hinder så är det definitivt inte det värsta...