SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Ja, på svenska. Man använder dock inte apostrof annat än när det föreligger risk för tvetydigheter eller missförstånd.

För mig är nog innebörden i "Jag vet" och "Jag konstaterar" snarlik, bara att den senare är mer pretto.

"Erfar" skulle jag nog mer översätta med "jag har fått veta". Inte samma grad av personlig övertygelse, men likväl trovärdigt. Men även här... "Rapport erfar", är det inte bara prettosnack? Vore inte "Rapport har fått veta" bättre svenska?

Nej, Rapport rapporterar bara vad de fått sig meddelat.

Det verkar finnas en utbredd rädsla för att vara "pretto", "skitnödig" etc. så fort man använder ett ord som inte ligger på 100 i topp. Jag ser inget fel i att använda synonymer om det nu skulle vara sådana, men här rör det sig ju om klara nyans- eller betydelseskillnader, i alla fall när det gäller konstatera kontra veta.

Om en reporter ställer en fråga till en politiker och denne inte vill svara på den kan reportern säga "jag konstaterar att du inte vill svara på frågan". Reportern säger knappast "jag vet att du inte svarar på frågan". Säger han så konstaterar (förlåt min prettighet) han snarast att han redan tidigare känner till att politikern inte kommer att svara på just denna fråga.

Vad gäller erfara så har ordet, som Zwerchstand konstaterar, en klart mindre säker klang än få veta. Enligt vad Rapport erfar är en helt fungerande konstruktion, men knappast Enligt vad Rapport har fått veta.

Om jag fått råda skulle de ha sagt:
Vill du inte svara på frågan?
Det vill tydligen inte svara på frågan.
Rapport har fått veta.
Att det sista skulle ha en annan betydelse jämfört med rapport erfar är över mig. Båda bollar ju sanningvärdet vidare.

Jag tycker att ni glider ifrån din ursprungliga fråga. Om personen, i en direkt dialog (intervju), inte svarar så fungerar "konstaterar" som en markör för att inskärpa resultatet av oviljan. I detta sammanhang har "vetskap" ingen effekt.

Jag upplevde att din fråga gällde "vet" kontra "konstaterar" i indirekt dialog (rapportering).

Om det exempelvis gjorts en undersökning av hur snabbt en sökande får svar på sin bidragsansökan till Försäkringskassan, så föreligger ett utfall. När media rapporterar om detta känns det ganska "platt" att berätta i termer av "vet". Det handlar om att media tagit del av och "konstaterar" att.

Om media sedan konfronterar chefen för Försäkringskassan och vederbörande hittar på andra förklaringar eller vägrar att acceptera att det ser ut såsom undersökningen visar, kan "vet" vara ett trumfkort.

Vilket exempel jag än hittar på kan du antagligen omformulera så att man inte behöver använda ordet "konstatera". Poängen är dock att folk som inte har en aversion mot "jag konstaterar" kan formulera sig som jag gjorde och att "jag konstaterar" och "jag vet" då inte är synonyma. Se också InnocentWar1:s svar.


Jag uppfattar erfara som närmare inhämta än få veta. Att meddela "vad man fått veta" låter i mina öron mer som något en skvallerkärring gör än ett nyhetsprogram, lite triumferande sådär om information man råkat komma över: "Nu ska ni allt få höra vad jag har fått veta". Denna nyansskillnad kan jag naturligtvis inte "bevisa" annat än genom vittnesmål från andra som upplever den.

I det nya samhället är vi alla medvetna om att jordens resurser inte är outtömliga. Hur bra vi sedan är på att undvika allmänhetens tragedi är en annan sak.

Ett begrepp som kommit upp i dagen är hållbart. Allt ska vara hållbart och de som var först att annektera ordet på nytt, var miljörörelsen. Nu har begreppet också förts över till sociala och ekonomiska aspekter. Inom tekonologin har man i alla tider haft förstånd att räkna på ett materials hållfasthet med avseende på hur yttre krafter påverkar och deformerar det intill utmattning.

Jag lyssnade på Ekot idag och kunde då få en rapport om de kopparkokiller som inkapslar kärnavfallet för slutförvaring. Strålsäkerhetsmyndigheten är kritiska mot SKB, Svensk kärnbränslehantering, vars rapporter inte är tillräckliga när det gäller koppars "hållbarhet".

I min värld är hållfasthet det som material ska bedömas utifrån och hållbarhet det som metoder och tillvägagångssätt ska bedömas utifrån.

Jag ser en tydlig trend där vi får fler universalord på bekostnad av mer specifika uttryck. Politiken har ju lyckats med konststycket att tala om kvalitet även när det gäller kvantitet (exempelvis att fler aktiviteter i äldreomsorgen ska betecknas som en höjning av kvalitet).

Det är nog därför jag skulle föredra "fått veta"

Det är en värld av skillnad mellan jag vet och jag konstaterar. Jag kan inte tänka mig en enda situation där jag vet skulle kunna bytas ut mot jag konstaterar eller vice versa. Det är till exempel en betydande aspektskillnad. Om du säger Jag vet att X är Y, så kan det du vet mycket väl vara något som du lärde dig för fyrtio år sedan. Om du säger Jag konstaterar att X är Y, så är det en slutledning eller observation som du har gjort i omedelbar anslutning till att du säger det.

Den skillnaden har absolut ingenting med pretto att göra. För övrigt är risken att prettostämplas minst lika stor om man använder snarlik som om man använder konstatera.

Men erfara har inte samma betydelseinnehåll som få veta heller. Det kan t ex innebära själv lyckats ta reda på, vilket få veta inte kan förmedla på samma sätt. Ett rikt språk handlar just om att behärska fina nyanser.

Ja, inklusive att välja en lagom ospecifik term när så är lämpligt. Att avstå från detaljer är också en nyansering. Verbet »erfar« är medvetet ospecifikt vad gäller källan. Förr kunde man höra »erfar Ekot från vanligen välunderrättad källa«. Numera är från-frasen ofta underförstådd. Svensk ordbok:

erfara ...
2 få kunskap om: enligt vad tidningen erfarit börjar festligheterna redan klockan tolv på dagen

Någon galapetter har golat.

När det gäller kategorisering av substantiv så innebär de fina nyanserna ofta att pricka in en generisk kategori på önskad nivå.

Är det någon mer som har reagerat på att ganska många personer säger 'jajjemen'? När jag var en liten parvel sa man 'jajamen' men det hör jag knappast längre.