Varför gråter man till musik?

Förstår ni hur musik kan ha sån påverkan på folk att de börja gråta till det? Är det nån här som gråtit till nån låt? Varför i så fall?

Jag kollade på youtube och såg Michael Jackson låt "Man in the mirror"
Det var inspelad från en konsert

http://www.youtube.com/watch?v=yO7va5LkQYo

Fyfan vad många som tjöt... t.o.m en kille. Vadfan är frågan om? Visst är låten är bra men... det är bara en låt liksom

Det är väl helt enkelt väldigt känslosamt. Jag har aldrig gråtit till musik, även fast det varit nära. Detta sker när känslorna blir väldigt starka tillsammans med musiken.

Oftast är det väl så att den gråtande personen har något sorgligt/vackert minne till just den låten. Kanske spelades just den låten på den gråtande personenes pappas begravning eller liknande och en massa minnen väcks tll liv. Ja, du gattar vad jag menar.

Sen kan det helt enkelt vara så att man tycker att låter är så väldigt vacker. En del gråter ju när de ser/hör vackra saker :P

I sådana där sammanhang som konserter och liknande så handlar väl känslorna som då berörs av musik/ text om masshysteri.
Tror knappast folk skriker och gråter och kastar sig på golvet hemma om de där skulle höra t. ex då samma låt av samma artist i då sin ensamhet

Roligt att en sån här tråd skulle dyka upp, satt och tänkte på detta igår.
Första gången det hände mig var när jag såg ett klipp med Paul Potts på "Britians Got Talent". Det var en ganska mäktig känsla, kändes som något sorts tryck som rörde sig från tinningen mot ögonen och tillslut tryckte ut en tår. Har haft liknande upplevelser från andra operasångare och nu senast från någon version av Hallelujah. Detta har då inget med någon relation till låten eller artisten utan typ känslan musiken förmedlar. Är chockad över att musik kunde få mig att känna så.
Någon annan som haft liknande upplevelser?

Man kan ju gråta av glädje. Låten är kanon och framträdandet är också kanon.

Om en låt är förknippad med en jobbig tid i livet så kan det bli känslosamt

Varför? Jo för att man är en kärring helt enkelt.

Jag kan börja gråta av känslostormar. Det kan vara allt från glädje, sorg, fascination mm.mm, och gäller inte enbart musik - men det är ett känt faktum att musik kan svepa runt totalt i folks hjärtan.

Började nästan grina när jag lyssnad på Dream Theater - Sacrificed Sons och tänkte på familjerna som förlorade sina föräldrar i WTC-attacken.

Burning City
Smoke and fire
Planes we're certain
Faith uninspired

No clues
A complete surprise
Who'll be
Coming home tonight

Heads all turning
Towards the sky
Towers crumble
Heroes die

Och sen hur jävla dumma man är där allt går på religion:

Who would wish this on
On our people
And proclaim
That His will be done
Scriptures they heed have misled them
All praise their Sacrificed sons

Ja, stackars, utsatta små amerikaner. En oprovocerad attack på den fria världen... Kan det bli mer hemskare än detta djävulens och ondskans verk?

Kan utan omsvep erkänna att mina ögon tåras och nästan rinner över varje gång jag lyssnar på Jussi Björlings Helga Natt. Ingen aning om varför, egentligen inte alls min typ av musik men det är så reaktionen blir.

http://www.youtube.com/watch?v=9nrDfqoYzNo