Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

För mig är det ganska självklart att Josefsson precis som jag vill påvisa det allmänna rättsmissbruket med detta fall som skolexempel medan Råstam och Larsson exv. främst velat ge SB upprättelse såsom ett förhoppningsvis isolerat fall. Säkert kan också ekonomiska motiv ligga bakom och taktiskt styra allt i omvänd ordning men i det spelet tror jag SB själv har minst intresse.

Någon stödbevisning annat än expertutlåtanden på falsk grund finns inte. Allt börjar med ett socialfascistiskt mantra från den tid då bögar med automatik jämställdes med pedofiler och när expertisen samtidigt försökte fastställa ett medfött obotligt kriminellt anlag.
Till skillnad mot mest vanliga kvinnliga pedofiler som gärna utövar psykologiska övergrepp bedöms bara mäns fysiska möjligheter vara kriminella och sadistiska.
Utomstående kan självklart inte döma över orsaksförhållandena inom familjen men åtminstone terapeuter borde kunna besinna sig i sin egna bedömning och inte ge råd åt juridiken.

Det är verkligen helt meningslöst med alla
Och medvetna missförstånd. Tvärsäkerhet. OK du vet hur det ligger till, t.ex att det var bra av psykologen att råda Bergwall att ta kontakt med polisen. Och du är inte ute efter någon diskussion, utan efter
Plus att upprepa "den kriminella pedofilen" sjuttitusen gånger.
Trist.

När jag träffade Sten-Ove i samband med att han berättade om sin bok på tv4 fick jag spontan känsla av att han överdrev och ljög om sin bror. Hur hela familjen hade blivit utdömd så att även äldste sonen måste tillgripa lögnen som vapen precis som den övermäktige anonyma fienden i samhället var ännu fullkomligt ofattbart.

Ja det tror jag också, han vill påvisa ett systemfel som hänger ihop med tron på minnen som varit bortträngda men senare framkallats i terapi. Och visa att det är Norell som är portalgestalten för de idéerna i Sverige, och visa hennes inflytande när det gäller t.ex utgången av fallet Catrine da Costa. Och så vill han städa upp i terapibranschen, han vill att folk ska fråntas sina legitimationer, få sparken från universitet osv. Han är en slugger, en häxjägare, men rätt mycket hakar han på en debatt som redan förts ett bra tag. Eftersom han har sin egen gren av psykoanalysen som han tror på, kan man säga att han är ute i eget ärende också. Som jag redan sagt tycker inte jag att fallet Quick fungerar särskilt bra som skolexempel. Men ekonomiska intressen finns förstås på alla håll, allra mest kanske från tidningarna som säljer lösnummer med hjälp av spektakulära mord och monster. Från Bergwalls håll tror jag inte pengarna var det viktigaste utan uppmärksamheten.

fetningar:
Javisst, och det var inte detta jag invände mot.

min fetning:
Men där var det dags igen om "oproffsigt" så jag ställer nya frågor till dig:

1: "Gått på"? Hävdar du att terapeuterna betraktade SBs hiskliga påståenden om sin tidiga barndom fyrtio år tillbaka som absolut sanning?

2: Hur ska en terapeut agera när en tvångsintagen psykpatient berättar och vidhåller hiskliga saker om en svår barndom?

Jag läste så sent som igår att SB själv tvivlade på vad han sagt till att börja med i alla fall vad gällde sitt berättande om morden,medan GF var övertygad om att det måste vara sant.Jag antar att det gäller också hans barndom? Det är mer en fråga än ett påstående

1. Touché! Det där kan jag faktiskt inte svara på. Och det är ju en intressant och viktig fråga, hur mycket de själva trodde på Bergwalls berättelser. När och i så fall hur terapeuterna borde ha sagt stopp. Om det överhuvudtaget var deras sak att sätta stopp. Om det inte snarare var polisens/åklagarens sak att göra den bedömningen. Men de gav rådet (tvingade, enligt en del...) att han skulle göra en polisanmälan. Jag tror inte att det var alldeles lätt att avgöra, i det skedet, om det var en fantasi eller ej. Som sagt var, dårar tar på sig brott de inte begått hela tiden. Hur många är det inte som tagit på sig mordet på Olof Palme, Anna Lindh, osv osv. Men Bergwall var ju flitig på att läsa på om brottsfall och att plugga psykologi, och (ursäkta upprepningen) mer noggrann med researchen än flertalet tokar, som jag ser det...

Det var Bergwalls påståenden, terapeuterna kunde inte gärna förbjuda honom att framföra dem. De kunde knappast heller stoppa polisutredningen när den väl var i gång. Christiansen spelade en roll för att förklara varför Quicks angivelser uppgifter om plats osv, var så vaga eller motsägelsefulla, och att det kunde bero på bortträngning. Ja, men det var utredarnas och åklagarens sak, inte psykologernas och terapeuternas, att hålla reda på att han inte hade körkort, inte gärna kunde vara på en viss plats vid en viss tidpunkt, allt det tekniska och konkreta. Och som sagt manipulationen av filmen, som i Råstams dokumentär, var ju medvetet gjord som han beskriver det.

2. Det här är en svår fråga. Det skulle vara oproffsigt av terapeuten att säga: du ljuger. Så jag vet inte riktigt.

Jaha?

Var någonstans har jag påstått att: "t.ex att det var bra av psykologen att råda Bergwall att ta kontakt med polisen."? Varför hittar du på saker hela tiden?

Kan du svara på min tidigare fråga nu? Varifrån har du fått att det var psykologen som rekommenderade att sjukhusets ledning skulle kontakta polisen?

Varför försöker du att gå i Josefssons fotspår och lägga skulden på terapeuterna?

Jag känner mig missförstådd. Är det fler än Merckx som uppfattar det som att jag lägger skulden på terapeuterna?

Ok, jag tar tillbaka det med Josefsson.

Det du skriver ursprungligen:

"Jo jag tycker också att det var oproffsigt att inte genomskåda det hela, och det var ju från början inte en terapeut utan en läkarvikarie, utan terapeutisk utbildning, som gjorde något så galet som att börja valla patienten. Om jag inte minns fel nu. När terapeuten kom tillbaks efter semestern, eller hur det nu var, borde hon ha satt stopp. Det hade varit det enda professionella."

"På ett tidigt stadium borde alla inblandade terapeuterna ha betraktat Quicks berättelser som fantasier."

Kan du svara på dom andra frågorna jag ställde också nu?

Vi som på ett alltför tidigt stadium kunde förklara generella samband med rättsmissbruk på högsta nivå valde fel taktik. Mina naivt spontana invändningar var redan nertystade och idiotiförklarade när äntligen de verkliga förhållandena som ingen velat tro på inte längre gick att bortförklara. Få orkar med och vill riskera liv och hälsa så som Råstam.