Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Det är ju inte meningen men det är så de flesta fördriver sina dagar. Det handlar om att hålla igång för att glömma att det inte finns något att hålla igång för.
Det känns en aning tillfredsställande att städa, diska och tvätta när det väl är gjort, men samtidigt är det ju helt hjärndött att det ska behövas. Nästan allt i världen är uppochner.
Ja på så vis att man inte vill ha det för jävla skitigt. Men det löser ju inget, livet blir ju aldrig bra hur mycket jobb du än lägger ner. Det blir bara mer förlorad tid för bara marginell förbättring. Så bättre att göra trista saker bara i den utsträckning nöden kräver. Ja sketentropin.
Det är fan ett mindre mirakel att jag stått ut här i snart 42 år. Senaste dryga decenniet har nästan uteslutande varit piss. Sorger och jävelskap är vad det gått ut på. Som tur är har man sitt kära livshat som substitut för kärlek numer, utan det hade jag säckat ihop i fullständig förtvivlan. Jag hade förlorat det helt. Att kalla den här existensen mardröm är ett ord som är en tusendel i styrka för vad som krävs av ett ord för det här.