85,6, vad fan…
Är genuint rädd att min kropp älskar att väga på 85 och inte tänker sig väga något annat.
Men: om jag tidigare blivit bra på att gå i rulltrappor (uppåt) har jag nu blivit bra på att gå SNABBT i rulltrappor (uppåt).
84 trappavsatser fick jag ihop igår!
Mycket tack vare upp och ner till tvättstugan då jag försökte ta tag i det helvetet som är garderoben. (Se inlägg ovan om ”ett helvetet i taget”, mitt nya ledord.)
Men ganska tydligt att stress får mig att äta, åsynen av alla kläder utslitna på golvet fick mig att vada genom alla persedlar fram till skafferiet och genast sluka två raw bars.
Men nu börjar det bli så fint! Allt är inte färdigtvättat och sorterat och rensat ännu men ser ut som jag första gången i livet kommer att få plats över! Tack, Olof!
Har fått ny adhd-medicin utskriven men inte tagit den. Det har funkar ganska ok ändå? Den där dagen när jag både hade pms och slut på medicinen övervägde jag på riktigt om jag skulle sjukskriva mig, för barnens och alla medresenärer på röda och gröna linjens skull.
Men det gick bra! Barnen var fromma som lamm och jag lyckades undgå att ryta till en militär i t-banan att han skulle sluta sitta och snora och snyta sig. (Så man kan sitta käpprak i ryggen, knyta och blanka sina skor men man kan inte snyta sig?)
Nej, men på riktigt: det spontana, impulsiva adhd-kommenterandet är det jag skäms mest över. Sker inte ofta, men när det sker. Och man får, som lärare, på riktigt akta sig så man inte börjar uppfostra folk i vardagen också; ocharmigt. ”HYSSSSSSSSJ!”, ”Skosnörna!”, ”Snyt dig! Och tvätta händerna efteråt! Med tvål!”
Vill ner till 84 innan jag börjar ta igen, vill inte att folk ska tro att det är medicinen som gör det. Har ju märkt noll skillnad på vikten med den. Tyvärr. Hade höga förhoppningar om att ”rasa i vikt”, men nej då…
Äsch! Tänk om jag alltid kommer att vara en ”fet fröken”… Men i går när jag låg och läste hade jag åtminstone en fin kurva över höften och stor glipa mellan höft och jeans. Och när jag ligger på rygg börjar det gå neråt efter revbenen nu. Tidigare gick det uppåt eller på samma nivå… Nu är det som en trevlig skidbacke kan man rutscha neråt med fingrarna på.
Men fortfarande på 85….
Har haft sån träningsvärk i primärt baksida lår efter crosstrainingen att jag inte ville träna i går, ska försöka hinna i dag. Åtminstone jogga på kvällen.
Hoppas det blev till belåtenhet!
Är genuint rädd att min kropp älskar att väga på 85 och inte tänker sig väga något annat.
Men: om jag tidigare blivit bra på att gå i rulltrappor (uppåt) har jag nu blivit bra på att gå SNABBT i rulltrappor (uppåt).
84 trappavsatser fick jag ihop igår!
Mycket tack vare upp och ner till tvättstugan då jag försökte ta tag i det helvetet som är garderoben. (Se inlägg ovan om ”ett helvetet i taget”, mitt nya ledord.)
Men ganska tydligt att stress får mig att äta, åsynen av alla kläder utslitna på golvet fick mig att vada genom alla persedlar fram till skafferiet och genast sluka två raw bars.
Men nu börjar det bli så fint! Allt är inte färdigtvättat och sorterat och rensat ännu men ser ut som jag första gången i livet kommer att få plats över! Tack, Olof!
Har fått ny adhd-medicin utskriven men inte tagit den. Det har funkar ganska ok ändå? Den där dagen när jag både hade pms och slut på medicinen övervägde jag på riktigt om jag skulle sjukskriva mig, för barnens och alla medresenärer på röda och gröna linjens skull.
Men det gick bra! Barnen var fromma som lamm och jag lyckades undgå att ryta till en militär i t-banan att han skulle sluta sitta och snora och snyta sig. (Så man kan sitta käpprak i ryggen, knyta och blanka sina skor men man kan inte snyta sig?)
Nej, men på riktigt: det spontana, impulsiva adhd-kommenterandet är det jag skäms mest över. Sker inte ofta, men när det sker. Och man får, som lärare, på riktigt akta sig så man inte börjar uppfostra folk i vardagen också; ocharmigt. ”HYSSSSSSSSJ!”, ”Skosnörna!”, ”Snyt dig! Och tvätta händerna efteråt! Med tvål!”
Vill ner till 84 innan jag börjar ta igen, vill inte att folk ska tro att det är medicinen som gör det. Har ju märkt noll skillnad på vikten med den. Tyvärr. Hade höga förhoppningar om att ”rasa i vikt”, men nej då…
Äsch! Tänk om jag alltid kommer att vara en ”fet fröken”… Men i går när jag låg och läste hade jag åtminstone en fin kurva över höften och stor glipa mellan höft och jeans. Och när jag ligger på rygg börjar det gå neråt efter revbenen nu. Tidigare gick det uppåt eller på samma nivå… Nu är det som en trevlig skidbacke kan man rutscha neråt med fingrarna på.
Men fortfarande på 85….
Har haft sån träningsvärk i primärt baksida lår efter crosstrainingen att jag inte ville träna i går, ska försöka hinna i dag. Åtminstone jogga på kvällen.
Hoppas det blev till belåtenhet!