2007-01-29, 13:19
#1
Hej.
Jag har ett dilemma som jag behover lite hjalp och rad och stod med. Ska ta lite bakgrundsinformation forst, det kanske blir langt och omstandigt det har, men fan.
Jag ar 18 bast, har varit utbytesstudent i Australien i 7 manader. Bor mitt ute pa landet i en liten hala, nan timme utanfor Melbourne. Jag har dock otroligt javla roligt. Det ar det basta jag har gjort i hela mitt liv, att komma hit. Har varit en resa saval inombords som utombords. Ibland ar det jobbigt nar man ar isolerad har pa landsbygden, har inte varldens oppnaste relation till min vardfamilj - vi snackar om mycket men riktigt privata grejer ar jag fan riktigt privat med. Sa det ska bli javligt skont att ventilera mina tankar lite har pa good old flashback.
Jag har haft sommarlov sedan borjan av december, skolan borjar igen den 31 januari, alltsa i overmorgon. Det har varit mitt livs sommarlov! Traffat sa javla manga nya manniskor, skaffat sa mycket vanner, varit ute pa aventyr, festat, etc... Helt javla oslagbart. Inte haft hemlangtan sen typ de forsta veckorna.
Fredagen den 26 januari var det Australia day. Jag och en annan utbytesstudent, som blivit placerad i en Melbourne-forort, alltsa ratt nara stadskarnan, bestamde att vi skulle ut och uppleva Melbournes nattliv den kvallen. Sagt och gjort. Vi hade en underbar kvall. Fattiga som vi var, kopte vi varsitt 6-pack och satt pa ett tak bredvid an i Melbourne och lyssnade och betraktade Melbournes pulserande stadskarna, snackade skit o madde toppen. Ett par timmar senare kande vi att det borjade klia i benen o vi borjade dra oss inat stadskarnan for att hitta en klubb att shejka loss pa.
Ska inte dra hela javla historian om kvallen :P Det ska jag bespara er ifran, det har ju inte riktigt med poangen att gora...
Sista klubben vi kom till, vilket var ungefar 3 pa natten, var ett halvtrist stalle tyckte jag. Alla var ratt gamla, hangde med lite folk i 25-arsaldern dar, sjysst och sa, men jag vet inte. Jag gick runt och var lite purken och kande for att borja dra mig hemat, tills jag fick syn pa en av de mest attraktiva manniskor jag sett i mitt liv sta och dansa med sin polare. Sjalvsaker som jag ar ute pa krogen numera borjade jag dansa narmare, fick ogonkontakt, en sak ledde till en annan och jag hamnade hemma hos honom. Han ar fran nordostra England (alskar dialekten!), har varit pa besok i Australien i 2 veckor och ska stanna i ytterligare 2 veckor. Vi hade hur som helst en bra natt tillsammans, jag har aldrig kant mig sa javla bra nar jag haft sex med nagon. Det var helt javla underbar. Omtanksam var han och brydde sig om att det var bra for mig, och det har ingen gjort forut.
Sedan stannade jag dar hela dagen efterat. Snackade, myste. Pa sena eftermiddagen blev jag tvungen att dra av olika orsaker. Kande mig glad i hagen, lycklig over att det hant, ett underbart minne. Tankte inte mera pa det. Senare mot kvallen upptackte jag att jag borjade bli ledsen dock. Tankte att det berodde pa att jag var trott och bakis, sa jag gick och la mig. Vaknade nasta dag lika ledsen, med samma tanke i huvudet. Tankte fortfarande att det skulle ga over. Samma sak nasta dag = idag. Tills jag bara helt brot ihop och erkande for mig sjalv att jag ar extremt ledsen och uppriven over att jag aldrig kommer att traffa den har underbara personen igen!! Jag tog inte hans nummer eller nanting, och han bor fan i England och jag i Sverige! Jag vet att det ar helt ologiskt att vilja traffa honom igen - vad skulle jag vilja fa ut av det? Skulle aldrig kunna bli nagot forhallande. Sakerligen betydde det hela mera for mig an vad det gjorde for honom, men jag markte anda att han verkligen tyckte om att vara med mig.
Hela det har gar mig at huvudet. Jag vet inte vad jag ska ha for installning. Relationen mellan kanslor och fornuft har stallts pa sin spets. Jag vet bara att jag vill traffa honom igen, men allting talar emot. Jag funderar pa att forsoka hitta tillbaka till dar han bodde, och saga hej eller nat. Vet ju dock inte riktigt vad jag ska saga eller gora. :S Eller vad han kommer tycka.
Ar det normalt att kanna sahar starkt for nagon som man knappt kanner?
Jag har en extrem radsla for att fa nobben. Jag vet att det ar riktigt obefogat - vad ar det varsta som kan handa? Att han inte ar intresserad? Da har jag ju atminstone forsokt liksom. Fan jag vet inte. Jag ar bara sa javla bekymrad. Ska jag ta tag i att soka upp honom sa ska jag gora det imorgon. Och jag tror fan att jag gor det.
Men jag ar i fett stort behov av bekraftelse och uppmuntran och stod. Vad skulle ni tycka om en snubbe eller brud ni haft ihop det lite med helt randomly kom och knackade pa dorren ett par dagar efter? Har nagon av er nagonsin gjort nagot sadant?
