Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Vid något tillfälle blir fostret till en individ och får sina rättigheter. När det sker är oerhört svårt att bestämma, och är egentligen inte jätteviktigt för mig heller.
Jag tycker den mest praktiska juridiska gränsdragningen är när fostret lämnat moderns kropp. Den praktiska gränsdragningen kommer automatiskt då att bli när det är enklare att låta fostret frånskiljas från moderns kropp än att döda fostret (utom i nåt tänkt specialfall där mamman sätter det i system att bli gravid eftersom hon gillar att mörda foster, vilket sannolikt aldrig skulle inträffa).
Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Skaffar man barn så åtar man sig att försörja barnet till dess att det klarar sig självt.
Så vore ju enkelt att säga, men man kan väl inte i verkligheten utgå från att alla befruktningar är avsedda, medvetna eller ens frivilliga! Om abort är fel på nåt sätt, är dagen-efter-piller också fel isåfall?
Citat:
Ursprungligen postat av Jrgen
Innan dess är barnet en parasit, oavsett om det befinner sig inom eller utom moderns kropp, så parasitargumentet anser jag inte rättfärdigar abort.
Jag tycker det är förbud som behöver rättfärdigas, inte frihet.
Citat:
Att abortera ett foster och att sluta mata barnet vid fem års ålder ser jag egentligen som samma handling ur ett moraliskt perspektiv.
För att grundligt ta ställning till abortfrågan, och andra frågor som berör dödande (t.ex. polisingripanden etc), måste man helst först ta ställning till varför mord bör vara olagligt. Att mord är tabu är ju en ytterst väletablerad uppfattning, men om man börjar resonera kring varför det är så (och om det alls måste vara så), och därmed "svär i kyrkan", då kan man faktiskt komma till helt olika filosofier.
Citat:
Det är bara beklagligt att vissa väljer att neka sina barn möjligheterna till ett framgångsrikt liv.
Här håller jag snarare med Visf's kloka ord:
Citat:
Sen att det har förmågan att utvecklas till en levande människa gör det inte det till dig, att runka är inte massmord, ett träd är inte ett träbord och det som kan blir är inte.
Fyll åren med liv, inte liven med år! Liv är inte ett självändamål.