Dags för en bump igen.
Jag hörde för länge sedan denna låt. Jag har ingen känslomässig koppling till den.
Jag var inte ledsen när jag hörde den och förstod inte ett ord av sången.
Men melodin, och rösten, fick mig att spontangråta, vilket jag nu gjort otaliga gånger till
denna sång.
http://www.youtube.com/watch?v=4-Hp7Q6ssKQ
Ett dagsfärsk exempel från eurovisionen, Albanien. Tjejen som sjunger finner jag riktigt obehaglig och låten är trist. Jag har hamnat i "hata" humör. Men så tar hon plötsligt i och sjunger skallen av mig med ett litet uppgivet stön på slutet och där kom tårarna igen, trots att jag bestämt mig för att hata låten.
http://www.youtube.com/watch?v=dVvDxR8k5LY
För fem år sedan hände samma sak. Serbien bidrog med en ovanligt manlig kvinna i kostym som jag knappast vänt mig om på gatan efter, men så tar hon ton och i slutet så tårarna sprutar och jag älskar henne - kravlöst för alltid.
http://www.youtube.com/watch?v=706QhD-kE48
Jag börjar själv se en röd tråd i det här.
Jag har nog aldrig gråtit till instrumental musik, eller till en manlig sångare.
Är det rösten i kombination med melodin?
