Citat:
Ursprungligen postat av
Ballcancer
Givetvis en partner med kärlek och omhändertagande från båda hållen. Vi kommer alla åldras och få problem med impotens och bli fula. Hängpattar o hängpung osv. Lusten kommer gå i perioder. Bättre att han nån man kan skratta med o ha det gött i sängkammarn nån gång ibland om så behövs. Kärlek är livsviktigt. Uteblivna orgasmer har jag aldrig varit nedstämd över..
Visst är det viktigt med kärlek, dvs ett perspektiv och någon att minnas livet med. Och sen någon som tar hand om en när den tiden kommer.
Att gå igenom livet ensam har dock både sina fördelar och nackdelar. Ensamhet är både möjligheter och frihet.
Någon som tar hand om en kan fås för pengar, svensk välfärd och hemtjänst. Oavsett hur bra eller dålig den är så är den åtminstone bättre än vad samtliga kungar och presidenter upplevde på 1800-talet och tillbaka.
Ettan kan som sagt också fås för pengar.
Trean är numera ett naturligt tillstånd i Sverige för nästan alla, och kallas ovisshet. Vissa känner visshet men det är bara en känsla, en tro. Tills den dag kommer dom blir varse.
1 och 2 finns i Saudiarabien om man gifter sig.
1, 2 och 3 kan fås för en liten men strid ström pengar och självständig vilja.
Den filosofiska frågan är om kvinnans utseende i alternativ 2 spelar roll, eller om det lika gärna kan vara ett monster, eller tom en man. Kanske tom om det vore fördelaktigt.
Och om något annat än utseendet i alternativ 1 spelar roll, eller om det lika gärna kan vara en perfekt gjord gummirobot.
Hade det gjort något om man först hade behövt öppna hennes rygg och koppla henne i strömuttaget, med en liten tunn fin förlängningssladd över golvet.. Positivt eller negativt att efteråt vika ihop henne i garderoben, jämfört med att låta henne gå och inte veta vart hon tar vägen..
Ang. ettans ålder, jag tror muslimer, afrikanska djungelmän och våra förfäder var ärligare än vad propagandan i Väst kan hantera.
Uteblivna orgasmer...? Hellre en hora i sängen än Mona Lisa på väggen, eller ett besök i Paris på Louvren. London och New York för den delen också. Utkastat. Till vilken nytta att vara där..
Fast det är klart.. Efteråt när man är färdig med roboten eller med 1:an så faller livet ihop som en tom säck, tills nästa gång. Gör det inte det oavsett...?
Man kommer nog till att det enda som spelar roll är vad och hur man känner. Vad som är verkligt eller inte spelar ingen roll, upplevelsen är allt.