Fet fröken försöker formtoppa

Pass 56 ✅ (det jag skrev om i förra inlägget men glömde att bocka av det)
Pass 55 ✅

Ok, har skolkat från träningen både i går och i dag och till skillnad från när jag var tonåring har jag väldigt dåligt samvete.
Alla passen har varit favoritpass med favoritledare; i går var min ursäkt att chocken över att det var måndag var tillräcklig stress för en dag, i dag att jag inte skulle hinna i tid från jobbet, vilket troligen var sant, men kunde ha testat och och om inte, kört lite styrka i stället.

Nästa vecka måste jag tänka: chocken och stressen över att det är måndag IGEN, man kan ju nästan tro att det är nåt som sker regelbundet, gör att jag behöver yogan för att stressa av och lugna ned mig.
Att det är tight att hinna mellan jobbet, hemmet och pilatesen betyder bara att jag får ta med mig träningsväskan till jobbet och åka direkt därifrån till träningen.

Ångesten varit total nu i kväll, oavsett vikt- eller träningsmål behövde jag träna bara för att försöka må bättre.
Fattar ju att det är pga PMS och inte för att jag är synsk och något hemskt kommer att hända, men jag klättrade ångestriden på väggarna, och det var just så det kändes: något odefinierbart hemskt, kunde knappt andas ordentligt, hjärnan fattar att mensappen säger ”2 dagar till din nästa mens”, den fattar att det beror på detta, men likt förbannat kan den inte kontrollera kroppen och psyket.
Men ut kom jag!
Och nu mår jag bättre.

Vet ju att det kommit synpunkter på att jag föredrar att jogga omkring här, men det är ju helt perfekt: från soffliggande till att stå på startplatsen på cirka en minut.
Kände mig seg, hålfoten och vristen började göra ont nästan med detsamma och jag kom fram till att om orkade jag ytterligare en låt, dvs nummer 4 på listan (utöver de 3 jag kört de 2 sista gångerna) är det en total triumf.
Jag orkade de 3 första samt:
Rus - Lill Lindfors 4.01
Green Eyes - Nick Cave 3.31
The most beautiful girl in the world - Purple (Ja, det är Princes stand in från den tid han själv inte fanns på Spotify men jag föredrar typ hans version över originalet nu) 3.53
Hounds of Love - Kate Bush 3.03

Ihop med de 3 första låtarna blev det enligt Runkeeper:
3,25 km. 24 min 28 sek. 7,31 min/km.
Inte särskilt snabbt!
Men jag klarade 3 km!
Och konditionsmässigt skulle jag faktiskt klarat mer men vågade pga smärta i fot inte köra längre.
Och jag mår bättre. Känns som lugnet EFTER stormen. Från att sno omkring med ytlig, snabb andning och två sina händer till att ligga med djup, lugn andning och känna att stormen bedarrat. Och majkvällen var lika vacker som den varit de övriga kvällarna.



Ja, som ovan beskrivit lyckas jag tyvärr inte ens se till att träningen jag trivs med blir av.

Ja, I bet the dear boy would, och Revej och de övriga som säger samma.
Jag ska försöka göra dem stolta men just nu gör jag bara inget tungt som involverar skuldror och axlar. (Är inte säker på exakt vad som triggar men har iaf fått ont efter varje body pump-pass, t ex.)

Jag tror ingen har synpunkter på att du börjar jogga inom en minut från soffliggande. Det är vi många som gör. Det är nog mer att du springer varv efter varv på en tråkig innergård istället för en trevlig runda. Vad är det värsta som kan hända? Att du behöver gå en bit om du inte orkar springa hela vägen? Att fler personer ser dig? Att du behöver stanna vid ett rödljus? Eller att du tvingas uppleva lite mer av din omgivning?

