Citat:
Detta leder oss in på kremeringsfrågan: hur hade tyskarna planerat att hantera de veritabla bergen med lik som borde ha uppstått i dessa läger? Enligt den officiella legenden så hade man inga planer alls. Man tvingades helt enkelt gräva ner liken i marken inuti lägren. Trots att andra tyska koncentrationsläger planerades och byggdes med krematorier som kunde hantera avlidna fångar på ett säkert och hygienskt sätt, så påstås Reinhardt-lägren ha begravt miljontals lik rakt ner i marken, och rimligen borde det ha varit uppenbart redan några veckor efter att lägren öppnade att liken måste brännas, inte begravas. I Sobibor så insåg lägerledningen att liken måste brännas "redan" i oktober 1942. Då påstås tyskarna ha börjat gräva upp de 85 000 liken ur marken för att sedan rutinmässigt kremera framtida lik. Men i Belzec och Treblinka så påstås man ha begravt samtliga 1,45 miljoner lik rakt ner i marken innan man slutligen insåg att liken måste grävas upp och kremeras. Trots att Sobibor påstås ha inlett sina utomhuskremeringar "redan" i oktober 1942 så påstås inte Belzec ha börjat kremera förrän december 1942, mitt i vintern och i frusen mark. I Treblinka föll polletten ner först i april 1943, när abnorma 900 000 lik påstås ha begravts i marken! Är detta ett plausibelt scenario? Problemen borde ju ha varit skriande redan från starten: att begrava lik i marken tar enorm plats, för att inte nämna potentiella problem med förgiftning av grundvattnet. I Chelmno så påstås man ha konstruerat krematorier redan under sommaren 1942, men denna lösning var uppenbarligen okänd för ledarskapet vid Reinhardt-lägren, som istället väntade uppemot ett halvår med att slutligen börja kremera lik, men istället på primitiva och amatörmässiga "bål" som konstruerats med hjälp av gamla järnvägsrälsar (se nedan). Detta framstår knappast som ett centralt organiserat och planerat massmord.
Vad är bevisen för att gigantiska massgravar för miljontals offer faktiskt existerade i dessa läger? Inga alls. Ett vittne, Elias Rosenberg, vittnade om att de astronomiskt enorma massgravarna i Treblinka mätte 120x15x6 meter i storlek, men arkeologiska undersökningar av Treblinka och Belzec ger vid handen att de potentiella "massgravar" som hittades i lägren var mikroskopiska i jämförelse, och med generösa uträkningar endast kunde rymma några tiotusen lik. I detta hänseende så rekommenderar jag läsarna att läsa mina trådar om påstådda "massgravar" i dessa läger: (FB) Arkeologiska undersökningar motbevisar "utrotning" i "dödslägret" Belzec och (FB) Arkeologiska undersökningar motbevisar "utrotning" i "dödslägret" Treblinka. Detta är helt i linje med hypotesen om att Reinhardt-lägren utgjorde provisoriska transitläger som aldrig var ämnade att mörda miljontals judar, och att de dödsfall som uppstod i lägren från sjukdom, rymningsförsök och avlidna från tågen, antagligen begravdes i mindre massgravar.
Hur kunde tyskarna kremera så många lik, utan specialiserade krematorier? Enligt ortodox historieskrivning så använde tyskarna ett primitivt system för utomhuskremeringar, där man med hjälp av delar från järnvägsrälsar staplade lik och ved tillsammans för att åstadkomma "bål" där liken kunde brännas. Benrester och tänder påstås ha silats fram och krossats för hand från askorna (!). Utan att gå in i detalj på bränslekraven för att kremera lik under öppen himmel i primitiva bränngropar så hade det fordrats fullständigt astronomiska kvantiteter färskträd från de omkringliggande skogarna för att på allvar kunna göra sig av med liken. I detta hänseende så är flygfotografier över Treblinka extremt talande: dessa flygfotografier indikerar att den omkringliggande skogen vid Treblinka var närmast orörd under krigsperioden, och att enbart obetydliga mängder träd skövlats inom lägerområdet.
Slutet på Reinhardt-lägren måste beskrivas som nästan komiskt. Belzecs gasningar påstås ha upphört i slutet på 1942. Treblinka i april 1943, och Sobibor i augusti. När Belzec övergavs så kom lokala bönder och grävde upp marken i jakt på skatter, vilket resulterade i att tyskarna återvände, monterade ner alla byggnader och jämnade lägret med marken. Enligt Yitzhak Arad så konverterade tyskarna marken till ett lantbruk och gav bort det till en av de ukrainska vakterna (!). Sobibor gick ett liknande öde till mötes:
Vad är bevisen för att gigantiska massgravar för miljontals offer faktiskt existerade i dessa läger? Inga alls. Ett vittne, Elias Rosenberg, vittnade om att de astronomiskt enorma massgravarna i Treblinka mätte 120x15x6 meter i storlek, men arkeologiska undersökningar av Treblinka och Belzec ger vid handen att de potentiella "massgravar" som hittades i lägren var mikroskopiska i jämförelse, och med generösa uträkningar endast kunde rymma några tiotusen lik. I detta hänseende så rekommenderar jag läsarna att läsa mina trådar om påstådda "massgravar" i dessa läger: (FB) Arkeologiska undersökningar motbevisar "utrotning" i "dödslägret" Belzec och (FB) Arkeologiska undersökningar motbevisar "utrotning" i "dödslägret" Treblinka. Detta är helt i linje med hypotesen om att Reinhardt-lägren utgjorde provisoriska transitläger som aldrig var ämnade att mörda miljontals judar, och att de dödsfall som uppstod i lägren från sjukdom, rymningsförsök och avlidna från tågen, antagligen begravdes i mindre massgravar.
Hur kunde tyskarna kremera så många lik, utan specialiserade krematorier? Enligt ortodox historieskrivning så använde tyskarna ett primitivt system för utomhuskremeringar, där man med hjälp av delar från järnvägsrälsar staplade lik och ved tillsammans för att åstadkomma "bål" där liken kunde brännas. Benrester och tänder påstås ha silats fram och krossats för hand från askorna (!). Utan att gå in i detalj på bränslekraven för att kremera lik under öppen himmel i primitiva bränngropar så hade det fordrats fullständigt astronomiska kvantiteter färskträd från de omkringliggande skogarna för att på allvar kunna göra sig av med liken. I detta hänseende så är flygfotografier över Treblinka extremt talande: dessa flygfotografier indikerar att den omkringliggande skogen vid Treblinka var närmast orörd under krigsperioden, och att enbart obetydliga mängder träd skövlats inom lägerområdet.
Slutet på Reinhardt-lägren måste beskrivas som nästan komiskt. Belzecs gasningar påstås ha upphört i slutet på 1942. Treblinka i april 1943, och Sobibor i augusti. När Belzec övergavs så kom lokala bönder och grävde upp marken i jakt på skatter, vilket resulterade i att tyskarna återvände, monterade ner alla byggnader och jämnade lägret med marken. Enligt Yitzhak Arad så konverterade tyskarna marken till ett lantbruk och gav bort det till en av de ukrainska vakterna (!). Sobibor gick ett liknande öde till mötes:
By the end of 1943 no trace was left; the camp area was plowed under, and crops were planted in its soil. A farm was put up in its place, and one of the Ukrainian camp guards settled there.Vi kan gissa oss till Treblinkas öde:
The grounds were plowed under and trees were planted; the camp was turned into a farm, and a Ukrainian peasant family was settled there.
Inget av det du skriver motbevisar gasningar. Givetvis är det fullt möjligt att elda upp lik utomhus.