Läkare i USA

Håller med till 100%! Varje gång det kommer fram att ett yrke har väsentligt högre lön i USA än i Sverige så ska det påpekas att så egentligen inte är fallet om man tar hänsyn till ditt och datt!

Hårda fakta är att läkare i USA har väsentligt högre status och lön än i Sverige!

Ja, det är sanslöst hur handikappad man blir så fort systemet ligger nere. Helt plötsligt finns ingen information om patienten utöver det man själv vet. Är det ett längre avbrott i t.ex. dikteringsmoduler händer det att gamla bandspelare tas fram.

Melior som bland annat används nere i Skåne är helt värdelöst.

Stort grattis!! Du lyckades få ett riktigt bra resultat ju. Ett resultat på 240 räcker till ett bra im program skulle jag säga (avg 236, år 2018) eller anestesiologi om du är intresserad av det (avg 240), förutsatt att du forskat osv.

Börja residency direkt. Alla är kliniskt oerfarna i början.

Jag skulle vara nervös att köra anestesi pga trenden med CRNAs. De verkar ha typ fler Nurse anesthetists än narkosläkare nu så arbetsmarknaden för narkosläkare kan bli vansklig i framtiden. Men man kan iofs alltid köra fellowship efter typ cardiovascular anestesi, critical Care, interventional pain om det blir risigt för general anesthesia.

Jo, jag har märkt detta när jag läst reddit. Interventional pain är väl det lökigaste vad gäller pengar. Tycker dock anestesi verkar ointressant. Ungefär som att jobba som pilot där 95% av tiden är sit back and relax medan 5% är ren och skär panik.

Passar på att bumpa tråden lite.

Här har ni en till aspirant på fortsatt karriär i USA. Ämnar söka till residency nästa höst.

Kort om mig:
YOG 2016, Sverige. Ingen nämnvärd erfarenhet avseende forskning. Två röda flaggor åtminstone alltså.
Skrivit Step 1 under sommaren och fått en score på 240+. Tar Step 2 CK samt CS till våren 2020.
Finns det fler som är på gång att skriva något av ovanstående?

Grattis till en bra score på step 1! Jag är nyfiken på vad du har sysslat med efter läkarprogrammet. Har du vikat och pluggat inför step 1? Gjort AT?

Får man fråga hur du pluggade? deltid/heltid? Total tid? Var det som att plugga preklin igen fast svårare?

Vilken specialitet lutar det åt?

Och lycka till i fortsättningen!

Tack för de fina orden!

Jag har gjort AT samt jobbat heltid sedan läkarexamen.
Tog tjänsteledigt och studerade 4-5 månader på heltid till själva provet - tyvärr lät jag samtliga prekliniska kunskaper falla rejält i glömska innan jag återupptog pluggandet.

Min erfarenhet av själva pluggandet inför Step 1 är att det är väldigt tidskrävande. Inget är vidare svårt att förstå med källorna jag använde (First Aid, UWORLD, delar av Boards & Beyond, Sketchy Micro/Pharm, Pathoma) , utan snarare att det är väldigt omfattande. Exempelvis så tog det mig tre månader att gå igenom allt första gången. Därefter nästan en knapp månad att repetera materialet en första gång. Hann med en snabbrepetition om cirka en vecka till innan jag skrev provet. Jag hade ingen större lust att lägga mer än tiden jag gjorde inför provet, och fick dessutom ett resultat som jag siktat på. Insåg däremot, några veckor innan provet vad mina svagheter var (genom att skriva samtliga NBMEs samt UWSA1&2) och att en högre score skulle kräva ytterligare tid studietid men jag behövde ju ha lite semester också

Jag kan tänka mig de flesta typer av specialiteter. Som non-US IMG så får man vara realistisk när man försöker matcha residency. Internmedicin med påbyggnad som Hospitalist (om jag förstår rätt så är sir stray_dog himself detta) tar 3+1 år och verkar vara förknippat med en trevlig tillvaro. Anestesi är också något enklare att matcha på med den oro som finns efter CRNAs allt större närvaro.

Ska du skriva proven?

/AD

Internmedicin är ju ett väldigt bra val som IMG. Andra vanliga alternativ är ju FM, pediatrik, Psych. Jag ser sällan IMGs inom andra områden även om de finns (har stött på en tysk neurokirurgresident bland annat, många IMGs inom general surgery också när jag tänker efter och Neuro, hört talas om IMGs inom radiologi på senare år).

Av IM, peds, Psych och FM skulle jag definitivt rekommendera IM pga möjligheten att subspecialisera sig. Inom FM finns det knappt några subspecialiteter och inom peds verkar subspecialister inte tjäna så bra.

Själv är jag attending inom pulmonary/CCM numera faktiskt. Jag var hospitalist i fyra år och gick sedan tillbaka och gjorde fellowship.

