Citat:
Ursprungligen postat av ExCowboy
Det är verkligen fascinerande hur stor skillnad i effekt det blir av små förändringar på molekylerna. Även om det är lite off topic så kanske du kan förklara lite nämare vad det beror på? Är det lipofiliteten (som ju är avgörande för passagen genom blod-/hjärn barriären vad jag förstår) som är lätt att förändra mycket? Eller är skillnaderna resultat av "laddningsförskjutning" över molekylen? Eftersom exempelvis 4-fluorosubstituerat amfetamin har ungefär samma subjektiva effekt som amfetamin med intakta väteatomer så borde ju inte skillnaden ligga främst i hur bra det passar elektrokemiskt på receptorerna? Enlighten me!
Metabolismen av molekylen påverkas dramatiskt av att atomer tillsätts, som du kanske redan visste. I fallet amfetamin och metamfetamin misstänkte jag innan jag hade kunskap, då jag testat MA en enda gång, att MA bryts ner till A för att sedan brytas ned vidare. Det stämde fullständigt.
Metamfetamin metaboliseras via N-demetylisering, liksom MDMA (MDA bildas men begränsat). MA förlorar sin metylgrupp, varefter det bryts ner delvis till A och delvis utsöndras direkt i urinen. Metabolismen för A sker i huvudsak via para-hydroxylering. Där kommer vi till para-positionen: En atom eller grupp på 4 fördröjer metabolismen... Särskilt om det inte är en väteatom längst ut, då det är väte som börjar brytas ned i fallet med A.
Det har spekulerats om att 4-FA genomgår kroppen utan att metaboliseras över huvud taget. Vad vi vet är att MDMA enligt forskare vid höga doser delvis passerar kroppen utan att metaboliseras alls...
Fluor är det mest elektronegativa grundämnet, och blockerar metabolismen från 4.
Molekylens konstitution med grundämnen positionerade vart utgör potentialen mikromolart för om den kan binda till en receptor eller regulatorisk domän, bland annat. En så liten skillnad som en annan isomer av samma molekyl utgör skillnaden mellan vilka receptorer som i första hand stimuleras.