Ja denna fragan bedes att inte flyttas till Inrikesforat eller dylikt da jag undrar frmst folk med lite matematisk kunnskap och ambitioner (samt anlag fr mnet) vad de anser om var undervisning i Sverige.
Av erfarenhet har vet jag att i ett antal europeiska lnder brjar man med nagot man gr i matte C, nmnligen derivata, redan i en alder som skulle motsvara 1an pa gymnasiet eller t.o.m. grundskolan. Man brjar rkna med vektorer och kroppars volym i koordinatsystem under gymnasiealder. Det r iaf vad jag har frstatt (gar inte pa ngt universitet eller dyl) gr man i Tek.Fys alternativt Matte utbildningarna pa svenska hgskolor. S.a.s. r svensk matteundervisning "efter" i progressionsniva.
A andra sidan, maste jag ge berm till den svenska matematiken (iaf den jag har hittils gjort, dvs tom kurs D) r i princip alltid praktiskt tillmpbar och man gr inga skumma teorier som aldrig skulle kunna anvndas i verkligheten.
Jag tycker att argument 2, dvs pratiskt anvnding, slar lite ver verdrivet djup matematik. Men da maste jag ocksa tillgga att jag inte intresserar mig fr matte ett dugg, fysik r nagot jag lskar
. Problemet r att jag har alltid varit rtt hyfsad i matte och har liksom gjort det "fr att" och man behver ju matte fr fysik
. Men jag ser matte som ett verktyg och inte ett ndamal i sig.
Vad tycker ni, matematiker/fysiker, om matematikundervisningen i Sverige da?
Fan ta mig om en sadan trad redan finns.