Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Frågan om mannen som vittnet Nicola Fauzzi såg bakom paret Palme var vittnet Anders Björkman, GM eller en tredje person har ingen som helst betydelse för frågan om Palme sköts av en ensam GM.

Att mannen var GM eller en tredje person är osannolikt av flera skäl. Även andra skäl än Fauzzi.

En ensam GM kan ha fortsatt på Sveavägens västra sida och korsat gatan vid reklampelaren 15 meter norr om Tunnelgatan (som Inge Mårelius antydde i förhöret den 12 november 1987). En ensam GM borde ha fortsatt på den västra sidan. När han såg att paret Palme lämnade butiken Saris skyltfönster efter "högst tio sekunder" (enligt Lisbeth den 26 januari 1989) och fortsatte söderut på den östra sidan. Han borde ha fortsatt på den västra sidan (när han såg att de inte skulle återvända till den sidan vilket de också kunde ha gjort). För att undvika att bli sedd bakom paret Palme.

Man kan inte motbevisa en ensam GM (i framtiden kanske man kan).

Man kan (tills vidare) påstå att Inge Mårelius (som såg att GM väntade i "3 - 4 minuter" vid Dekorimas ingång) och den blivande advokaten Pia Engström (som såg att ingen följde efter paret Palme från Grand) båda såg fel. Man kan (tills vidare) påstå att walkie-talkie-männen (som verkade övervaka färden mot Grand) hade andra orsaker.

Det här är ju något som man grunnat över, om än kanske inte så mycket på senare år. Att Anna Hage sett Anders Björkman är ju högst rimligt och högst troligt. Att hon sett två personer där är däremot föga rimligt och föga troligt. Det förutsätter i så fall att både Lisbeth Palme och Anders Björkman missat att en andra person befunnit sig precis där invid Björkman, vilket jag håller för osannolikt.

Den här invändningen riktar sig inte bara mot Anna Hages iakttagelse, som hon själv ju säger är mycket flyktig och osäker, utan framför allt mot Stig Engström, som enligt min mening ljuger om hur nära mordet han kom. Mina förloppsanalyser ger vid handen att han inte kommer till mordplatsen förrän 1.15-1.30 minuter efter skotten. Den (ensamma) smäll han hör på vägen är inte skotten utan "storknallen" som den observante Faderlig fäste min uppmärksamhet på, och som inträffar ganska jämnt en minut efter skotten. Engström är alltså överhuvudtaget inte där när Anna Hage gör sin iakttagelse, utan han kommer dit först en dryg minut senare.

En sak till tänkte jag på när det gäller just Björkman. I vårvädret på rekonstruktionsbilderna har han ingen halsduk på sig, utan halsen är naken och dragkedjan på täckjackan är lite nerdragen. Som jag ser saken är det föga sannolikt att det motsvarar situationen vid mordtillfället, utan då hade han rimligtvis en halsduk på sig.

Av färgerna på kläderna i övrigt att döma borde den halsduken ha gått i beigt eller ljusbrunt. Nu vet vi inte naturligtvis inte bestämt att så var fallet, men för mig ter det sig som rimligt. Vid rättegångarna beskriver Lisbeth Palme honom med orden "han hade något beigt på sig" – ett intryck som visserligen kan bygga på bara mössan men som framstår som mer rimligt ifall han också har en beige sjal på sig.

Jag nämner avsaknaden av sjal med avseende på vad Anna Hage säger om att hon såg sjalen framtill och på så vis kunde avgöra att "det äldre paret" var på väg söderut. Tittar man på Stig Engström ur sjalsynpunkt så är den sjal han fotograferas med vid förhöret den 25/4 1986 så pass diskret och mörk att den i alla fall inte tydligt skulle markera "gångriktningen" på det vis som Anna Hage säger.

Så sjalen ifråga sitter ganska säkert på Björkman, och Engström finns som sagt överhuvudtaget inte där på platsen vid den tidpunkten. Men även om man skulle underkänna mina förloppsanalyser och gå efter vad Engström säger i förhör – dvs han kommit gående där precis då – så är det i alla fall inte hans sjal som Anna Hage avser.

Den inställning jag landat i med avseende på Anna Hages osäkra iakttagelse är alltså, att hon sett Björkman men ingen annan. Hur och varför Björkman sedan blivit ett äldre par i hennes minnesbild är naturligtvis ett mysterium, men det är inte helt ovanligt att minnet spelar sådana spratt. Även Lisbeth Palmes iakttagelser av Björkman är ju väldigt ögonblicksartade och diffusa, och signalementet hon ger blir ganska uppåt väggarna fel. Jag ska spinna lite på det också, nu när jag ändå skriver.

Man kan då konstatera, att Lisbeth Palmes dåliga signalement på Björkman i viss mån undergräver trovärdigheten i hennes signalement på mördaren. Hennes iakttagelse av mördaren verkar emellertid ha varit något längre än den snabba glimt hon fått av Björkman, och dessutom är avståndet bara en tredjedel av avståndet till Björkman. Man får väga in båda faktorerna, på minus- respektive plussidan.

