Så här svårt är det att vara en kort kille i dagens samhälle

Jag är en 22 år gammal kille, 164 cm lång. Min längd har alltid betytt mycket, just eftersom jag är så kort. Att vara kort i dagens Sverige är väldigt svårt. Det är svårt att bli visad respekt. Det är svårt att komma i kontakt med tjejer som faktiskt blir intresserade tillbaka. Ja, livet blir så mycket svårare helt enkelt.

Jag har lätt att skaffa vänner, och jag har många vänner. Den sociala delen har jag aldrig haft några problem med. Men det här är mina problem.

Jag har ännu knappt varit i kontakt med en kvinna i mitt liv, och är det särskilt konstigt? Jag är kortare än medellängden för kvinnor till och med. Nästan ingen vill ha en kortare kille, än mindre ute på krogen. Det är pinsamt att t.ex strula med en kort kille.

Jag har alltid brottats med detta, och de flesta säger till mig; "Insidan är viktigare, det är din personlighet som spelar roll, det är ditt självförtroende som visar vem du är." Det är ren jävla bullshit. Vilken roll spelar det att jag har bra självförtroende när jag ändå blir hånad för min längd så fort jag visar mig ute på krogen? Ute på gatan är det väl ingen som påpekar något, men ute på krogen får man alltid höra kommentarer. Då menar jag verkligen alltid. Jag har blivit skrattad åt, pekad åt, frågad om jag ens får komma in på 18+ när jag är 21, och vad fan ska jag göra? Slå till varenda kille som påpekar? Ignorera det, vilket är totalt omöjligt? Hur skulle ni reagera om eran största ytliga svaghet blev hånad varje gång ni tog ett steg in på en nattklubb?

På arbetsplatserna och vid andra situationer är det nästan ingen som tar en på allvar. Jag blir behandlad och sedd på som ett barn fastän jag är äldre än många. Folk kallar mig namn som "lilleman" och tror att jag inte ska ta åt mig (jag menar det är ju helt okej att hålla på med korta men inte t.ex tjocka!) men det gör jag. Även fast jag inte visar det.

Ja, det här är ett ytligt ämne. Men det tränger djupt in i mig och formar mig som person. Jag har många gånger fantiserat hur mitt liv hade sett ut om jag bara var 10 cm längre. Men jag är ju inte 10 cm längre, och jag kan inte leva i en fantasi. Så vad gör jag? Tar på mig min mask och bara kör på? Hur fan ska jag reagera, vad ska jag göra?

Nej, det är inte lätt att ignorera allt man får utstå. Minst 3 gånger i veckan får jag höra av främlingar hur kort jag är. När jag spelar fotboll mot lag jag inte har mött innan kallas jag ofta dvärgen. Hur kul är det? Överallt möter jag motstånd. Var ska jag finna medvind?

Jag vet inte vad jag ska göra. Vet inte hur jag ska reagera. Vet inte ens var jag ska söka hjälp. Vet inte ens varför jag skriver här. Ett desperat sista rop på hjälp kanske, att någon kanske ska finna en magisk lösning och säga till mig; "Men se på livet så här", och helt plötsligt blir min värld underbar. Jag kan bara hoppas, för jag har slut på lösningar.

I samhällets ögon kommer jag aldrig bli en riktig man.

Buffaloskor?

Nej seriøst, børja nätdejta..

Nästa gång någon säger något om din korthet, säg helt enkelt följande:

Hora: Hörru du lilleman
TS: Är det mig du menar?
Hora: Ja.
TS: Varför kallar du mig lilleman?
Hora: Du är ju kort.
TS: Jaha, men det är inget jag kan göra något åt.

Är nätdejta den magiska lösningen? Det handlar inte bara om tjejer. Det handlar om att bli visad respekt som alla andra och behandlad som alla andra. Jag vill kunna gå ut på krogen och prata med en brud, utan att veta att det är ett dött fall redan från första början. Det kan inte Match.com eller Badoo fixa åt mig. De kan bara ge mig fitta.

Jag vet inte vilken typ av folk som du träffar på med dom låter som riktiga fittor.
Jag är inte kort själv men jag känner många som är det och jag har aldrig sett att dom har blivit behandlade annorlunda än någon annan.