Dag 15:

Pass 54 ✅

I dag är det 2 år sen han dumpade mig.
Högtidlighöll datumet genom att äta en rabarberkrämbulle, boka en sommarlovsresa till London, äta singelmiddag bestående av Kefir med Start, för att sedan dra till badhuset. (Ska skriva ett medborgarförslag att 15 maj ska göras till flaggdag. Har dock inte bestämt mig för om det ska vara på hel eller halv stång.) (Nej, fy, usch, det lät hemskt! Men syftar förstås på den sorg av varierande styrka jag faktiskt känt under dessa 2 år. Och så försöker jag så klart driva lite med mig själv och min dramatik.)
(Är jag kär i honom fortfarande? Men äsch, jag vet inte. Flora Wiström skrev att bara för att man tänker på någon och känner starkt betyder inte det att man är kär. Och en kompis sa att vadå, spelar väl ingen roll om du fortfarande älskar honom, man kan ju älska fler, så låt inte det hindra dig!) (Vänsterpartist, och ni vet hur de är…) (Men finns ingen annan man jag ens kan föreställa mig att jag skulle vilja kyssa.) (Typ…) (OK, vi byter ämne.)

Tyvärr hade Superskvättaren, också känd som Blå Badmössan, även han bestämt sig för att dra dit. Man behöver inte ens se honom för att veta att han är där. Plötsligt blir man gungad genom vattnet som i en hängmatta när han forsar fram i närheten.

Och… 9 minuter snabbare! Jag började storle när jag simmade förbi klockan sista vändan, jag log när jag klättrade upp för bassängtrappan, jag log på väg in i duschen, jag log när jag brände mig i det för varma vattnet, jag log hela vägen till bussen. Jag ler nu.

Ni kanske märker att jag inte nämnt tid? Ja, avsiktligt, för bra är det väl inte. När jag googlade hävdade alla att de simmade kilometern på 20 - 30 min.
Well, jag simmade på 60, sen 52, nu 43.

Ändå kändes det inte alls lika bra teknik- och kroppsmässigt som förra gången. Kändes mer som att simma i chokladsås. (Klart jag associerar allt i de banorna!) Jag får inte skolka från yogan och pilatesen mer!

Men uppenbarligen gick det bra ändå! 43 min!

Och solen strömmade in och gjorde att vattnet glittrade och blänkte.
Tyvärr fick jag ett ofrivilligt soundtrack i huvudet bestående av Bellman, man i stället för hans ”Solen glimmar blank och trind, vattnet likt en spegel” ville min hjärna göra om det till ”Cleo simmar pank och trind, magen likt en tunna” på repeat.



Menade mest att min USP inför mig själv är den korta tiden från tanke till start.
Men ja, ogillar verkligen att folk tittar på mig!
Och ska jag springa på Djurgården måste jag först ta mig till t-banan, vänta på avgång, vänta i vagnen, ta mig ur t-banan, gå 5 - 10 minuter. För att sedan ändå inte orka runt hela.
Varför måste jag prompt konditionsträna nån annanstans?
Jag går ofta på små upptäcktsfärder runt om i stan men känner inte att jag måste upptäcka medan jag joggar.

Och ”tråkig” innergård? Tsk, tsk!
Det är den finaste innergård man kan tänka sig! Som en vild trädgård!
Stora, tjocka gamla träd, rosenbuskar, dahlior, påskliljor, syrener och en granne håller på med ett japanskt zenträdgård-projekt på en del av gården, vårt gamla sophus är oktagonalt, har en underbar grön färg och är omslingrat med ranunklar.
Humlorna vippar omkring med sina tjocka små stjärtar i tulpanerna, citronfjärilarna flyger framför näsan på en, fåglarna kvittrar och dricker ur fågelbadet, ibland möter man ett rådjurs skygga blick eller ser dess vita tofs när det graciöst skuttar iväg, hararna kan komma rusande på rad.
För någon kväll sen dök en stor, vit, lufsig hund plötsligt upp i mörkret för att stå stilla en stund och betrakta mig innan han försvann igen. Innan dess spatserade en vacker dalmatiner förbi med sin husse. En annan lufsig hund sitter ibland i fönstret och tittar med outgrundlig blick, med tassen upphängd som om han hejade, och han verkar känna igen mig, för när jag sedan möter honom ute drar han alltid mot mig och viftar på svansen.
Arkitekturen är på 3 av 4 sidor utmärkt vacker och på den sida med tristare bebyggelse kan en vänlig dam ibland sticka ut huvudet och heja på en, gården består av gräs och grus i stället för asfalt, och fastän det ligger hus runt omkring blir det så mörkt på kvällarna att man springer under en tydlig stjärnhimmel.

