Guillou anklagar Billström för pedofili?

Hur kan någon tycka det är bra med obefintlig rättssäkerhet? Det är givetvis helt åt h-vete. Tänk er själva att hamna i den sitsen och vara oskyldig.

Stämmer bra det. Om jag inte missminner mig var Rickard Wolf pederast i JG:s ögon. Guillou hade väl hört detta rykte som florerade ganska öppet för låt säga 10-15 år sedan. Guillou menade inget med detta, enligt vad han sade själv. Han skyllde på att att han påverkades av sitt franska ursprung (han hade ju dubbelt medborgarskap när han ryckte in i Karlskrona 1966) och på franska har ordet "pédéraste" både betydelsen homosexuell och pederast-alltså en manllig pedofil som bara gillar småpojkar.

Det franska ordet förkortas ofta till "pédé" vilket används som vårt svenska bög och eftersom Wolf var öppet homosexuell (även homosexuella kallade sig själva för bög på den tiden) var Guillou helt oförstående inför kritiken.

Givetvis är det ingen som tror att Guillou gjorde sig skyldig till en felsägning. Han tycker helt enkelt inte om homosexuella och med hans retorik gjorde han sig iinte skyldig till något fel. Det gäller helt enkelt att desarmera sina meningsmotståndare.

Varför han angrep Wolf kommer jag inte ihåg. Han kanske har judiskt påbrå eller något sådant och då finns det starka skäl för Guillo att angripa. Dessutom var han utnämnd till någon sorts representant för homosexuella av regeringen, förmodligen Mona Sahlin.

//Moose

Jan Guillous påhopp på Tobias Billström är så osmakligt att jag inte har lust att spilla mer tid på det. Ändå kan jag inte låta bli att fundera på huruvida Guillous försvar går ut på att han med sitt franska eller är det vallonska, ursprung lätt sammanblandar franskans "pédé" med det svenska vardagliga ordet "peddo". Han kommer säkert att övertyga en och annan lättlurad Hamilton-älskare.

För övrigt fattar jag inte varför FB-tråden placerades under inrikes politik. Det är ju att tillmäta den uppblåsta besserwissern Guillou allt för stor betydelse. Tråden hör hemma under media, varifrån den flyttades hit, Allra bäst hade den passat i sub-tråden Skvaller.

//Moose

Med samma logik, jag är osäker på var jag har Odes nånstans om det sker en pedofilhärva.

För att man står upp för rättsäkerheten betyder inte det att man stödjer de som faktiskt är skyldiga.

Osmakligt, samma ord har används om sanningssägare i tusentals år, dags att lägga ner det? Jonathans Swifts satiriska text där han föreslår att man ska äta irländska spädbarn kommer en till minnes, det var för snart 300 år sedan.
Förstår man inte ironi eller satir är man ändå för dum för att sätta sig in i politik, då bör man hålla sig borta ifrån denna forumdel imo.

Jag ska försöka förklara ännu tydligare:

Vad Jan Guillou försöker göra är att skapa en parallell mellan att en terroristklassad person avvisas och att han själv som privatperson utan minsta bevis skulle anklaga en oskyldig person för t ex pedofili, och att varken den anklagade elller dennes försvarsadvokat skulle få ta del av bevisen, och att personen skulle fällas.

Detta är emellertid det som i retoriken kallas en falsk parallell. Dvs man jämställer två saker som inte är likformiga. Äpplen och päron, som man ofta säger.

Vad jag har försökt förklara är att det inte är motsvarigheten till en privatperson som agerar när man kartlägger misstänkta terrorister. Det är många olika människor, experter på många olika områden och ofta i olika länder, som på olika sätt kartlägger och skaffar underlag, data, belägg eller indicier för att en person är inblandad i terrorism. Denna kartläggning pågår ofta under lång tid. När sedan underlaget utvärderas är det inte en enda person som slumpmässigt avgör om personen ska klassas som terrorist eller ej, utan det sker efter överläggningar i samarbete med regeringen.

För att en privatpersons agerande ska motsvara detta måste privatpersonen inte bara gripa misstankar ur luften utan t ex börja funderra över en granne eftersom det kommer så många olika små barn på besök, konstiga människor kommer dit på natten, man kan genom en glipa i gardinen se hur grannen filmar nakna små barn eller tittar på barnporrfilmer. Efter dessa klara indikationer går man förstås till polisen. Men i terroristfallet är det terroristbekämparna som är polisen.

I pedofilfallet kommer en utredning att starta och senare en rättegång som till stora delar kommer att vara offentlig, dock inte delar som kan skada offfrens integritet. Vad pedofilen döms till kommer att vara offentligt.

Terroristen får en slags prövning i de diskussioner som förs, men detta KAN inte vara offentligt och skälen till att han utvisas kan inte vara offentliga. Han kan av detta skäl inte heller få veta exakt vad man vet om hans förehavanden och hur man har fått veta det. Hans försvarsadvokat informeras inte eftersom han inte kan få någon försvarsadvokat eftersom det inte hålls någon vanlig rättegång.

Det är helt enkelt inte jämförbara situationer, och det är därför Guillous analogi inte håller.

Man får hoppas att han inser det innan han flyger i luften i en terroristattack.

