Han har tvivel. Är det hopplöst eller kan man kämpa?

Han är väldigt engagerad i sitt barn så jag tror verkligen inte han skulle vara frånvarande om han väl bestände sig.

Jag är själv en man med barn som planerar ett till med en ny kvinna. Grejen är den att jag vill till skillnad mot mannen du är med. I st’llet för att titta på honom och hans nuvarande barn bör du titta på alla andra som blivit övertalade att skaffa barn.
Jag lovar. Om du skapar en tråd om att du är singel pga att ditt ex inte vill ha barn kan du ge dig fan på att du kommer överösas med PM från andra män. Det finns gott om män som vill ha barn.

Ja; helt riktigt. Man hoppas ju att det ska vara en fas som går över.

Ja det är så knepigt. Han sa att han ville ha fler barn från början men nu kommer alla rädslor fram när man redan hunnit bli kär i honom och planera framtiden. Han frågade mig t.o.m om jag kunde tänka mig två barn när vi hade snacket lm barn förata omgången vi var tillsammans. Förstår inte var förvirringen kommer från. Allmän rädsla eller bara otillräckliga känslor för mig?

Jag vill säga att det beror på dig då du är skillnaden mellan hans första och andra barn.
Tar mig som exempel igen.
Jag ångrar inte mina barn men det finns inte en chans att jag skulle skaffa barn med en kvinna lik mitt ex. Däremot var det min nuvarande som fick mig att inse att jag vill ha ett barn till.
Det handlar inte om barn i sig utan mer med vem för mig.
Enbart att du skapade tråden visar på att din kille sett något han inte gillar.
Mitt råd är att du släpper honom och skaffar en kille som kan ge dig det du vill ha än att du tvingas leva med en kompromiss.

Jag är sedan ca ett halvår ihop med mitt ex. Han kämpade för att få mig tillbaka men nu har vi lite problem. Han mår ganska dåligt just nu av olika anledningsr, dels pga ett sjukdomsfall i familjen samt stressigare än vanligt på jobbet. Han satte mig ner för en vecka sedan och sa att han har tvivel.

Han har inte "kontakt med sina känslor" just nu och känner sig avtrubbad. Osäker på om han orkar ha en relation just nu, osäker på om han vågar skaffa barn igen (han har barn men inte jag) och han har många rädslor och farhågor. Dels är han rädd för framtiden men dels är han också känner starkt för mig och rädd att förlora det vi har.

Har frågat om han är öppen för parterapi vilket han är men jag vill inte tvinga honom till det.

Han hör av sig som vanligt och verkar inte "off". Vi skulle setts i förrgår men jag abokade träffen pga var ledsen men skyllde på sjukdom. Om några dagar ska vi ses igen. Har slutat höra av mig på sms men svarar när han skriver och är trevlig.

Vad tycker ni. Kan tvivel gå över med tiden? Kan man klara en sådan här kris?

Jag är sedan ca ett halvår ihop med mitt ex. Han kämpade för att få mig tillbaka men nu har vi lite problem. Han mår ganska dåligt just nu av olika anledningsr, dels pga ett sjukdomsfall i familjen samt stressigare än vanligt på jobbet. Han satte mig ner för en vecka sedan och sa att han har tvivel.

Han har inte "kontakt med sina känslor" just nu och känner sig avtrubbad. Osäker på om han orkar ha en relation just nu, osäker på om han vågar skaffa barn igen (han har barn men inte jag) och han har många rädslor och farhågor. Dels är han rädd för framtiden men dels är han också känner starkt för mig och rädd att förlora det vi har.

Har frågat om han är öppen för parterapi vilket han är men jag vill inte tvinga honom till det.

Han hör av sig som vanligt och verkar inte "off". Vi skulle setts i förrgår men jag abokade träffen pga var ledsen men skyllde på sjukdom. Om några dagar ska vi ses igen. Har slutat höra av mig på sms men svarar när han skriver och är trevlig.

Vad tycker ni. Kan tvivel gå över med tiden? Kan man klara en sådan här kris?

Kom nu ihåg att det är HAN som har tvivel. Och på hur du du skriver så verkar det han har tvivel om är sig själv, inte dig eller hur du är i relationen. Han tvivlar på att han klarar av en relation, det är inte synonymt med att du gjort eller är fel.

Få nu inte griller i huvudet för att han krisar. Lev ditt liv för dig själv också, inte bara se till att han mår bra.

Ta inte ombord hans tvivel och kris.

Det finns ju hans inre demoner absolut, men jag önskar jag visste om det hade att göra med hans käbslor för mig i grunden eller inte. Förstår inte hur folk klarar sig genom sådant här, om man kollar nätet verkar det ju finnas en del solskenshistorier också när ena parten tvivlat. Hur sjutton gör folk undrår man.