Intressant avsnitt, blir mer och mer vertygad om att de r ena riktiga korkskallar som
swimp78 uttryckte det ngon gng.
Blandade reflektioner:
Det hr med Sigges farfar och hans "hat" mot Bergman knns rtt typiskt. Nu verkar det ju frvisso ha rrt sig om ngon slags personkonflikt men det r helt uppenbart ngot med Bergman som r jvligt provocerande fr en viss typ av mn (nu tnker jag inte p Bergmans privata svineri utan hans konst). Jag r nog lite fr ung fr att riktigt frst hela det hr fenomenet men det verkar rra sig om ngon slags avsky mot det hr porsa sentimentaliserandet Bergman sysslar med. Praktik vs teori, typ. Anyway, tillbaka till podcasten. Alex motfrga nr Sigge hade berttat om "hatet" var allts ifall Sigge hade rvt "hatet". Jag vet inte vad ni tycker men fr mig r det ett vldigt konstigt stt att se p saken, men fr Alex r det uppenbarligen helt naturligt. Han ogillar ju Hasse Alfredsson exempelvis. Bra att Sigge har distans till det hela.
Men jag gillar att Alex p ett oskyldigt stt frsker dra ut Sigge och visa upp honom som den pseudointellektuella figur han r. Om det var Posren Sigge som stod i bokhandeln bland kulturtanterna etc.
Fadsen med Jannicke hlund(?) var bara pinsam, och allra mest pinsamt var att Sigge drar upp hela hndelsen infr allt kulturfolk nr samtalet ska handla om Knausgrd och hans litteratur. Herregud, vilken sjlvupptagenhet. Helt olidligt. Frgan i sig om personkulten var det inget fel p men att ta upp skiten med biostolen och utskllningen, jag vet inte. Pinsamt bara. Alex passar ocks p att hna henne i podcasten sklart fr uttalet av Knausgrd... De lr knappast bli inbjudna igen.
Avslutningsvis vill jag rekommendera alla att lsa
Laterna Magica av Ingmar Bergman. En av de vackraste bcker som har skrivits p svenska skulle jag tro. Jag har ingen aning om vilka litterra frebilder Bergman har men det finns ngot Hjalmar Sderbergskt ver hans stt att skriva. Melankolin vandrar liksom mellan orden och raderna fr att prata siggiska.