Hennes överdrivna tvärsäkerhet i utpekandet av Christer Pettersson vid rättegångarna tycker jag också i viss mån undergräver förtroendet, för så säker kan man helt enkelt inte vara utifrån de förhållanden som rådde vid mordtillfället. Likväl menar jag att Christer Pettersson måste fungera som "signalementsankare" när det gäller mördarens ansikte. Sedan kan man diskutera hur pass stora avvikelser från hans utseende som är rimliga och acceptabla.

Om vi tar Christer Andersson till exempel, så är det min uppfattning att han ligger inom rimlighetens gränser för förväxling – även om jag nog tycker att han ligger lite i ytterkant. Det förutsätter i så fall att mördarens utseende ligger "någonstans mittemellan" Christer Pettersson och Christer Andersson. Om man däremot (för resonemangs skull) skulle anta att Christer Andersson skjutit Olof Palme så håller jag det för orimligt att Lisbeth Palme skulle ha misstagit sig så pass mycket att hon pekat ut Christer Pettersson.

Tar vi Stig Engström som ett andra exempel så är det min uppfattning att han ligger helt och hållet utanför det rimligas ram. Det enda sättet att få ihop det signalementsmässigt är i så fall att hävda att Lisbeth Palme överhuvudtaget inte sett ansiktet på mördaren, vilket jag menar är helt orimligt. Ändå är det ett populärt förfarande, i det att man på så vis skapar sig en "tabula rasa" – en tom tavla där man kan klistra in vilket ansikte man behagar. Sådant ger jag inte mycket för.

Lite utvikning där om signalementsbilden, som ju hör ihop med den problematik du tog upp på det sätt jag just visat. Hoppas det är okej, jag har inte haft för avsikt att styra bort från ämnet.

En lite intressant detalj ur det avsnitt ur Anna Hages förhör som dryftas är hur hon formulerar sig precis i början.

Anna Hage: Ur mitt konkreta synsätt, jag vet inte jag har för mig att det står någon, två människor kanske lite vid sidan om bortom taxin, en liten bit ifrån.

Hon pratar alltså om ”någon” (singular) och att det ”kanske” är två människor. Hon förefaller där vara helt tillfreds med möjligheten att det kan ha varit bara en person.

Sedan när hon kommit upp i varv lite återkommer hon visserligen inte till den osäkerheten lika tydligt, men hon kanske bara inte ville upprepa sig utan valde att fokusera på möjligheten att det var två personer.

En ledtråd som jag tycker tyder på att det bara var en person hon såg är att hon bara beskriver kläderna på en person.

IM måste inte ha sett AB och GM på samma plats. Det räcker att observationerna är gjorda tillräckligt nära varandra i tid och rum för att det ska kunna vara samma person som flyttat sig.

Och som jag nämnde får man välja sina vittnen. Med tanke på hur spretiga vittnesmålen är så måste några vittnesmål vara fel. Jag väljer att tro mer på AB än IM.

Men det är samtidigt fullt rimligt att flytta AB 60 meter och klä i honom en tensonjacka som gick till lårets mitt?

Sedan är det väl inte så att IM beskriver AB i den teorin utan att han ser både GM och AB och tror att det är samma då de är snarlika om än med vissa avvikelser. Den mannen IM beskriver är väl då mer troligt den han fokuserade på efter skotten. alltså måste inte hans beskrivning av detaljer passa in på AB.

Och vad gäller längden så säger inte IM 10-15 cm längre. Utan den första uppgiften han ger om det låter såhär.

"Inge Morelius: Han var längre än personen han sköt. Hur mycket längre? Jag skulle, runt 180-185, det är också svårt att säga från det avståndet eftersom jag står alltså i en backe. Jag, det sluttade ju något."

Alltså 5-10 cm längre. Och han lägger till att det är svårt att avgöra eftersom han står i en backe.

AB som är närmare och har bättre förutsättningar att avgöra längd säger förövrigt att han var i OPs längd. Och då också ungefär i ABs längd.

Vad bra. Tror man på Anders Björkman kan en förväxling inte ha skett (inte ens om man bortser från de påfallande skillnaderna i klädsel och längd mellan Björkman och den man som Inge Mårelius ser strax söder om Dekorimas ingång).

Eftersom Björkman säger att han aldrig är längre söderut än "några meter söder om ingången till banken och bankomaten" (förhöret 2019) eller "strax söder om banken" (förhöret 1987) under de 70 sekunder som uttagen varar (inte 15 meter söder om bankomaten) och sedan (efter en okänd sträcka norrut) vänder söderut och blir vittne till mordet.

Kamraterna Niklas Fröling, Klas Nyberg och Åsa Gustafsson "gick in i bankens foajé under det att han själv kom att bli kvar på trottoaren utanför glasdörrarna". Björkman "stannade helt enkelt kvar utanför för att vänta tills de skulle återkomma efter gjorda bankomatuttag" (förhöret 1987).

"Björkman blev kvar i dörröppningen ensam och rätt som det var så började dörren att stängas och eftersom Björkman ville titta efter sina eftersläntrande kamrater så blev han ensam kvar utanför" (andra förhöret 1986).