Men som du säger, hospitalistlivsstilen är svårt att slå. Jag var ledig varannan vecka och reste hela tiden känns det som i efterhand. Dessutom har lönerna ökat. Jag ser väldigt många hospitalistjobb med grundlön kring $300k. Själv har jag en grundlön på $400k men jag jobbar väldigt mycket hårdare än när jag var hospitalist (men har åtminstone 6v semester nu så jag kan njuta av livet litegrann ändå) så egentligen kanske hospitalist är bättre. Dessutom behöver du definitivt inte köra ett extra år av training för att bli hospitalist, det räcker gott med 3 års IM residency. Det där extraåret en del tar verkar vara för family medicine som vill bli hospitalists.

Hursomhelst, det låter som att du kommer klara dig bra här i och med bra score och motivation osv. Det finns dock lite moln på himlen iboch med Elizabeth Warren osv med prat om Medicare for all. Det talas om 11-40% sänkning av läkarlönerna om detta går igenom. Men senaten kommer med i princip säkerhet behålla republikansk majoritet och det finns starka krafter som motarbetar socialized medicine. Dessutom blir det nog svårt att dramatiskt försämra våra villkor då i princip alla läkare över 50 år kan sluta jobba närsomhelst om de blir förbannade, de är ju vid det här laget ekonomiskt oberoende i princip.

Nyttigt för mig att läsa om din erfarenhet av plugget inför proven. Jag vill också satsa på IM

Jag är väldigt sugen på att ta mig till USA så jag ska nog skriva proven. Men jag har skjutit på det hela en del och vet inte riktigt när det passar att hårdplugga inför step 1... Vårterminen som kommer är sista terminen för mig (pluggar i Sverige).

Aldrig haft problem med någon tenta eller så men mycket preklinkunskaper har fallit i glömska för mig. Sen är jag också rätt lat av mig och skjuter upp saker lätt tyvärr. Det löser sig alltid för mig men det är rätt jobbigt att jag skjuter upp plugg in i det sista. Men här i Sverige har det gått bra att vika under sommaren och så. Men kraven på läkarstudenter i Sverige är nog mycket lägre än i USA. Så jag är lite rädd att jag kommer vara en looser i USA och inte vara lika bra som de andra eller klara det...

Men jag har inga problem att jobba hårt eller långa pass alls faktiskt. Det är inte det, men jag behöver typ extern motivation, att någon tvingar mig eller att skammen att misslyckas tvingar mig att plugga...

Men jag ska hitta motivationen och plugga under nästa år lutar det åt. Förmodligen vikar jag och pluggar och sen tar jag nog helt ledigt och pluggar i 1 månad eller något innan provet.

Vet du hur du ska lösa visumfrågan förresten? Och hur du ska göra för att få green card? J-1 eller H1B? För J-1 verkar det som att man behöver ett "statement of need" ( https://j1visa.state.gov/programs/physician/ ). Det verkar inte socialdepartementet eller socialstyrelsen utfärda... Tror jag måste höra av mig till ECFMG och höra om de sponsrar några svenskar eller om man som svensk måste satsa på H1B.

EDIT: En till fråga. Är det något engelskaprov man behöver göra? Eller antar dom att man kan språket om man klarar USMLE?

Kör step 3 innan och satsa på H1b. Green card kan du fundera på långt senare, det blir efter residency. Men jag tror att en del svenskar kört J1 men haft någorlunda överkomliga problem med statement of need. Men kör ändå H1b. Det gäller att slå sig fri från svensk byråkrati och inkompetens. Så länge du är beroende av dem är du inte fri. Ge dem fingret! Alla som kör J1 ångrar sig när det börjar närma sig graduation och de får leta jobba i middle of nowhere Montana osv.

Men som jag nämnt innan. Just nu är allt fantastiskt här som läkare. Nästan för bra för att vara sant. Drar in drygt 4 miljoner kr per år och jobbar ändå inte ihjäl mig. 6 veckor semester.
En kompis är kardiolog, du skulle inte tro mig om jag berättade om hans villkor.

Men samtidigt, det gäller att ligga i topp hela tiden, jag läser fortfarande journals osv en timme per dag för att inte tappa kompetensen. Massor av krav på CME, prover, certifieringar osv, risk för stämningar osv. Man kan aldrig slappna av och skjuta lite från höften. En del svenskar skulle nog inte palla trycket dock faktiskt.

Man kan bli rent ut sagt förnedrad under ronder, jobba 36-timmarspass, 80-timmarsveckor. Man blir utvärderad skriftligt minst ett par gånger i månaden och de är inte blyga att ge kritik. En kollega började hallucinera på jobbet under ett 36-timmarspass som intern. Så man måste vara beredd att offra allt. Man ställa in sig för att leva för jobbet.

Men själv är jag nöjd nu i slutändan. Väldigt värt det.

Okej, kommer försöka komma in på nåt program som sponsrar H1B. Väntar på svar från ECFMG nu om hur ofta dom sponsrar svenskar för J1. Om det ens är möjligt för oss är oklart.

Nu var det rätt många år sedan du verkar ha sökt in men slänger ut frågan och kanske "AmerikanskDoktor" vill svara på det här också. Är USCE ett måste i princip? Hade du det? Har "AmerikanskDoktor" det?