Varför gråter man till musik?

Jag gråter inombords när min bror sätter på Crazy Frog i bilen...

En av de få låtar jag skulle kunna tänka mig att gråta till. Dream Theaters ballader är så jävla bra.

Bögpretto.

Det är nog ganska lätt att göra musik som kan få folk att gråta. Det skall vara något som de kan relatera till, kärlek är ju ofta ett stämplat exempel.

Jag har gråtit till musik två gånger. Eric Claptons "Tears in heaven" och Counting Crows otroligt goa låt "Round Here", detta främst för att jag vet historian kring låten och inget annat.


http://www.youtube.com/watch?v=VRsJlAJvOSM

http://www.youtube.com/watch?v=HNicfq8vLy8

Haha sluta. Tänk om det var din far som miste sitt liv av en sån onödig grej. Antar att du var ironisk.


Mm, Through Her Eyes är också jävligt bra.

Och om jag var ett irakiskt barn som fick båda sina föräldrar samt tre syskon ihjälsprängda i en bombräd, för att sedan bli deporterad till ett härbärge där jag får leva på bröd och skitigt vatten och dagligen bli hunsad av AK47-beväpnade soldater? Är inte det lite mer anmärkningsvärt?

Men skriv en låt om det då. Nu handlade det om WTC.

På Sweden Rock grät jag fan av lycka när Heaven And Hell spelade

Dessutom kan gråt vara smittande, oberoende av vad de andra gråter för.Man kan själv släppa fram känslor som man har hållit inne. Bara sunt, och skönt

Har krypit fram en tår när nightwish börjar sjunga i låten lappi, påminner mig om hur härligt det är att vandra ensam,

Varje gång jag hör den delen av låten får jag känslan att jag borde skita i allt och dra upp till fjällen och vandra i några månader/år.

Anledningen till att man gråter måste väl vara för att man förknippar låten med något känslosamt man upplevt (kanske i det undermedvetna?)?
Har svårt att förstå varför ögonen annars skulle tåras.

varför skulle man inte gråta? man gråter när man fått nåt i ögat, det gör ont eller när något är känslomässigt omvälvande.
jag gråter ofta till musik. det kan vara minnen eller bara att låten är så jävla bra.

Bumpar istället för att starta ny tråd...

Min genre har i alla år jag medvetet lyssnat och kännt in musik varit punkrock, punk och hårdare musik överhuvudtaget. Förutom då Herr Lundell som ni kanske anar i mitt nick.
Till de genrerna har jag aldrig fällt en tår, hur jävla bra låten/artisten än är.
Jag är inte helt insnöad på dessa genrer utan jag lyssnar på en hel del annan musik också.

Hör man en, för det tillfället, klockren låt från ett av sina topp3 band så är det få saker som slår det.
Det är som att gitarristerna slår på mina nerver, trummisen slår på mina hjärnceller och basisten spelar på mina muskler!!!
Idag var det "Heart of the matter" med Hellacopters som var den låten.
Men jag har aldrig gråtit till musiken jag älskar och tycker är så fruktansvärt bra.

Så slinter jag in på ett klipp på youtube med Luciano Pavarotti som dundrar ut Nessun Dorma och jag känner tårkanalerna fyllas.
http://www.youtube.com/watch?v=RdTBml4oOZ8
Jag låter tårarna komma och tittar på klippet en gång till. Tårarna glider tillbaka igen.
Vet inte vad det är som gör att jag börjar gråta, det är ju opera, som jag aldrig överhuvudtaget varit intresserad av.
Tilläggas kan göra att jag har kikat på fler klipp på andra som gör Nessun Dorma men då händer inget i mina tårkanaler.

Nu låter det på mig som att jag är orolig att jag ska börja gilla opera men så är inte fallet. Jag kan mycket väl tänka mig att snöa in på det ett tag.
Jag blev nog mest förvånad över att jag kunde gråta till musik och speciellt att det kom just till det videoklippet.

Vad är det som gör att man känner olika känslor till olika musik?

Har det här hänt Er någon gång?

Vad är det som gör att man börjar gråta till musik? (Har omformulerat frågan ett otal gånger och det här är det bästa jag kan förmå.)