Vi har världens bästa gård och det är den bästa springstadio man kan tänka sig. Eller ja - som jag kan tänka mig i alla fall!
Men mitt mål är som sagt var Djurgården runt.
Men så länge jag inte klarar åtminstone 5 kilometer med lätthet ser jag ingen anledning att byta träningsplats, känner faktiskt att en bit av Djurgården är placerad på min gård!

Om, säger om, du får för dig att ge dig ut på Djurgården ändå så kan du springa en minut och gå fem växelvis. Alla du möter kommer att tro att du antingen promenerar eller springer.
I övrigt är det upplägget och att man sedan antingen minskar en minut på vilan eller ökar en minut på löpningen (ALDRIG BÅDA SAMTIDIGT), ett välidigt bra sätt att börja löpträna på om man vill minimera skaderisken.

Dag 16:
Tekniskt sett inte första dagen på mensen, för den satte i gång i förrgår kväll efter simningen, är väldigt tacksam att den snällt väntade tills jag var hemma, vad skulle jag gjort om den börjat i bassängen, HU! …men i praktiken var det som en första dag. Trött, ont, utmattad, lång arbetsdag och hemma efter 18. Absolut ingen träning.
Däremot glass eftersom jag på en liten promenad när jag hade rast fick syn på mina elever som hade idrott utomhus i solen och kunde inte motstå instinkten att gå förbi Ica och köpa glass åt dem. Herregud, det är maj, det är sol, det är gräsmatta, det är blå himmel, klart man måste få en glass efter allt det där springandet i solen. Ja, och sen blev det glass över. Tog faktiskt bara en. Men ändå. Äh!

Dag 17, dagen av i dag:
Pass 53, Djurgårdskanalen runt ✅

Ja. Ni läste rätt. Dock sprang jag absolut inte hela! Fattar inte varför jag är så sur i dag, men PMS:en hänger väl inte riktigt med i svängarna.
Fick extremt dåligt samvete över att jag bitchade i Sofia Woods och Elsa Billgrens trådar.
Nu passar det med ett bibelcitat:
”Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?”
Herregud, jag borde ha lärt mig vid min ålder att om man inte har något snällt att säga är man tyst.
Inte för att Djurgården runt skulle sudda ut mitt patetiska gnäll i deras skvallertrådar men jag packade mig, på allmän begäran här, bort från min gård och ut i vida världen.

Min mamma är alltid orolig att jag ska bli indragen i en buske men kunde ha lugnat henne med att, åtminstone i början av varvet, var det en polis per m2.

Var lite orolig att någon av dem skulle missta mina bilringar för ett bombbälte (Israels ambassad ligger där) (nej, jag försöker inte vara rolig, det var en genuin tanke när jag såg deras K-pistar eller vad det nu var) under min hoodie men jag bet ihop och började spurta.
(Faktum är att jag fick ögonkontakt med en av poliserna som spände ögonen i mig och såg väldigt sträng ut.)
Direkt efteråt var det en hund som tittade på mig som jag var en idiot. Jag ÄR en idiot men HAR MAN INGET SNÄLLT SÄTT ATT TITTA PÅ BEHÖVER MAN JU INTE TITTA ALLS.
Tur att jag inte har en pojkvän, hade 100% ringt honom och gråtit över att en hund gav mig kränkande och nedlåtande blickar.
Men hundens nedvärderande blick stoppade mig inte. Inte polisen med K-pist heller.
Jag ”rusade” vidare.
Hade redan bestämt att jag skulle jogga varannan låt, gå varannan.
Riktigt bra idé!
Så skönt att under gålåtarna få vila lite, eller passa på att stretcha mot en sten eller ett träd, eller knyta skosnörena eller snyta sig.

