Citat:
1) Niklas Svensson grävde inte vidare så långt som han skulle kunnat - han nämnde t ex inte att Kulturprofilen var gift med en medlem i Akademien, och om jag minns rätt berör han inte heller att flera av övergreppen ägt rum i Akademiens lägenheter. Två punkter som han ganska säkert kände till.
Dessutom hade NS förstås inte alls talat med lika många som DN lyckades få upp flera år senare - trots att flera av dessa senare personer rörde sig i kretsarna kring just DN och Expressen (t ex Gabriella Håkansson och Martina Montelius).
Kopplingen till Akademien hade varit explosiv helt utan någon draghjälp av metoo. Dessutom hade en kvinnlig journalist förmodligen kunnat få fram fler vittnesmål, och mer ingående sådana, än Niklas Svensson, känd som en ganska tuff och grabbig typ. Den kopplingen brukar feminister alltid göra: "bara en kvinnlig reporter lyckas på allvar gräva fram smärtpunkterna i övergepp mot kvinnor, en kvinna berättar helst för en annan kvinna".
Det hade alltså gått att komma vidare en bra bit långt före 2017.
Dessutom hade NS förstås inte alls talat med lika många som DN lyckades få upp flera år senare - trots att flera av dessa senare personer rörde sig i kretsarna kring just DN och Expressen (t ex Gabriella Håkansson och Martina Montelius).
Kopplingen till Akademien hade varit explosiv helt utan någon draghjälp av metoo. Dessutom hade en kvinnlig journalist förmodligen kunnat få fram fler vittnesmål, och mer ingående sådana, än Niklas Svensson, känd som en ganska tuff och grabbig typ. Den kopplingen brukar feminister alltid göra: "bara en kvinnlig reporter lyckas på allvar gräva fram smärtpunkterna i övergepp mot kvinnor, en kvinna berättar helst för en annan kvinna".
Det hade alltså gått att komma vidare en bra bit långt före 2017.
Det ligger säkert en hel del i vad du säger. Det som förvånar mig är att inget kom upp till ytan i samband med den omtalade #prataomdet-händelsen, då enormt många kvinnliga skribenter samordnade sig och skrev ledare och artiklar, och initiativtagarna Johanna Koljonen och Sofia Miriamsdotter belönades med Stora Journalistpriset.
Citat:
Pristagare år 2011 i kategorin Årets Förnyare: Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter, Frilans
Juryns motivering
"För att ha gjort det privata allmängiltigt och fått en hel värld att prata om det."
https://www.storajournalistpriset.se...re/prataomdet/
Juryns motivering
"För att ha gjort det privata allmängiltigt och fått en hel värld att prata om det."
https://www.storajournalistpriset.se...re/prataomdet/
Bland alla dessa kvinnliga mediapersoner som engagerade sig i #prataomdet måste det ju ha funnits många som kände till JCA, men de gjorde allt annat än att prata om just det.
Kanske av rädsla, för så här citeras Matilda Gustavsson i Le Libre Penseur:
« Elles avaient peur qu’il détruise leurs carrières ou pire encore…, témoigne Matilda Gustavsson à Marie Claire. Moi aussi, j’ai eu peur de lui, je ne savais pas de quoi il était capable. J’avais peur qu’il punisse les femmes qui m’ont parlé, elles-mêmes pensaient que je ne pourrais jamais publier mon enquête.»
Det enkla svaret på din kritik mot henne är kanske att hon var rädd. En kvinna är kanske räddare än en "tuff och grabbig" man som NS för vad "kulturprofilen" kan tänkas ställa till med.
Citat:
2) Artiklar av den här sorten bör bygga på argument och belagda händelser, inte på ett metanarrativ om kön och makt i hela världen som metoo. Våra kultursidor är alldeles för upphängda på mediala konjunkturer och aktualitetsnoja som det är, redan idag.
Fast artikeln i sig byggde väl i högsta grad på vittnesmål och inte något "metanarrativ". Att artikeln kunde publiceras och få sådan genomslagskraft kan dock ha med händelser och tendenser i omvärlden att göra, men det behöver väl inte vara så fel att spegla den tid man lever i.
Citat:
Det vet jag inget om, men det kanske ändå är fel att lägga bördan på en ung kvinnas axlar att vara den som gör vad ingen annan lyckats med, få folk att inte längre rycka på axlarna år vad "kulturprofilen" ägnar sig åt.
