Arton kvinnor anklagar Jean Claude Arnault för övergrepp. (namn tillagt /mod)

Källa på det skulle jag vilja se. Cantwell som jag inte gillar är inne på samma spår som mig när det gäller Antemar och det innebär att Tingsrättsdomen har en tyngd i och med Antemar, som inte är vem som helst. Men att kalla henne feministisk aktivist då får du lägga korten på bordet.


Cantwell

1) Niklas Svensson grävde inte vidare så långt som han skulle kunnat - han nämnde t ex inte att Kulturprofilen var gift med en medlem i Akademien, och om jag minns rätt berör han inte heller att flera av övergreppen ägt rum i Akademiens lägenheter. Två punkter som han ganska säkert kände till.

Dessutom hade NS förstås inte alls talat med lika många som DN lyckades få upp flera år senare - trots att flera av dessa senare personer rörde sig i kretsarna kring just DN och Expressen (t ex Gabriella Håkansson och Martina Montelius).

Kopplingen till Akademien hade varit explosiv helt utan någon draghjälp av metoo. Dessutom hade en kvinnlig journalist förmodligen kunnat få fram fler vittnesmål, och mer ingående sådana, än Niklas Svensson, känd som en ganska tuff och grabbig typ. Den kopplingen brukar feminister alltid göra: "bara en kvinnlig reporter lyckas på allvar gräva fram smärtpunkterna i övergepp mot kvinnor, en kvinna berättar helst för en annan kvinna".

Det hade alltså gått att komma vidare en bra bit långt före 2017.

2) Artiklar av den här sorten bör bygga på argument och belagda händelser, inte på ett metanarrativ om kön och makt i hela världen som metoo. Våra kultursidor är alldeles för upphängda på mediala konjunkturer och aktualitetsnoja som det är, redan idag.



Hon hade säkert haft vikariat och frilansavtal innan dess. DN och liknande stora dagstidningar fastanställer numera nästan ingen utan att personen redan har jobbat ett tag i huset. Så har det varit länge; Horace Engdahl skrev stadigt på frilansbasis åt DN nästan hela 80-talet innan han fick fast jobb där, men han blev snart en av deras profiler, redan som frilans. Gustafsson hade synts i DN och dess systertidning Sydsvenskan några år innan 2016, inte sällan på kultursidan.

Problemet är att det är en jäkla skillnad på hur förhandlingsläget, samtalet ser ut i sovrummet, mellan två personer som ser sig som införstådda, "på gång" och rätt överens (eller nyfikna på varandra) och när "samma" händelseförlopp ska rekonstrueras och diskuteras i en rättssal, med lagböcker och advokater och krav på en fängelsedom eller liknande.

Eller med andra ord: det som i sovrummet under en kortvarig förbindelse definierades som en vågad sexlek, som båda just då är överens om, kan tre månader eller fem år senare inför rätta återberättas som en grym våldtäkt. Skillnaden kan ofta ligga i att tjejen har ändrat uppfattning efter att den aktuella natten var över. Eller ibland åratal senare.

De detta fall har målsäganden berättat om våldtäkten för sin läkare/psykoanalytiker två veckor efter händelsen, vilket han vittnat om. För väninnor har hon berättar om övergreppet, som just ett övergrepp, ännu närmre inpå. Vilket de har vittnat om. Dessa vittnesmål, särskilt läkarens, var en viktig orsak till att JCA blev dömd i tingsrätten. Så tingsrätten bar i allafall fullt övertygad om att det mellan målsäganden och JCA inte var en ömsesidig sexlek, utan en oral våldtäkt. Snart får vi veta hur hovrätten tolkar det.

Moderatormeddelande

Laga citeringskod innan ni postar. Kladda inte sönder den.


Ta Danius och Svennungsson i lämplig tråd. Sök på forumet!

Denna tråd har topic enligt rubriken.


/ Moderator

Mina inlägg kring juridíken här gäller den generella frågan sex med inslag av "samtyckt icke-samtycke" /eller BDSM/ vs "riktig våldtäkt", inte specifikt Arnaultfallet. Frågan om hur man drar gränsen mellan "spelad våldtäkt" eller medvetet, införstått ruffigt sex - och genuin våldtäkt *är* en svår fråga och det verkar uppenbart att svenska domstolar har undvikit att ta i den.

Ja, Frostensson har inte bevittnat någon icke-våldtäkt och kan alltså inte vittna om det, så visst är hon ett karaktärsvittne. Å andra sidan, hur skall Arnault och Hurtig hitta andra vittnen på icke-våldtäkten? Eller sådana som vittnar om att Arnault efter händelserna sagt till dem att han icke-våldtagit?

För tänk på att åklagarens alla vittnen inte bevittnat något som helst heller.

Så med tanke på det är karaktärsvittnen inte så orimligt ändå? Problemet för Arnault med det är dock att det finna ett antal vittnen som nog är beredda att vittna om hans uppvisade dåliga karaktär i sällskap med kvinnor.

Ja och en fråga är också varför försvaret så sent drog tillbaka ett vittne, som enligt Hurtig uppgetts vittna om målsägandens syn på sex och relationen mellan msn och kvinna, redan blivit förhört, och istället kallade in Frostenson att bitna om Arnaults karaktär. Det vore intressant att få veta.

En generell diskussion om sex med våldsinslag hör inte hemma i den här tråden.

Skillnaden är dock att en försvarsadvokat faktiskt måste ligga i ordentligt för att göra sitt jobb.

Och hur tycker du att Hurtig har lyckats med det hittills?

Ingen uppfattning alls där. Inte heller har analyserna här imponerat så här långt. Försvararen "förlorar" nästintill jämt. Allt annat vore ju en skandal. Detta utan att säga något om hur det går den här gången.