Citat:
Ursprungligen postat av
blackmolly123
Är nog en kombination av rädsla och skam som gjort att hon hållit sig borta.
Livrädd för sin man och det han visat sig vara kapabel till. Livrädd så länge hon tror att det finns en mikroskopisk risk att han skulle släppas fri.
Skam inför det vidriga han gjort, skam inför hela Sverige, hela Litauen, släkt, vänner och framförallt inför Lisas familj.
Skam för att hon är mördarens hustru och att hon känt sig tvingad att ljuga när hon vittnat, ljuga om att han var hemma vid mordet. Skam inför sig själv över att hon inte kunnat förstå vilket odjur han var.
Slutligen så känner hon nog också, alldeles felaktigt, en skam och en skuld i det som hänt, det han gjort.
Jag finner det intressant iofs framöver att hennes förhör ska granskas, vittnesmål bör tas i beaktning om vad IB sagt. Det handlar ju om innehåll förutom förhörsteknik. Risken är väl att hon kan bli hårt pressad utifrån två vinklar således (alibi och ändrade åsikter) och med all rätt eftersom hon pekar med full hand åt FL etc.
IR har ju lagt ner väldigt mycket energi på henne och nu sitter hon i skottguggen snart.
Hela processen med åsikter hur den växer fram är intressant. Normal reaktion med rädsla och skärrad inledningsvis. Sen anklagelserna som kommer i samband med slutförhör, för att sen återkomma i TR via IRs frågor, och återigen i överklagan - och nu ska det till HovR.
23 juni - Släppt ur häktet. Allmänt skärrad, svårt att tro att det hänt, dvs att maken gjort detta som svar på frågan från IR till vittnet om varför hon var rädd.
23 september - 8-9 alternativa gärningsmän presenteras, tar tillbaka det hon sagt gällande alibi och annat samt anklagar häktespersonal, polis och förhörsledare.
5 oktober - friad från åtal. Vid denna tidpunkt sker ny kontakt med vittnet per telefon. Hon svarar att hon inte tänker komma till Sverige ("aldrig" är svaret) och på IRs följdfråga i TR (2/11) så framkommer att det var för att hon var rädd för polisen.
IBs argument till denna kovända är då att hon varit förvirrad, ätit medicin, hon hade det mycket svårt, inga skor och det var kallt, förhörsledaren hade dåligt beteende, psykologiskt tvång, mycket pressad, det sades väldigt hårt, tvingad att komma ihåg, hon kände sig mycket dålig.
Citat:
Irina kontronteras med att förhöret finns inspelat och att det inte sades på det sättet.