Ja Säpo vet definitivt mer än oss. Men killen måste ju ändå få veta vad han är anklagad för och få en chans att försvara sig innan han blir utvisad. Så skall det gå till i ett rättssamhälle.

Men i Jan Guillous rubbade värld är man automatiskt oskyldigt om man anklagas för att vara, eller samarbeta med, terrorister. Även om man har skrivit ett avskedsbrev och spelat in ett 240 min VHS-band på vilket man raljerar i 8 timmar (longplay) om hur de otrogna hundarna skall få sitt straff, och sedan grips när man står på Sergels Torg, iförd självmordsbälte, skrikandes ALLAH AKHBAR och hamrar frenetiskt på en liten dosa med en knapp.

Guillous krönika veckan efter skulle se ut så här:

"Abdullah skulle bara gå och handla fikon när polisen överföll honom på Sergels Torg. De sa att han hade någonting i handen. Kanske var det hans mobiltelefon?"

Rättssamhället gör ett övervägt undantag från sina vanliga regler i fall av terrorism och spioneri.

Precis som polis i fall av allvarlig brottslighet tillåts göra undantag från de vanliga arbetsmetoderna så att man tillåts skicka in infiltratörer i kriminella grupper, infiltratörer som t o m kan delta i kriminella aktiviteter för att skapa en trovärdig bild.

Jag kan ha fel men jag tror inte att infiltratörer är tillåtet i Sverige. TYVÄRR

Dock kan det kringås med ev utländska sådana.

Jo för i Sverige anses ju inte sådana brott vara speciellt allvarliga. Det hjärntvättade svenska folkhemmet anser ju inte att Eugene Sandberg aka Stig Berglin, aka nånting annat, begick något allvarligt brott. Det är ju bara lite smått patetiskt, och t.o.m. lite gulligt. Lite Sörgårdsromantiskt spioneri.

Att håna en hårt arbetande statsråd genom att sprida lögner är ju inte så allvarligt. Han är ju bög så han får väl skylla sig själv. Dessutom moderat.

Jag tror att de som befann sig i WTC den 11 sept hade skitit i om säkerhetspolisen använt halvkriminella metoder. Framför allt hade de deras anhöriga gjort det

Man kan säga två saker om Guillou
1. Han går sin egen väg som vanligt.
2. Han är nästa sjukligt förutsägbar i sina filologiska exposéer.

Visst kan man tycka illa om avsaknad av rättsäkerhet. Samtidigt är ju detta något som blivit vardag i det av honom så härligt socialdemokratiskt marinerade Sverige. Man hör sällan (eller rättare sagt aldrig) denne rättrådighetens självutnämnde riddare beklaga sig över rättsosäkerheten när det drabbar gemene man.

När någon beroende på nedskärningar i rättsväsendet, rent kriminellt korkade ekonomiska prioriteringar inom det offentliga eller daltande med kriminellt slödder därför berövats livet som ett av de många i raden av onödiga brottsoffer. Det tycks bara vara intressant när det rör invandrare misstänkta för fundamentalistiska eller pro-terrorpalestinska sympatier.

I alla fall jag undrar vilka grava försummelser i uppmärksamhet och uppmuntran denne lille pojke utsattes för som barn? Vad han berövades i kärlek och stimulans? Han sökande efter uppmärksamhet och bekräftelse för sin existens blir ju allt mer pinsamma och så tydliga likt en liten pojkes sökande efter bekräftelse.

Är det inte konspirationsteorier om USA´s iscensättande av terrorattentat (värdiga en dubbeldiagnostiserad), självhävdande skriverier om den egna förträffligheten under skolgången på internatet och inte minst om klasskamraternas medelmåttighet, så är det om det av olika muslimska gruppers förträfflighet och hur orättfärdigt dessa behandlas.

Alfons Åberg hade låtsaskompisen Molgan som viskade saker i örat, Jan Guillou har sin låtsaskompis Carl Hamilton. Låt oss gissa vad Carl viskar i Jan´s öra nästa gång.

Det är nog att hoppas på för mycket, men väx upp Jan Guillou!

Jan Guillou är Sveriges mest angelägna journalist, vilket alla tycks vara överrens om. Jan lyckas för det mesta sätta fingret där det bränns som mest. Ingen stor människa kan gå igenom ett politiskt liv utan att bli hatad. Det ingår i kallet. Trots att Jan allt som oftast vill verka för en debatt om betingelserna vi lever under hamnar den oftast i personliga vendettor och småsinta personangrepp. Detta är givetvis tragiskt ur ett samhällsperspektiv, men ack så oundvikligt. Jan tvingar läsarna till ett ställningstagande (hur ofta händer det?) som ingen kan tacka nej till. Inte ens de mest världsfrånvända kan säga "nej tack" och gå därifrån. Jan tvingar ur dem någon "visdom" innan de lämnar. Alla dessa "visdomsord" läggs till Jans "HP" och kan användas mot valfri fiende vid nästa slag.
Jan tar fram det bästa och sämsta ur människan helt enkelt. Där de intelligenta håller med, tvekar och tänker de tvehågsna (den kanske viktigaste effekten). Antimänniskornas hat har Jan redan räknat med. Det ingår i paketet.