Dagens kram utveckling är verkligen inte vad den borde vara.
Minns tillbaka till mina unga år då en kram verkligen betydde något, antingen hade man halva inne på tjejen eller så var det mormor som skulle ta en närmare titt på en. Inget jäkla vardagskramade this n that, sånt skit har man inte tid med som iskall svensk. Iaf inte jag.
Kramas bör man gör då man som tidigare sagt, inte sätt varandra på evigheter (evigheter > 2 dagar vilket alla inte fattar!). När det är segerkalas efter någon seger inom idrott helt okej och välbefogat. Dom kramarna värmer verkligen inombords då dom för en gångs skull är så spontana och fyllda av glädje. Raka motsatsen till vardags tafsande. Kramar flickvännen/frugan/släktingen får väl ses som okej även fast den där släktingkramen kan medföra mardrömmar. Men vafan, man är ju familj!