Palaces of Montezuma 3.32 SPRANG
Lime Tree Arbour 2.56 GICK
Just like Heaven 3.32 SPRANG
Rus 4.01 GICK
Green Eyes 3.31 SPRANG
The most beautiful girl in the world 3.53 GICK
Hounds of Love 3.03 SPRANG
Ob-la-di, Ob-la-da 3.08 GICK (fattar inte hur denna kunde hamna på min topplista!?)
The Ship Song 5.14 SPRANG
Fångad av en stormvind 3.0 GICK
Thorn in my side 4.13 SPRANG
I want you 3.05 GICK
Black hair 4.14 SPRANG
Take this Waltz 5.59 GICK
Diamonds 3.45 SPRANG
Burning Love 2.50 GICK
People ain’t no good 5.42 SPRANG
Hade bestämt att varvet skulle sluta när jag var framme vid Blå porten men eftersom låten inte var slut fortsatte jag, fram till min startplats och lite till.
Jag gjorde inga undantag. Lyckades pricka in varenda uppförsbacke när jag sprang! Hade varit så orolig för dem men klarade varenda! Är så glad över det. Klart de inte är enorma men jag… har nog aldrig nånsin sprungit uppåt!?
Förväntningen var stor när jag sedan tryckte på Runkeeper men resultatet var inte så mycket att skryta med… OK, hade kunnat promenera i snabbare hastighet än jag fick som helhet inklusive springet.
Men t ex hela I want you med Bob Dylan stod jag och stretchade fastän Runkeeper tickade på med sekunder och minuter.
Ja. Som ni ser var det långa promenad(eller stretch då)pauser man jag tog mig runt hela Djurgårdskanalen och jag sprang varenda backe!
Bortsett från polisen och hunden tittade inte en käft på mig, vad jag märkte.
Runkeeper:
6,91 km. 1 timme 7 min 58 sek. 9,50 min/km. (Som sagt…)

…och när jag skriver springer menar jag joggar… stundom stapplande.
Men jag tog mig runt Djurgårdskanalen! 🥹🥹🥹
Och dagens steg är 23 809.
Egentligen hade jag velat dansa lite nu men så var det det där med att klockan är 23 och jag har grannar under mig.


Ja, bra tips, tack! Anammade det delvis! ☺️

Bra jobbat!

Jag började dansa i min lägenhet till min egen spellista. Dansa fritt utan nån instruktör är den absolut roligaste träningen. Först 20 min-pass sen efterhand 40 min när kondisen blev bättre. Som variation gick jag också sporadiskt på danspass på gymmet som Zumba & latino dans pass.

Ah, för mig är det tvärtom. Hatar simhallar men simma ute gillar jag

Otroligt! Över en timme i rörelse är ju strålande. Och medeltempot är naturligtvis inget man ska fästa någon vikt vid när man växelvis springer och går. Men det mest imponerande ändå är väl att du tog dig utanför din trygghetszon i form av den trista och oinspirerande innergården?

Tack, men tycker du verkligen det, helt ärligt?
Fattar inte att tiden blev samma som om jag hade promenerat hela!
Visst, jag stannade ibland och stretchade, fixade skosnören eller spanade lite på blommor, men för det mesta promenerade jag (under ”gånglåtarna” alltså) och tiden jag var stilla borde väl vägts upp av joggtiden?
Gjorde en snabb beräkning nu och tror att joggandet varade sammanlagt i cirka 37 min och gåendet/stillaståendet således i cirka 31 minuter.
Men jag promenerar ju runt på typ den tiden!

Ja, det ÄR härligt att simma utomhus, om det bara inte är kallt i vattnet… Allra härligast är det att bada naken! Så sensuellt (ja, det var ett N, och ingen annan bokstav!) skönt med det mjuka vattnet mot huden!

Ja, dansa är kul! Och bra motion!

😉

Haha, men inte så att jag inte är i rörelse annars! Promenerar ju varje dag minst 10 000 steg och runt Djurgårdskanalen är min standardrunda om jag vill ha en längre sammanhållen promenad.

Se ovan. Fattar ändå inte att det blev så dålig tid…
Ja, nej men, är glad! Primärt för att:
1. Har oroat mig för backarna. Men dem fixade jag ju!
2. Har varit orolig att ett akut behov av att uppsöka vissa faciliteter skulle uppstå. Men det hände inte heller!

Plötsligt ter sig inte min dröm om Djurgården runt så orealistisk längre!

