Citat:
Ursprungligen postat av
Venator
Jag tänker såhär: Nu vet vi inte i vilket skick mamman är men det är inte osannolikt att hon själv får professionell hjälp inom psykiatrin i denna stund. Förhoppningsvis har hon någon i sin närhet som kan hjälpa henne att stänga ner eventuella sociala medier. Jag hoppas det redan är gjort. Var och en gör förstås som denne vill men jag tänker inte leta efter dem.
Ja Du.
Jag försöker i mitt inre öga förstå vad som har hänt.
Lite ansikten gör så att jag spelar upp en film på insidan för att kunna förstå.
Det kalla för empati till skillnad för sympati.
Den stackars kvinnan. Hennes liv ligger just nu spillror.
Hennes barn är döda.
Hon har burit dem, fött dem med hela hennes själ.
Nu har hon inget inget kvar efter alla dessa år med barnen, en del av hennes själ som hon fött.
Fruktansvärt. Det finns ingen hjälp på utsidan som kan läka.
Hon dör en dag med samma hjälplöshet, saknad och när en del av henne dog.