Tröttnat på pratet om "bristen på programmerare".

Jag skulle säga att ett viktigt kriterium är att visa att man besitter förmågan att leverera med hög kvalitet och kan anpassa sig till nya ramverk och programmeringsspråk. De flesta är one trick ponies som ständigt behöver hållas under armarna av mer kompetenta medarbetare.

En examen i sig bevisar förstås ingenting eftersom man kan ta sig igenom en utbildning genom att göra omtentor tills man till slut lyckas falla igenom.

Tycker folk i tråden överlag är väldigt osakliga och ohjälpsamma gällande problemet som TS framställer.

På abstrakt nivå är problemet: tiden som investerats i en mångårig utbildning lönar sig inte. Detta lär varken gynna TS eller samhället i stort. Denna fråga grenar ut i övriga frågeställningar som
- Varför hittar TS inget jobb?
- Exakt vilka kriterier är det som inte uppnås?
- Varför är de formella kriterierna (kandidat-, magister-, eller master-examen) inte tillräckliga?
- Vad bör man investera sin tid i istället?
- Varför ger arbetsförmedlingen, arbetsgivare m. fl. intrycket av att efterfrågan är hög?

Om TS berättelse stämmer, det vill säga att han faktiskt har högre examen inom området och har sökt ett stort antal relevanta jobb, och denna erfarenhet inte är ett undantag, så kan det indikera stora problem gällande vårt systems effektivitet, rättvisa och logik. Varför ska man investera tid och pengar i en utbildning som inte ger avkastning?

Drar man detta tillräckligt långt så blir det till slut mer värt att investera sin tid i att bygga en stuga i skogen eller något. Då får man i alla fall avkastning på sitt arbete.

Om en examen inte bevisar någonting så kan vi ju lägga ner hela det spektaklet. Det är 3+ år som slösas per utbildad individ om man utgår från det. 3+ år av kostnader för hela samhället.

Eftersom du kritiserar högre utbildningens förmåga att bevisa elevers förmåga att leverera med hög kvalitet så förmodar jag att du har ett bättre alternativ. Vilket kan det tänkas vara?

Visst kan man göra flera omtentor, men varför det skulle vara dåligt är inte uppenbart. Man testss ju för samma kunskap på varje tenta i vilket fall som helst.

Dessutom tar CSN slut till slut så i praktiken blir det väldigt svårt att förlita sig om omtentor i oändligheten.

Din läsförståelse ter sig begränsad. Jag talar primärt om YH-utbildade programmerare. Deras kunskaper blir alltför grunda för att de ska ha särskilt mycket att tillföra.

TS problem är sannolikt inte hans faktiska kunskaper utan att han inte fungerar alls i ett socialt sammanhang. Han verkar ha pluggat väldigt länge och värderar själv detta högt, men i arbetslivet börjar man dra öronen åt sig när en sökande visar sig ha dragit runt i universitetskorridorerna för länge. Det tyder på stora svårigheter att anpassa sig till livet utanför den på sätt och vis mer toleranta akademiska miljön där man knappt behöver vara hel och ren.

Min uppfattning av tråden är att det inte verkar vara ett generellt problem för folk med TS utbildning att få jobb, utan det verkar handla om honom specifikt. Jag skulle alltså säga att utbildning i allmänhet ger avkastning, men att frågan är varför det inte ger avkastning för TS.

Med reservation för att jag inte läst hela tråden så kan jag försöka ge svar på dina frågeställningar utifrån min uppfattning av TS problematik:

- Varför hittar TS inget jobb?
TS verkar bli kallad till intervju men bli bortvald tidigt i processen, oftast redan vid första mötet med HR där personliga egenskaper snarare än teknisk kompetens utvärderas. Många i tråden (inklusive jag själv) har föreslagit att det kan vara de personliga egenskaperna som är problemet för TS, men han verkar inte vilja ta till sig av detta.
- Exakt vilka kriterier är det som inte uppnås?
Se ovan.
- Varför är de formella kriterierna (kandidat-, magister-, eller master-examen) inte tillräckliga?
TS verkar ha en civilingenjörsexamen inom Teknisk fysik och elektroteknik, men han söker webbutvecklingsjobb. Troligtvis är inte Teknisk Fysik det formella kravet för den typen av jobb. Jag gissar att det är anledningen till att TS nu läser en YH-utbildning inom programmering. Så när han är klar med den kanske det blir enklare för honom att få den här typen av jobb.
- Vad bör man investera sin tid i istället?
Personligen tycker jag man borde investera sin tid i något som är relevant för den typen av jobb man vill ha. Detta verkar TS göra nu i och med YH-utbildningen.
- Varför ger arbetsförmedlingen, arbetsgivare m. fl. intrycket av att efterfrågan är hög?
Min uppfattning är att efterfrågan är hög. Dock behöver företagen även seniorer, inte bara juniorer. Som inom i princip alla brancher är det därför fördelaktigt att ha erfarenhet. Men även juniorer får jobb, även om det är lite svårare för dem. Enligt TS egen utsago så har ju alla hans kursare, även de mindre kompetenta, fått jobb utan större problem.

Vad är då syftet med YH-utbildningar? De blir ju helt kontraproduktiva om arbetsgivare har din inställning.
Och TS gick inte YH utan civilingenjör om jag har förstått det rätt.

Det här med att "fungera i sociala sammanhang" verkar som ett luddigt svepskäl. Antingen är något lagligt eller så är det inte det. Om ett beteende är lagligt, så är det tillåtet. Att "fungera i sociala sammahang" säger inget om personens kompetens.

Om det nu är så att denna förmåga att fungera i sociala sammanhang väger tyngre än kunskaperna som utvecklats och förvärvats under 5+ år så får man ju fråga sig vad man ska göra med alla individer som inte uppfyller dessa okända kriterier för beteende i sociala sammanhang. Vad föreslår du? Ska de ta livet av sig ?

Låter rimligt, men vad exakt är egentligen social förmåga?

Jag kan säga såhär: Om jag vore en dålig chef eller rekryterare, som ville godtyckligt avskeda folk, som jag av irrationella skäl inte gillar, så skulle jag i 10/10 fall hänvisa till "bristande social förmåga" just för att det är så vagt.

Egentligen är det ju helt rätt att inte använda Word för dokumentation alls. "Tyvärr" har jag ju ett jobb och måste anpassa mig till att det är det som föredras.

Jag tänkte detsamma. Vet inte hur många konsulter som ”fått in en fot” hos oss den vägen. De är inte nödvändigtvis kompetenta, strukturerade, eller en speciellt trevliga. Ibland är de socialt avvikande. (Läs: autister)
Men vi blir aldrig av med dem.