39-åringen skaffade aldrig barn – skyller på ”feminismen"

Det är ju det som är poängen, ingen vet vad andra individer vill ha i sina liv, därför låter man individen välja själv. Vad är fel med det?

Inget är fel med det, men inte så det ser ut i stora delar av världen, eller hur, och speciellt inte i länder som kör med traditionella könsroller.

Vettigaste inlägget i tråden. Man undrar, var detta också tanken, att efter skadan är gjord, se till så att bitterheten eroderar de två könen ytterligare från varandra så att de aldrig når försoning.

Isåfall är det ju enbart tragikomiskt, att de heller aldrig inser att de själva skjuter dem ifrån sig.

På grund av de (icke falsifierbara) "patriarkala strukturerna" som din argumentation brukar bottna i?

Det är litet svårt att veta exakt vad Du menar här. Båda föräldrarna är givetvis till 100% ansvariga för sina barn, ett ansvar som omfattar mera än materiell försörjning.


Vi är rätt många som försöker förklara allehanda saker, och jag är inte längre så säker på att det är mina brister som pedagog som är förklaringen till mina begränsade framgångar.


Vägarna är litet mer invecklade numera, men i hög grad försörjs fortfarande kvinnor av män, men det går nu oftare genom att pengarna passerar statens skattkista, men män försörjer fortfarande i hög grad kvinnor.


Det varierar i olika västländer, men på en mycket låg nivå. När kvinnor precis hade fått rösträtt födde de kanske 4-6 barn var, men i vår tid närmar det sig ett barn per kvinna. Således, ju mera jämställd ju färre barn.

Du är bara inte sann....

Kvinnor får idag automatiskt vårdnaden över barn födda utom äktenskap. Vill inte mannen i fråga bli far så slipper han allt ansvar utom underhållsbidrag. Och detta är ju ok (så rättvist som det går) så länge kvinnor har fri aborträtt, dvs motsvarande valmöjlighet.

Många män väljer också aktivt att lämna så fort kvinnan blivit gravid, eller när ungen börjar gå dem på nerverna.
och många väljer att låta kvinnan ta hela vårdnaden vid skilsmässa.
Med resultatet att 90% av alla barn till ensamstående vårdnadshavare har just en kvinnlig sådan och inte en man.
Andelen män som kämpar att få ensam eller delad vårdnad är tyvärr inte lika många.

Vidare. Även OM föräldrarna är gifta så väljer många män att inte ta ut någon föräldraledighet, inte ta ut någon vab, deltid, eller vara speciellt närvarande eller aktiv pappa till sina barn, utan han ser dem som totalt kvinnans ansvarsområde medan han själv lägger allt sitt krut på ett företag, karriär eller dylikt. Kallas "traditionellt könsrollsmönster" sånt där som din ideologi uppskattar.

Börja svara/ ge respons på motståndarens argument istället.



Nej, män "försörjer inte kvinnor", lika lite som kvinnor försörjer män som jobbar i det offentliga via skatter. Statens pengar går inte till "kvinnor" de går till barn och offentlig omsorg m.m. där många kvinnor arbetar.

När du eller din arbetsgivare sätter in dina sura skattepengar till skatteverket, för att staten bestämt att ex. bekosta allmän infrastruktur som vägar, energiförsörjning, snöröjning, kollektivtrafik etc etc, saker som av tradition många män jobbar inom, så skulle du aldrig säga att du "försörjer män".

Att du väljer att kalla kvinnors löner som "mäns försörjning av kvinnor" handlar om samma gamla patriarkala idé om att det kvinnor arbetar med inte ska vara avlönat utan nått gratisarbete, som samhället eller familjen ska ha rätt kräva av kvinnor.


Nej, skillanden mellan ex 1,7 barn och 1,1 är enorm.

Problemet är ju att alldeles för många kvinnor väljer att bajsa ut ungar istället för att jobba.

Var länge sedan jag första gången skrev att Darwin kommer att ta hand om feminismen.
Synd bara med allt lidande innan det hela har fått gå sin gång.

Du tycker män lider när de slipper att betala för horungar?

När det gäller etniska svenskor är detta ett jämförelsevis ganska litet problem. I huvudsak är det ett importerat bekymmer, med långsiktigt allvarliga konsekvenser.

Dessa förhållanden har sin grund i att det är något svårare att smita från moderskap än från faderskap. Under huvuddelen av människans historia saknades säkra metoder för att bestämma faderskap. Jag har för mig att man i domstol använde likhetsbedömning för att bestämma faderskap ändra fram till slutet av 70-talet. Rättssäkerheten var inte alltid den bästa för män, och en och annan skandal har väl uppdagats därav.

Det Du egentligen gör är att Du klagar över valfriheten. Man får numera välja att ha sex utanför äktenskapet, leva i samboförhållande och skaffa barn med flera olika människor. Valfriheten har dessväre kostnader, och dessa gynnar män orimligt mycket. Det är därför jag vill uppvärdera äktenskapet, för det är ändå bättre för alla inblandade, särskilt emedan man får välja själv vem man inte vill gifta sig med.


Det gör jag varje gång Du kommer med ett.


Jag förstår Din ilska, men det förhåller sig som jag beskriver. Längre tillbaka i tiden skötte kvinnorna i hemmet matlagning, barnuppfostran, grundläggande undervisning i läskunnighet med mera. Numera gör många kvinnor samma sak, men utanför hemmet och mest med andras barn istället. Det har för- och nackdelar, men istället för att försörjas av en man hemma, så försörjs man av många mäns skattepengar. (Jag brukar framhålla att min fru inte jobbar i det offentliga och har högre lön än vad jag har, men på samhällsnivå är det likväl sant.)


Jag skulle inte säga enorm. "Betydande" kanske, men likafullt är den stora skillnaden mellan att föda över 2,0 och färre än 2,0 barn. Det är skillnaden mellan att reproducera befolkningen och att långsiktigt avveckla befolkningen.

Det liknar mens-problem. Kvinnan får mens och skapar problem åt mannen.