Jag har cancer - vet att jag snart ska dö. [OlikaBroed död 211222, Picasso2 221211]

Ingen ”stort” märkligt nog. Har en del böcker jag vill läsa och även vissa resor i Europa jag skulle vilja göra. Resorna får jag tyvärr skita i pga covid-situationen.

Annars (jag vet att detta låter banalt) spendera tid med min fru. Allra helst drickandes dyr champagne. Ska tatuera mig och frugan skaffa matchande tattis som minne. Det är väl en ”hinna med”-grej på sätt och vis.

Förstår faktiskt hur du menar och vid ögonblicket läkarna berättade att de i princip inte har ytterligare behandling att erbjuda (utom palliativ) var det som ett ok föll från mina axlar. Skönt att slippa ”ta fajten” mer utan bara kunna foka på att ha det så gött som möjligt sista tiden.

Ändå: jag har alltid älskat att leva och för att va ärlig levt ett jävla superliv! Jag har varit älskad och haft människor att älska. Jag har aldrig varit drabbad av depression eller annan psykisk ohälsa. Jag känner kort sagt en sorg att det är över.

Jag känner också sorg över alla universums hemligheter jag hoppats få ta del av men som nu kommer förbli mysterier för mig: finns det lösning på motsättningen mellan allmänna relativitetsteorin och kvantfysiken? Hur kommer VM i Qatar funka? Löser vi växthuskrisen?

Hur ser du på dina tillgångar, funderat på testamente?

Lycka till och kom ihåg vad Gandalf sa i sagan om ringen.

"Döden är bara en övergång till nästa liv".

Har du provat alternativa behandlingsmetoder? Tex naturmediciner eller liknande?

Kika på detta med ketogen kost, kanske kan ge dig mer tid i livet.
https://www.dietdoctor.com/se/nils-k...ara-till-hjalp

Har du inte funderat att åka till något annat land för att se om det går att bota? I all välmening men även om du är nöjd med Sveriges sjukvård är den minst sagt undermålig på det mesta...nu för tiden!

1. Egentligen inte. Vilket är synd och något jag närmast ser som en karaktärsbrist eller kanske beklämmande fantasilöshet. Av viss litteratur (typ Peter Nilsson) tycker jag mig ibland kunna skymta en möjlighet till tro på något bortom det uppenbara men allt sånt stannar vid impulser eller fragment. Har nån sorts tro på att tiden är en illusion och att vi kanske kommer leva om våra liv igen när de är över (det är ju annars ett lika stort mysterium var allt förflutet tar vägen - kan det verkligen bara förrintas?).

Min gamle far gick bort för ett antal år sedan i cancer och han hade väldigt stor hjälp av psykedelikan. Både för ångesten men också spirituellt. Både LSD och DMT hintar om någonting mer och att jaget inte sitter i den materiella kroppen.

Beklagar detta. Förstår att det är metastaser som gör detta obotligt.
Hade det bara varit några få metastaser så kunde de nog opererat dig men du har kanske många.
Har själv haft tjocktarmscancer men hade inga metastaser så på mig opererade de bort tumören och nu två år efter operationen så har jag inga tecken på nya tumörer.

Nej, jag syftade mer på meditation, skogspromenader i ensamhet eller nått som sjukvården erbjuder möjligtvis? Jag har svårt att sätta mig in i din situation men det måste kännas väldigt tungt i sinnet.