Kan man vara ett hopplöst fall?

Hon sa att jag var manipulativ, otroligt enkel och trevlig och rolig att umgås med, gränslös, spontan, orädd, osv. Att jag checkade av varje punkt på den listan.

Mitt senaste ex psykolog sa tydligen något i den riktningen också - enligt mitt ex. Hon ville tillbaka, därför vi pratade. Därav att jag anar en konspiration bakom min rygg. För någon berättade saker för henne som fick henne att ändra uppfattning om den saken. Något som hon rimligen inte borde kunnat tagit reda på egen hand. Hon sa att "de har koll på mig". Vilka "de" är vet jag inte.

Du får börja umgås med mig så får du prova på det. Mina senaste förhållanden slutade med att de fick psykiska sammanbrott. Fast jag är en generös, kärleksfull och enkel person att leva med normalt sett. Om du vet din plats.

Jag går också i de funderingarna. Men inget hon sagt rakt ut. Hon säger att det är en kombination av flera saker.

Vad händer om de inte " vet sin plats" ? Vad har du gjort då?

Okej, mår i och för sig inte dåligt. Det är mest att jag leker med elden på ett ganska utmanande sätt och jag funderar på om jag gått för långt?

Det har varit olika över tid. Jag är duktig på att förstå olika människors svagheter och rädslor. Jag spelar ofta på dem. Hotar med det. Resultatet över tid blir ofta att de blir mer följsamma och blir rädda för att göra mig arg. Vilket är mitt mål. Jag vill ha det lugnt och skönt omkring mig. Jag avskyr drama.

Men jag kan även vara mer direkt. Trycka upp henne mot väggen. Ta tag runt nacken eller halsen och hålla deras ansikte mot mig och viska något i still med "sluta".

Har inte slagit dem på det sättet man kan läsa eller höra om. Är normalt sett inte våldsam.

Många landra ever i bra relationer utan drama.

Men du klarar inte det.

Du vill ha det lugnt och skönt. En bra lösning är nog att du lever själv.

Psykologen tycker också det. Men det är inte riktigt min melodi. Vill ha någon som tar hand om mig. Och som är trogen och lydig.

Det är svårt att hitta rätt kandidat även om jag har lätt att hitta tjejer. Brukar sällan vara singel särskilt länge.

Andra män klarar det betydligt bättre än du.

Om du inte kan leva med kvinnor utan att skada dem så behöver du förstå att din melodi är att leva själv.

Jag försöker få ett hum om vad du gör som gör andra förskräckta men vill inte tolka in negativa betydelser i tvetydiga begrepp som gränslös, spontan och orädd.
Bara för att någon säger något om dig betyder det inte att du är det dem säger.

Jag har sett syskon fått en felaktig uppfattning om mina föräldrar och mina föräldrar fått en felaktig uppfattning om mina syskon. De har helt olika bakgrund och har helt olika sätt att tänka. T.ex. mina syskon föredrar att vara ärliga och öppna, medans mina föräldrar har en fasad och värderar lojalitet. Så om syskonen berättar om sina problem så ser föräldrarna det som ett illojalt beteende. Och när föräldrarna värnar om vad man får och inte får säga så tycker syskonen att de är dumma. Därför har mina syskon en fasad mot mina föräldrar, men mina föräldrar är inte dumma och vet att de har en fasad. Så i slutändan litar inte mina syskon på föräldrarna och vise versa, de har sina påklistrade leenden mot varandra men är öppna mot mig.
Varför är de öppna mot mig? För att min fasad har integritet, jag verkar vara ärlig.

Är jag manipulativ? Jag får ju massa fördelar och omtanke för att jag är trevlig.
Tveksamt, eftersom jag sällan ber om något. Jag kan vara mig själv utan att någon pratar skit om mig.
Jag är inte fullkomlig, jag säger fula saker ibland också. Nedvärderar deras val och får folk att känna sig osäkra på sig själva. Har man en bra poäng och bara lyfter saker som blir problem för en själv så kommer man undan. Förlåtande och ödmjuk försöker jag vara, jag får ha fel.

Vad gör du annorlunda och som får dig att få ögonen på dig?

Läs TS svar nr 29.

Varför har du kontakt med en psykolog om livet är bra och du inte ser några problem? Låter som ett väldigt slöseri med resurser?

Finns inga hopplösa fall. Du kan själv påverka ert mående mycket.