Mycket av problemet sitter nog i ditt huvud, sluta tro att alla ser ner på dig bara før att du är kort.
Sluta tro att det är kørt med alla tjejer bara før att du är kort, sluta begränsa dig så jävligt.
Sluta vara ett offer.

Tänk positivt och kør på!

Va fan. Dags för dig att sluta tycka synd om dig själv. Samt köpa platå skor. Det finns helfräcka. Med Amerikanska flaggan på.

Det sitter säkerligen delvis i mitt huvud, men det är också ett faktum att jag behandlas med mindre respekt än om jag hade varit 10cm längre. Det är omanligt att vara kort och folk ser, både bildligt och bokstavligt talat, ner på dig. Jag försöker tänka positivt, inte bry mig, vara nöjd med allt annat jag har, men ibland är det svårt när det överskuggas av kommentarer och annat.
Tro mig, jag har ältat mig själv över det. För vad fan, minst 95 % av världens befolkning sitter i värre sits än vad jag gör så vad har jag att klaga på? Innan ville jag bli av med mina finnar. Nu vill jag inte vara kort. Det är önskan att vara perfekt som alltid sätter sig och får mig att känna självömkan. Jag kan inte kontrollera det, än mindre när det är en sådan uppenbar sak som att vara jävligt kort.

Al Pacino är lika LÅNG som dig!

Medellängden i USA är dock kortare än här. Kanske tåls för TS att tänka på ändå. Om Sverige är så fittigt så kanske det är dags att försöka söka lyckan i USA eller typ Japan

Jag är då ungefär 10 cm längre än vad du är, men har haft liknande tankar ("vad livet skulle vara lättare om man vara längre"), men har mer eller mindre kommit över dem. Visst, det kan vara jobbigt att höra om hur ideal mannen ska vara lång och stark, eller när längre folk så att säga talar över huvudet på en, eller att bli leggad på krogen då ens andra vänner som ser ungefär lika gamla ut (fast 15cm längre) kommer in utan problem. Men det är liksom inget jag kan göra åt, det tåget har gått. Annat hade det varit om jag hade fått tillväxthormoner som yngre (se Messi), men det fick jag inte.

Jag ser tre möjligheter:

1. Lär dig leva med det, acceptera det, skaffa självdistans. När du väl får kommentarer så kan du antingen skämta bort det, eller kontra lite med något under-bältet-diss med glimten i ögat.

2. Skaffa platåskor. Hade aldrig fallit mig in, det om något är patetiskt. Man kan liksom inte sticka under stolen att man är 20 cm kortare än genomsnittet (troligtvis ännu kortare än dagens 18-24åringar).

3. Flytta till ett land med kortare genomsnittslängd. Du (och jag) hade oturen att födas med ett av de längsta folken i världen. Men i tex Filippinerna är du 3 cm längre än genomsnittsmannen! Föregående kan var ett extremexmpel, men generellt så kommer du möta allt kortare folk var än i världen du besöker, och troligtvis få färre kommentarer.

Over and out!

Tjena!

Är en snubbe på 20år och 163 stolta cm Haka aldrig upp dig på din längd! Har aldrig tänkt något över min längd eller blivit behandlad annorlunda pga av den.

När jag var yngre blev jag erbjuden växtpiller av min dåvarande sjuksköterska, fattade verkligen ingenting!? Var jag kort? Det hade jag aldrig fattat för ens någon sa det till mig. Bry dig aldrig om din längd och se att aldrig på den som ett handikapp för då kommer den att bli ett handikapp.

Hoppas du kan släppa tankarna på din längd och få ditt självförtroende att växa några centimeter!

Ditt problem sitter i huvudet, inte i längden. Neil strauss är ett bra exempel....han är 168 lång, spinkig och dessutom flintskallig ändå är (var?) han en av världens mest framgångsrika pick up artist's. Min granne ser man med nya brudar varje vecka nästan och han är max 1,60.

Tjejer tänder på män med självförtroende. Det finns studier som visar att längre personer har naturligt bättre självförtroende än korta och det är förmodligen anledningen till att längre förefaller vara mer framgångsrika med kvinnor. Ta dig ur offerrollen och skaffa lite självförtroende så kommer det lösa sig.