Citat:
Ursprungligen postat av
mac-miller
Jag tycker du är lite rough mot TS. Jag håller med om att man slutar med allt eller så slutar man med inget. Har själv 5 år ren från ett 6 år långt blandmissbruk och det enda som fungerade för mig var att sluta med alla droger.
Med det sagt, så tycker jag inte man lägger över ansvaret på någon annan när man tänker att man ska börja sluta när man är på sin behandling. Utan jag ser det snarare som att behandlingen är ett verktyg som hjälper dig.
Du kan inte slå ner en spik lika effektivt om du inte har en hammare-typ av filosofi. Även om man såklart kan sluta på egen hand och ansvaret slutligen ligger på en själv och det finns ingen bättre tid än nu att sluta med något.
Till TS, kom ihåg att sluta knarka är något man också blir bättre på och lär sig, så även om du tar återfall så har du åtminstonde lärt dig och kommer lyckas bättre nästa försök osv! Fortsätt kämpa!
Ja jag håller med om att det kom ut en aning hårt, men det mesta grundar sig nog mot mitt personliga förakt mot stoicism och den extremt förenklade retoriken av "tänk positivt så blir det positivt", det är aldrig så jävla enkelt ännu mindre om man är självidentifierad missbrukare. Man hade aldrig hamnat där om det bara var att "tänka positivt". Som sagt; många har haft ett jävligt pissigt liv och man gör vad man kan bara för att överleva vardagen. Det är enkelt att tänka positivt och framstå som fylld av själamod när det går bra för en och man är på gott humör.
När någon resonerar att de ska sluta "lite grann", eller typ "bara sluta med si och behålla så" så låter det som inget annat för mig än att man förhandlar och förnekar. Även detta med att "man ska ändå gå behandling" så då kan man lika gärna hålla på fram tills dess låter som för mig när en överviktig person resonerar att "det är ändå cheatday, så denne kan fortsätta helgen ut".
Det påminde mig om en gång när jag var i diskussion med en person som hade alkoholmissbruk. Denne hade resonerat att denne var motiverad att sluta med alkohol, men fick ingen hjälp av soc att sluta så därför tänkte denne inte sluta med alkohol.
Jag hoppas ni förstår varför denna person irriterade mig?
Jag har självt försökt resonera med att bara hålla på lite grann, hålla på lite på helgerna och bara hålla mig till särskilda högtider och fester. Det funkade aldrig. Jag har respekt för de som kan sluta med tyngre grejer och hålla sig till bara weed på senare dagar, men för mig funkar inte bara 'lite weed' heller. Jag var tvungen att bryta allt. Det finns inget som predicerar eller lovordar att jag är från och med nu botad eller hur min framtid kommer att se ut, men jag förstod fullt ut på egen hand att detta behövde ett avbrott nu.
Precis som du säger mac-miller, att sluta med droger är något man blir bättre på för varje gång man gör det. Återfall är att förvänta sig, och inte heller ett nederlag om man trillar tillbaka. Livet tar inte slut bara för att man halkar tillbaka en eller flera gånger. Jag minns också när jag var i kontakt med en kvinna som var i upplösningstillstånd för hon hade blivit aprak efter ett år av nykterhet. För mig var det verkligen så simpelt som; vännen, att du drack en gång betyder inte att livet är över, det är en dag imorgon också. Men för henne var livet över. En sådan stöt mot egot kan göra att man försätter sig i ett långvarigt och intensivt återfall, men men.
Det är nog viktigt att inse också att efter ett tag är det enkelt att erkänna misstag och fel, det är den själva beteendeförändringen som kräver det riktiga arbetet.