Björkman är alltså kvar i bankomatens omedelbara närhet under de 70 sekunder som uttagen pågår. Först i dörröppningen, sedan alldeles utanför. Han är kvar i dörröppningen så länge att kamraten Niklas Fröling (den kamrat som inte gjorde något uttag) tror att Björkman är kvar i bankomatlokalen så länge uttagen pågår.

Vad gör Björkman under den bråkdel av en minut han lämnar dörröppningen?

"Efter en stund lämnade han dörrarna till banken. Tillfrågad om vad han nu företog sig uppger han att han gick snett bakåt ut mot trottoarkanten, för att kunna titta Sveavägen söderut upp mot Kungsgatan efter det andra gänget" (förhöret 1987).

Efter en bråkdel av en minut är uttagen klara och kamraterna kommer ut från bankomatlokalen. Alldeles för kort tid för att röra sig 15 meter söderut till Dekorimas ingång, förväxlas med GM och återvända till bankomaten.

Var är Björkman när kamraterna kommer ut från bankomatlokalen?

"Björkman befinner sig vid detta tillfälle på trottoaren - strax söder om banken" (förhöret 1987).

"Anders stod då själv några meter söder om ingången till banken och bankomaten" (förhöret 2019).

Sedan fortsatte kamraterna norrut och Björkman följde efter. Hur långt han följde efter frågar ingen förrän 1987 (då är Götabanken och bankomaten sedan länge ersatta av resebyrån Linders Resor som annonserade sin nya adress i Svenska Dagbladet den 18 maj 1986). Björkman svarar att han inte var längre norrut än "10 meter norr om dörrarna till banken".

"På fråga om han gick Sveavägen norrut d v s norr om banken och vidare bort mot Adolf Fredriks Kyrkogata" svarar Björkman "att han inte befann sig längre norrut på Sveavägens östra trottoar än ca 10 meter norr om dörrarna till banken" (förhöret 1987).

Vad Björkman då menar med "dörrarna till banken" frågar ingen. Han uppfattade Skandiahuset som "banken" och trodde att bankomaten var "mitt på det kvarteret" när han förhördes under ed i tingsrätten.

Ingen ber honom visa på Sveavägen hur långt norrut han gick. Inte heller vid rekonstruktionen på Sveavägen den 5 april 1986.

Det är orimligt att Inge Mårelius kunde förväxla Björkman och GM. Det är en omöjlig idé som dök upp 2020. Den saknar stöd i vittnesuppgifterna och strider mot flera av vittnesuppgifterna. Även mot vittnesuppgifterna från Inge Mårelius och Anders Björkman själva.

Själva idén säger en del om den grandiosa självuppfattning som präglar människorna som sprider den. De vet alltid bäst och struntar i vad vittnena säger.

https://www.flashback.org/sp89379563

"Ja, det var en lång kille. Han var, det är svårt att bestämma längden, säg att han var decimeter, 15 cm längre än mannen han sköt."

Inge Mårelius den 8 april 1986.

Jag tror du missförstått förväxlingsteorin. Enligt den går AB inte efter kamraterna efter bankomatuttaget. Istället går han lite söderut och ut mot trottoarkanten för att spana efter de eftersläntrande kollegorna. Eftersom det finns en reklamskylt ungefär där så kan han ha ställt sig söder om eller jämte skylten för att se bättre. Där väntar han ett tag innan han bestämmer sig för att gå hem. Det är under denna väntan IM observerar honom. Enligt teorin har IM alltså inte sett någon vänta vid just Dekorimahörnan utan detta är en (omedveten) efterhandskonstruktion av IM för att passa ihop den väntande mannen med GM.

Det där mordet hade jag löst om jag hade fått resurser. Det är så lätt att förstå att mördaren inte kan ha varit professionell bla eftersom han inte kunde veta om Olof bar skottsäker väst. Han hade inte missat huvudet och inte Lisbeth.
Det var Olof själv som sa till sina livvakter att skjuta honom. Skottet genom Lisbeth jacka visades bara upp för henne. Kungen vet nog vem det var, och det står här på nått ungefär.

Kan såklart också bara ha varit nån på gatan men mycket tyder på Olof Palme själv.

Jaha. Det finns olika smaker. Jordgubb och choklad. Kanske päron snart?

Anders Björkman säger inte att han rör sig söderut från bankomaten. Han säger att han rör sig norrut.

Hur långt? "10 meter norr om dörrarna till banken." Vad är "banken"? Ingen frågade vad han menade. Han uppfattade Skandiahuset som "banken" och trodde att bankomaten var "mitt på det kvarteret" när han förhördes under ed i tingsrätten. Ingen frågade vad han menade.

"FHL Lars Borgström: Glöm det. Längden då?

Inge Morelius: Han var längre än personen han sköt. Hur mycket längre? Jag skulle, runt 180-185, det är också svårt att säga från det avståndet eftersom jag står alltså i en backe. Jag, det sluttade ju något."

Inge Morelius den 14e mars 1986

Märkligt att ta den senare uppgiften som den sanna.