Flicka mördad, tre är misstänkta för inblandning i mordet, Landskrona (2024-07-23)

Hon har inte romsk klädsel på någon bild någonstans och har alldeles för mig att den typiska klädsel med stora kjolar är vad finska romer för de tillhör en viss grupp , kanske de heter kale eller liknande . Romer från balkan och andra regioner tillhör annan grupp och bär inte sådan klädsel

Helt rätt!

I detta fall, där flickan bott på sis-hem, får komma hem, och sedan ska åka iväg på ett pyjamasparty i en annan stad, hos obekanta, får alla varningsklockor att ringa.
En normal förälder har kontakt med de föräldrar som ens barn ska sova hos, i den åldern. Jag har väldigt svårt att tro att det skulle ges tillstånd till detta på hennes sis-hem.
Det är så mycket som tyder på handikapp i föräldraskapet hos modern. Vilket inte betyder att mamman inte älskade sitt barn, det betyder att mamman är för dåligt utvecklad mentalt i sitt föräldraskap. Jag tror mamman har brist på modersinstinkt/föräldrainstinkt.

Barn till dessa typer av föräldrar är väldigt sårbara. Stackars, stackars flickan. Hon hade inte någon möjlighet att fly och skydda sig mot mördaren.

Det är ju just detta som också är problemet och många ggr orsaken till att det sen blir problem för barnen, att papporna drar och dumpar över allt ansvar på mamman, alltså tar inget ansvar alls! Eller beteer sig illa!
Och detta har ju visat sig i statistiken att även bland barn / tonåringar som hamnar på fel väg i kriminalitet, får olika typ av problem att en större andel har frånvarande pappor.

Vill egentligen inte göra samma sak här som Pöbeln och skuldbelägga och gräva bland någons anhöriga. Och vet inte exakt hur det är i detta fallet, deras kontakt, varför det blivit så, är inte ett dugg intresserad. Men generellt :
Hur tror ni egentligen ett barn känner när en pappa inte ens försöker utan bara drar och väljer att va 100% frånvarande från barnet?
Tror ni barnet känner sig älskad och värdefull? Och vad tror ni detta kan leda till?

Men som vanligt riktar man enbart fokus på en Mamma och vad värre är här - En Mamma som precis förlorat sitt barn som är i chock och sorg! Det värsta en mamma kan uppleva.

Som att man i flock ger sig på någon som är livshotande skadad med stort öppet sår - Vedervärdigt och så otroligt primitivt!

Och detta ständiga grävande på repeat, när de gäller saker som redan avhandlas och otrolig misstänksamhet i tråden, som blottar fördomar, kring hennes ekonomi. Som egentligen inte är On Topic, och totalt ointressant.
Denna tråden har ju mer blivit som en skvalletråd kring mamman full med smutskastning, förtal och lögner.
Och detta fokus på att göra Mammor och kvinnor till syndabockar hela tiden på flashback.
Hon som verkligen gjort allt hon kunnat, trots så mkt odds emot henne redan från start, har hon kämpat - DET är kärlek till sitt Barn!
Hon är iaf väldigt beundransvärd tycker jag!

Skäms för att tillhöra mänskligheten när man bevittnar hur så många i dessa trådar, VUXNA människor agerar så här gentemot en ensam människa på absolut botten i svår kris.

Och dessa Idioter tror dessutom att de är bättre förebilder för barn och tonåringar?!

Blir faktiskt orolig för Mamman hur hur hon ska klara allt detta, som tyck ha blivit överkörd hela sitt liv och så nu detta svåra Trauma på Trauma!

Är det ett brott att vara naiv?

Oavsett vad orsaken var till att mamman lät henne åka - den är oviktig.. Emili@ är död.

Gms mamma är helt rom
Bos mamma är 25 % rom

Hon bodde väl hos mamman nu eller? Tråden går ju rätt fort men läste att hon skulle bo där 4 veckor. Var ju också med morsan hon skrev med innan/under resan.

Nej, det var ju via soc så det är väl deras fel att hon är död då?
Påstår inte att det är mammans fel att E är död, hon kanske visste exakt var E skulle och vilka hon skulla vara med, eller trodde sig veta.
Eller så hade hon ingen koll alls och släppte iväg E till människor hon inte kände till överhuvudtaget.

Det är ju just detta som också är problemet och många ggr orsaken till att det sen blir problem för barnen, att papporna drar och dumpar över allt ansvar på mamman, alltså tar inget ansvar alls! Eller beteer sig illa!
Och detta har ju visat sig i statistiken att även bland barn / tonåringar som hamnar på fel väg i kriminalitet, får olika typ av problem att en större andel har frånvarande pappor.

Vill egentligen inte göra samma sak här som Pöbeln och skuldbelägga och gräva bland någons anhöriga. Och vet inte exakt hur det är i detta fallet, deras kontakt, varför det blivit så, är inte ett dugg intresserad. Men generellt :
Hur tror ni egentligen ett barn känner när en pappa inte ens försöker utan bara drar och väljer att va 100% frånvarande från barnet?
Tror ni barnet känner sig älskad och värdefull? Och vad tror ni detta kan leda till?

Men som vanligt riktar man enbart fokus på en Mamma och vad värre är här - En Mamma som precis förlorat sitt barn som är i chock och sorg! Det värsta en mamma kan uppleva.

Som att man i flock ger sig på någon som är livshotande skadad med stort öppet sår - Vedervärdigt och så otroligt primitivt!

Och detta ständiga grävande på repeat, när de gäller saker som redan avhandlas och otrolig misstänksamhet i tråden, som blottar fördomar, kring hennes ekonomi. Som egentligen inte är On Topic, och totalt ointressant.
Denna tråden har ju mer blivit som en skvalletråd kring mamman full med smutskastning, förtal och lögner.
Och detta fokus på att göra Mammor och kvinnor till syndabockar hela tiden på flashback.
Hon som verkligen gjort allt hon kunnat, trots så mkt odds emot henne redan från start, har hon kämpat - DET är kärlek till sitt Barn!
Hon är iaf väldigt beundransvärd tycker jag!

Skäms för att tillhöra mänskligheten när man bevittnar hur så många i dessa trådar, VUXNA människor agerar så här gentemot en ensam människa på absolut botten i svår kris.

Och dessa Idioter tror dessutom att de är bättre förebilder för barn och tonåringar?!

Blir faktiskt orolig för Mamman hur hur hon ska klara allt detta, som tyck ha blivit överkörd hela sitt liv och så nu detta svåra Trauma på Trauma!

Jag hade ett totalt bristande föräldraansvar men jag visste ju vad som var rätt eller fel.
Jag placerades aldrig nånstans utan fick klara mig själv från 15 års ålder i ett omöblerat uthyrningsrum som jag ordnade själv och skaffade ett jobb.
Men fortsatte umgås med kriminella men gjorde inget kriminellt själv.

Jag skulle aldrig placera egna barn på SIS.

Starkt av dig. Inte alla klarar att välja den vägen med sån bakgrund. Har själv sånt arv som gått i generationer men alla har varit hederliga och inte kriminella vilket är konstigt tanke på bakgrunden
Borde forskas på det!

Mamman är helt rom!