Hon hade säkert haft vikariat och frilansavtal innan dess. DN och liknande stora dagstidningar fastanställer numera nästan ingen utan att personen redan har jobbat ett tag i huset. Så har det varit länge; Horace Engdahl skrev stadigt på frilansbasis åt DN nästan hela 80-talet innan han fick fast jobb där, men han blev snart en av deras profiler, redan som frilans. Gustafsson hade synts i DN och dess systertidning Sydsvenskan några år innan 2016, inte sällan på kultursidan.
Nej, vill du klaga på svenska skrivande kvinnor, så rikta då in dig på #prataomdet-damerna som gjorde allt för att "hålla det nära Assange" medan den i Sverige bofasta storskurken JCA som kränkt 100-tals kvinnor i Stockholms kulturella kretsar förbigicks med total tystnad. Varför ville ingen prata om det 2011? Av rädsla?
https://sv.wikipedia.org/wiki/Prataomdet
Diskussionen startade 2010, efter att en av Wikileaks grundare Julian Assange misstänktes för sexualbrott, och som en reaktion på att de två anmälande kvinnornas historier ifrågasattes.[2]
En twitterbaserad diskussion inleddes kvällen den 14 december 2010, med journalisten och mediepersonligheten Johanna Koljonen som drivande person, om sätt att ge stöd för de anmälande kvinnorna och egna erfarenheter av sexuella ofredanden eller andra grövre sexuella övergrepp. Koljonen lanserade idén om en organiserad kampanj på nätet och i traditionell media. Efter att diskussionen flyttat från tweets till en sluten maillista lanserades hashtagen #prataomdet den 16 december. 18 december publicerade Koljonen en krönika om egna närliggande upplevelser i Dagens Nyheter.[1] Det följdes av fler än femton olika krönikor på temat, publicerade i medier som Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, SVT, TV4 och flera lokala medier de efterföljande dagarna, alla med en anslutande faktaruta som hänvisade till Koljonen och #prataomdet.[2]
Uppmärksamhet och pris
Kampanjen uppmärksammades stort i svensk media och twitterdiskussionen blev omfattande. En egen webbplats, prataomdet.se, lanserades. Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter vann 2011 Stora journalistpriset i klassen årets förnyare för #prataomdet.[3] Johanna Koljonen tilldelades förbundet Roks pris "Årets kvinnogärning 2011" för #prataomdet.[4]
Bok
I januari 2012 utkom antologin #prataomdet på Kalla Kulor Förlag.[5] Boken innehåller ett trettiotal #prataomdet-texter i urval av redaktörerna Gustav Almestad och Annika Beijbom. Bland medverkande medförfattare i boken märks Johanna Koljonen, Sofia Mirjamsdotter och Sonja Schwarzenberger.
Diskussionen startade 2010, efter att en av Wikileaks grundare Julian Assange misstänktes för sexualbrott, och som en reaktion på att de två anmälande kvinnornas historier ifrågasattes.[2]
En twitterbaserad diskussion inleddes kvällen den 14 december 2010, med journalisten och mediepersonligheten Johanna Koljonen som drivande person, om sätt att ge stöd för de anmälande kvinnorna och egna erfarenheter av sexuella ofredanden eller andra grövre sexuella övergrepp. Koljonen lanserade idén om en organiserad kampanj på nätet och i traditionell media. Efter att diskussionen flyttat från tweets till en sluten maillista lanserades hashtagen #prataomdet den 16 december. 18 december publicerade Koljonen en krönika om egna närliggande upplevelser i Dagens Nyheter.[1] Det följdes av fler än femton olika krönikor på temat, publicerade i medier som Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, SVT, TV4 och flera lokala medier de efterföljande dagarna, alla med en anslutande faktaruta som hänvisade till Koljonen och #prataomdet.[2]
Uppmärksamhet och pris
Kampanjen uppmärksammades stort i svensk media och twitterdiskussionen blev omfattande. En egen webbplats, prataomdet.se, lanserades. Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter vann 2011 Stora journalistpriset i klassen årets förnyare för #prataomdet.[3] Johanna Koljonen tilldelades förbundet Roks pris "Årets kvinnogärning 2011" för #prataomdet.[4]
Bok
I januari 2012 utkom antologin #prataomdet på Kalla Kulor Förlag.[5] Boken innehåller ett trettiotal #prataomdet-texter i urval av redaktörerna Gustav Almestad och Annika Beijbom. Bland medverkande medförfattare i boken märks Johanna Koljonen, Sofia Mirjamsdotter och Sonja Schwarzenberger.
__________________
Senast redigerad av outoftheblue 2018-11-12 kl. 19:30.
Senast redigerad av outoftheblue 2018-11-12 kl. 19:30.