Förra sommaren joggade jag faktiskt runt 5 km, då borde 3 km, fram till sista bron innan man svänger tillbaka igen, vara ett helt överkomligt delmål som jag kanske når redan i juni?
Allstå, joggade ju faktiskt 3,25 km i tisdags! Visserligen på i princip platt mark, och runt Djurgårdsbrunnsviken är det ju backar, men känns ju högst görbart snart!

https://www.alltrails.com/sv-se/led/...unnsviken-runt

Faktiskt en härlig insikt! ☺️

Förresten, blev förvånad att det gick så snabbt att nå sista bron; tiden går snabbare än man märker när man joggar! Eller, ja, man kommer fram snabbare än man tror. Eller ja igen, nu kom jag ju tydligen objektivt sett inte alls fram snabbare, men kändes åtminstone så!

Sluta ta upp allt som du tycker är dåligt. Det är ju flera som tycker att du är duktig och gör en bra insats. Även väldigt mycket aktivitet i journalen från andra än dig. Folk hejar på dig!

Ingen är perfekt och väldigt få är aktiva konstant. Det viktigaste är att man gör det man kan utifrån ens förutsättningar.

Vill dock varna då jag såg att du nämnde om smärta och tränade igenom den. Det är så skador uppstår och då kanske det blir ett halv år med ingen extra aktivitet.

Jättebra jobbat!

Japp, det tycker jag. Du hade fått en kortare tid om du sprungit mindre eftersom du kunnat hålla en högre gånghastighet, men det är inte viktigt.
Idag tränade du löparmuskulaturen, pannbenet och en hel del flås. Lägger du upp passet annorlunda kommer annat att få mer träning. Inget är fel och allt beror på vad du är ute efter.

Pass 52 ✅

Yoga, och jag var stel, svag, sur.
Men jag tog mig dit och genomförde det, om än högst medelmåttigt.
Har insett att om jag frågar mig själv ”vill du gå och träna i dag? 😀” kommer svaret 9 gånger av 10 att bli ”nej! 😀😀😀” så nu får det bli att, just do it!, för att citera Nike, oavsett om jag har lust eller inte.
Folk brukar ju jämföra med tandborstning och att det gör man också oavsett om man vill eller ej, men alltså, jo, jag vill alltid borsta tänderna? Så himla härligt och fräscht! Och det tar inte en timme dessutom, en timme av ansträngning till yttermera visso.

Men framför allt mår jag riktigt dåligt över vikten. Hade bestämt mig för att inte väga mig under maj men gjorde det ändå i går och till skräcksiffran i går tillkom 1,4 kilo i dag! Ett komma fyra kilo över natten!

”Vågen visar bara en siffra, säger ingenting om kroppssammansättningen och vad vikten består av…”
För det första: I call bullshit när det kommer till de flesta, de som inte har oproportionerligt mycket muskler eller är väldigt kraftigt byggda, för det andra: ja, det är ju inte bara vikten på vågen.

Jag ser ju och känner det på kroppen och mår riktigt, riktigt dåligt över det.
Och nej, vågar fortfarande inte berätta vad jag väger, men mer än när jag träffade honom för första gången iaf.
Bra jobbat att vara ännu fetare än så. Men har nått en punkt där jag inte ens orkar bry mig om det. Ska om en sekund byta på ”hans” t-banestation, vilket jag alltid gör, och här är jag: fet och de flesta dagar osminkad, och utmanar ödet, men jag känner bara ”whatever!” om han skulle råka komma och se mig. Tidigare min stora skräck; att han, nästa gång vi stötte på varandra skulle se mig fet, och nu finns det potential att se mig ännu fetare.
Jag fattar inte varför jag inte bara kan låta bli mat! Alla mina vänner lyckas vara smala (och om de har övervikt är det bara pyttelite mullighet, jag är ju regelrätt FET).


Men du simmar väl inte rätt ut, btw? Utan längs stranden!


Tack! Men även om folk hejar på mig, vilket jag verkligen uppskattar, är det ganska dåligt ändå.

Ja, hälsenan bekymrar mig, men efter att jag smorde in den med arnikasalva gör den inte ont längre. Men ja, är orolig. Speciellt eftersom jag är ännu tjockare än när jag tog upp joggandet första gången.

Det är vissserligen sant. Tja, jag är ju ute efter att bli smal, stark, smidig och kunna springa Djurgården runt. Springa. Snabbt! Folk snackar om att löpning är härligt nu på sommaren och att det inte är lockande i regn och höstvindar, men jag längtar efter att springa även då. Har alltid velat springa men alltid varit tjock och inte vågat.