Jag har ett dilemma som jag behover lite hjalp och rad och stod med. Ska ta lite bakgrundsinformation forst, det kanske blir langt och omstandigt det har, men fan.
Jag ar 18 bast, har varit utbytesstudent i Australien i 7 manader. Bor mitt ute pa landet i en liten hala, nan timme utanfor Melbourne. Jag har dock otroligt javla roligt. Det ar det basta jag har gjort i hela mitt liv, att komma hit. Har varit en resa saval inombords som utombords. Ibland ar det jobbigt nar man ar isolerad har pa landsbygden, har inte varldens oppnaste relation till min vardfamilj - vi snackar om mycket men riktigt privata grejer ar jag fan riktigt privat med. Sa det ska bli javligt skont att ventilera mina tankar lite har pa good old flashback.
Jag har haft sommarlov sedan borjan av december, skolan borjar igen den 31 januari, alltsa i overmorgon. Det har varit mitt livs sommarlov! Traffat sa javla manga nya manniskor, skaffat sa mycket vanner, varit ute pa aventyr, festat, etc... Helt javla oslagbart. Inte haft hemlangtan sen typ de forsta veckorna. Fredagen den 26 januari var det Australia day. Jag och en annan utbytesstudent, som blivit placerad i en Melbourne-forort, alltsa ratt nara stadskarnan, bestamde att vi skulle ut och uppleva Melbournes nattliv den kvallen. Sagt och gjort. Vi hade en underbar kvall. Fattiga som vi var, kopte vi varsitt 6-pack och satt pa ett tak bredvid an i Melbourne och lyssnade och betraktade Melbournes pulserande stadskarna, snackade skit o madde toppen. Ett par timmar senare kande vi att det borjade klia i benen o vi borjade dra oss inat stadskarnan for att hitta en klubb att shejka loss pa.
Ska inte dra hela javla historian om kvallen :P Det ska jag bespara er ifran, det har ju inte riktigt med poangen att gora...
Sista klubben vi kom till, vilket var ungefar 3 pa natten, var ett halvtrist stalle tyckte jag. Alla var ratt gamla, hangde med lite folk i 25-arsaldern dar, sjysst och sa, men jag vet inte. Jag gick runt och var lite purken och kande for att borja dra mig hemat, tills jag fick syn pa en av de mest attraktiva manniskor jag sett i mitt liv sta och dansa med sin polare. Sjalvsaker som jag ar ute pa krogen numera borjade jag dansa narmare, fick ogonkontakt, en sak ledde till en annan och jag hamnade hemma hos honom. Han ar fran nordostra England (alskar dialekten!), har varit pa besok i Australien i 2 veckor och ska stanna i ytterligare 2 veckor. Vi hade hur som helst en bra natt tillsammans, jag har aldrig kant mig sa javla bra nar jag haft sex med nagon. Det var helt javla underbar. Omtanksam var han och brydde sig om att det var bra for mig, och det har ingen gjort forut.
Sedan stannade jag dar hela dagen efterat. Snackade, myste. Pa sena eftermiddagen blev jag tvungen att dra av olika orsaker. Kande mig glad i hagen, lycklig over att det hant, ett underbart minne. Tankte inte mera pa det. Senare mot kvallen upptackte jag att jag borjade bli ledsen dock. Tankte att det berodde pa att jag var trott och bakis, sa jag gick och la mig. Vaknade nasta dag lika ledsen, med samma tanke i huvudet. Tankte fortfarande att det skulle ga over. Samma sak nasta dag = idag. Tills jag bara helt brot ihop och erkande for mig sjalv att jag ar extremt ledsen och uppriven over att jag aldrig kommer att traffa den har underbara personen igen!! Jag tog inte hans nummer eller nanting, och han bor fan i England och jag i Sverige! Jag vet att det ar helt ologiskt att vilja traffa honom igen - vad skulle jag vilja fa ut av det? Skulle aldrig kunna bli nagot forhallande. Sakerligen betydde det hela mera for mig an vad det gjorde for honom, men jag markte anda att han verkligen tyckte om att vara med mig.
Hela det har gar mig at huvudet. Jag vet inte vad jag ska ha for installning. Relationen mellan kanslor och fornuft har stallts pa sin spets. Jag vet bara att jag vill traffa honom igen, men allting talar emot. Jag funderar pa att forsoka hitta tillbaka till dar han bodde, och saga hej eller nat. Vet ju dock inte riktigt vad jag ska saga eller gora. :S Eller vad han kommer tycka.
Ar det normalt att kanna sahar starkt for nagon som man knappt kanner?
Jag har en extrem radsla for att fa nobben. Jag vet att det ar riktigt obefogat - vad ar det varsta som kan handa? Att han inte ar intresserad? Da har jag ju atminstone forsokt liksom. Fan jag vet inte. Jag ar bara sa javla bekymrad. Ska jag ta tag i att soka upp honom sa ska jag gora det imorgon. Och jag tror fan att jag gor det.
Men jag ar i fett stort behov av bekraftelse och uppmuntran och stod.
Vad skulle ni tycka om en snubbe eller brud ni haft ihop det lite med helt randomly kom och knackade pa dorren ett par dagar efter? Har nagon av er nagonsin gjort nagot sadant?
Ingen var hemma. 
Men jag lamnade en lapp dar det stod att jag garna ville traffa honom igen och att jag tyckt mycket om att umgas med honom. 
