Citat:
Ursprungligen postat av
TruthAboutU
Det är ju just detta som också är problemet och många ggr orsaken till att det sen blir problem för barnen, att papporna drar och dumpar över allt ansvar på mamman, alltså tar inget ansvar alls! Eller beteer sig illa!
Och detta har ju visat sig i statistiken att även bland barn / tonåringar som hamnar på fel väg i kriminalitet, får olika typ av problem att en större andel har frånvarande pappor.
Vill egentligen inte göra samma sak här som Pöbeln och skuldbelägga och gräva bland någons anhöriga. Och vet inte exakt hur det är i detta fallet, deras kontakt, varför det blivit så, är inte ett dugg intresserad. Men generellt :
Hur tror ni egentligen ett barn känner när en pappa inte ens försöker utan bara drar och väljer att va 100% frånvarande från barnet?
Tror ni barnet känner sig älskad och värdefull? Och vad tror ni detta kan leda till?
Men som vanligt riktar man enbart fokus på en Mamma och vad värre är här - En Mamma som precis förlorat sitt barn som är i chock och sorg! Det värsta en mamma kan uppleva.
Som att man i flock ger sig på någon som är livshotande skadad med stort öppet sår - Vedervärdigt och så otroligt primitivt!
Och detta ständiga grävande på repeat, när de gäller saker som redan avhandlas och otrolig misstänksamhet i tråden, som blottar fördomar, kring hennes ekonomi. Som egentligen inte är On Topic, och totalt ointressant.
Denna tråden har ju mer blivit som en skvalletråd kring mamman full med smutskastning, förtal och lögner.
Och detta fokus på att göra Mammor och kvinnor till syndabockar hela tiden på flashback.
Hon som verkligen gjort allt hon kunnat, trots så mkt odds emot henne redan från start, har hon kämpat - DET är kärlek till sitt Barn!
Hon är iaf väldigt beundransvärd tycker jag!
Skäms för att tillhöra mänskligheten när man bevittnar hur så många i dessa trådar, VUXNA människor agerar så här gentemot en ensam människa på absolut botten i svår kris.
Och dessa Idioter tror dessutom att de är bättre förebilder för barn och tonåringar?!
Blir faktiskt orolig för Mamman hur hur hon ska klara allt detta, som tyck ha blivit överkörd hela sitt liv och så nu detta svåra Trauma på Trauma!
Så frånvarande pappor bär skulden och närvarande mammor är felfria är det så man ska tolka det? Ska man skylla allt på männen? Att det blir LVU osv. Var finns kvinnans/mammans ansvar menar du? Hur ska en frånvarande pappa kunna hjälpa sitt barn i en akut situation? Är man inte själv ansvarig för sitt liv och sina val oavsett bakgrund, trauma etc? Eller ska man bara få styrkekramar genom livet och kunna frånsäga sig det egna ansvaret anser du? Såsom du skriver får man den uppfattningen.
Givetvis är de frånvarande papporna orsak till mycket sorg och elände för barnen, det är ingen som ifrågasätter det. Även såklart extremt tungt för ensamstående mammor i synnerhet när problematik med kriminalitet, omhändertaganden etc förekommer. Det kan inte vara lätt.
Jag vill återigen förtydliga att det är gärningsmännen som är skyldiga och att jag inte på något sätt skuldbelägger någon annan men när jag läser ett så fruktansvärt skevt inlägg kan jag inte låta bli att kommentera.
Är det synd om mamman? Ja givetvis, det måste vara fruktansvärt det hon går igenom. Det är ingen som ifrågasätter att hon har älskat sitt barn och gjort vad hon har kunnat utifrån sin förmåga med de verktyg hon har haft.
Hade hon och andra i omgivningen framförallt de sociala myndigheterna kunna agera annorlunda för att skydda bo i den utsatta situation hon befann sig i? Ja det hade dom och det måste man kunna diskutera utan att fastna i tankevurpan att man skuldbelägger någon. Man måste kunna skilja på saker och förstå det större sammanhanget.
