17-åriga Lisa Holm försvann i Blomberg på Kinnekulle 2015-06-07 och hittades mördad

Måste vara en rad olika olyckliga faktorer också som inverkar på vem som är så sårbar att den utvecklas till en sådan som Nerijus blev. Vissa tycks ha ett slags skydd, medan andra är ytterst sårbara. Jag misstänker att Nerijus barndom varit allt annat är trygg, kärleksfull och normal.
Det känns ganska uppenbart att något gått hemskt fel i relationen mor och son.

Var en underlig känsla man fick av moderns olika utspel i media i början, var för mycket dramaqueen och för lite äkta känslor. Hennes förnekande i media över Aivars vittnesmål, att "det inte kunde vara sant att han sagt så", när man undrade vad hon tyckte om att Aivaras berättat att Nerijus försökte få dem att ge falskt alibi, att han inte var hemma mordkvällen osv." Sen blev det tyst och hon kom inte ens på rättegångarna för att visa sitt stöd för "oskyldige" sonen. Bara det.
Den mammans personlighet är nog inte att leka med.

Man förstod i intervjuer efter TR att mamman inte ens hade pratat med Nerijus i telefon, trots att restriktionerna hade varit hävda ett tag, lät som om hon försökte bortförklara det.
Undrar hur det är nu, om de pratar med varandra eller om kanske Nerijus avslutat det kapitlet och man undrar också hur relationen mellan Aivaras och modern blev efter domen.
Är lite konstigt att ingen journalist försökt sig på någon intervju/artikel om och med familjen med tanke på hur omskrivet detta fall var. Eller, det kanske någon försökt men familjen nobbar?

Åter till sexualsadistens "utvecklingsfaser" (huuu!)
Ju mer information och fakta man får i ämnet, desto mer undrar man nästan. Även om man förstår en del i stora drag så ökar inte förståelsen för hur det obegripliga kan "ta över" sinnet, att det liksom inte finns något "försvar", men jag förstår ju att det är en lång och successivt stegrande process där det "onda" till slut helt tar över. Det som gör det svårt att ta in det är att sexualsadisten som mördar tycks ha förlorat allt som har med mänsklighet att göra.
Det blir som om det vore en mental cancer som sakta men säkert äter upp det mänskliga, vilket ersätts med total omänsklighet och resulterar i ond, bråd död för ett utvalt offer.

De hemska känslorna av t.ex avvisande, övergivenhet, kränkningar, tomhet, betydelselöshet, ingen bekräftelse etc som präglat barnet under uppväxten - när dessa känslor gör sig påminda hos den vuxne sexualsadisten så kan helvetet i honom triggas igång, om jag förstod det rätt.
I Nerijus fall går det att hitta vilka dessa eventuella stressfaktorer är som kunde trigga igång det onda. Att mamman skulle komma, att Aivaras skulle åka hem för gott och Adriana när hon valde att springa bort från honom. Finns säkert flera andra saker också, t.ex den undergivenhet han alltid var tvungen att visa inför arbetsgivaren och stressen av att de hade sån tidspress på sig med arbetet som skulle vara klart innan Aivaras åkte. Kanske också stress och frustration över att leva med en kvinna, behöva ha "vanligt" sex men utan att han känner det han borde?
Varför egentligen ha en partner i det läget? Är det för att "verka normal utåt" (som hans mor lärt honom är VIKTIGT)? Eller, är det för att han tror att han kanske kommer att börja känna något och bli normal eller är det helt krasst av "praktiska skäl"? Typ hemmafru som ger markservice?